American Pie

Borde det inte vara olagligt att tvinga elever att lära in sig hela böcker, från pärm till pärm, inför dessa envisa kursprov? Jag har nu suttit och sammanfattat hela min biologibok i ett word-dokument... och jag har faktiskt lyckats komprimera det till 11 fullspäckade sidor med information (skrivet så kortfattat som det bara går) som jag måste kunna kl 13 idag. Känns det bra? Nja... inte riktigt om man säger så.

Förgyller denna morgon med lite ljuv musik i alla fall. Äntligen är Spotify premium kirrat så att jag åter igen kan låta musiken flöda på utan stopp.

En annan smått positiv grej är jag igår skrev mitt livs sista kemiprov, härmed är både A- och B-kursen avklarad. Jubel på hög nivå!

Underbar

Med handen på hjärtat ber jag om ursäkt för mitt bristande engagemang när det kommer till skrivandet. En underbar liten utvärdering från Frankrike borde ju ha kommit vid det här laget, samt en drös med texter om allt och ingenting. Så som det brukar vara. Jag skyller ifrån mig på mitt fullspäckade schema som knappt verkar ha en ledig minut. Det är nu fyra riktiga skoldagar kvar av detta läsår... jag har ett kemiprov att skriva (möjligtvis två), ett megakursprov i biologi, ett lika stort prov i matte D och tre prov i franska kvar. Sedan kan man ju räkna in alla de där uppgifterna som måste lämnas in också. Ibland undrar man ju om lärarna på allvar tror att vi elever är några slags superhjältar som klarar av precis vad som helst, när vi i själva verket strosar omkring likt sengångare med en energinivå nere på noll.

Trevlig helg på er,

själv kommer jag försvinna in i skolböckernas sagolika värld.

En bild säger mer än tusen ord. Nog med underbara utvärderingar från Frankrike.

(Det var faktiskt en underbar resa).

Åt samma håll

Jag som gick och suktade efter tre timmars extra sömn under tågresan från lilla Sundsvall till huvudstadens Arlanda, men icke sa Nicke. Här sitter man omringad av en grundskoleklass på väg mot en klassresa - och jag har då inte varit med om någon mer surring skara människor på väldigt länge. Hur får man ett gäng virriga små ungdomar att stänga trutarna sina egentligen?

Tack och lov får jag trösta mig med det faktum att ett flygplan så småningom lyfter med oss studenter och tar oss till det underbara landet Frankrike. Så se upp nu alla fransoser, här kommer en helvirrig drös svenska ungdomar - redo att leva loppan en aning!

På återseende,
au revoir!

Published with Blogger-droid v1.6.8

world spins madly on

Dags för ett gästbloggsinlägg av ingen annan mindre en Rebeckas pojkvän!

Imorgon far Rebecka till Frankrike, och jag är nog inte ensam om här hemma att hoppas på att det kommer regna hela veckan, och att vi här hemma kommer ha sol varenda dag, bara för att stilla våra avundsjuka sinnen... nej men nu ska vi inte vara sådär, hon kommer ha superduper roligt, med sol på köpet också förhoppningsvis.
Kommer bli så sjukt tomt här hemma utan henne.. En hel lång vecka utan Rebecka, hur ska man klara sig? Jag vet iallafall att jag inte kommer att klara mig.. Jag har också en känsla av att du Anthonia, om du nu sitter och läser detta inlägg, sitter och tänker exakt samma sak.. hur man ska klara sig utan Rebban!

Dina bruna fängslande ögon
penetrerar mitt hjärta vid syn
ger mig en underbar känsla
som får mig att lyfta till skyn
Dina ögon är min drog

Nu ska jag ta vara på den tiden som jag har med henne innan hon far iväg imorgon!

Ciaaooooo

2 steg från paradise

Jag råkade visst få superdupersnygga solmärken av linnet mitt (ana ironin). Så kan det visst gå när man bestämmer sig för att ta itu med kemiplugget ute i vårsolen istället för inne i mörkret! Men vad gör det? Sommaren är ju äntligen på väg - knappt en liten månad kvar till lov. Helt galet.

Ikväll blir det mys!

Kyss

Firefly

Om åtta dagar är jag på väg till baskernas land tillsammans med den skönaste franskagruppen ever. Där ska romantikens språk talas, viner från dess vackraste gårdar ska smakas och de mysigaste grändes besökas, förhoppningsvis i doft av nybakade baguetter någonstans i Montmartre. Ett skyhögt Eiffeltorn ska bestigas och ett välkänt Champs Elysée ska beskådas. Detta tillsammans med en rad andra upplevelser som bara ligger och väntar på att bli verklighet i Frankrikes varma vårsol. Börjar resfebern smyga sig på nu mån tro?

18 and life

Vissa saker är så bra. Vissa människor är så bra.

Lite som varm choklad och marshmallows i värmestugan vid skidbacken. Eller som att doppa tårna i de svenska sjöarnas nästan varma sommarvatten i juli. Eller också som att plocka sju sorters blommor på midsommarafton, bara för att det är så bra.

Den här dagen är också bra. Trots att jag bara fått tre timmars sömn denna natt, och att skolan tickar som en envis bomb med allt som måste göras. Än så länge går det ju trots allt att ignorera.
Kyss och smek från den tillfälliga optimisten.

Lovers in Japan

Ikväll ska jag jobba igen för första gången efter ett uppehåll på två veckor. Det är till och med så att jag nästan ser fram emot det. Kanske är det för att man lyckats förtränga huvudvärken som kommer smygandes när alla barn hoppar omkring som studsbollar och inte kan vara tysta i mer än två sekunder. Just nu minns jag bara de där gulliga stunderna; när man blir kallad för "fröken" eller när någon lyckas få ihop simtekniken efter att ha kämpat som en dåre så länge. Då blir man lite glad.

Bittersweet symphony

Jag har allt oftare börjar ifrågasätta mig själv om jag någon gång i mitt framtida liv kommer ha användning av någonting alls av det som jag sitter och pluggar in dagarna i ända i skolan. Jag går förjäves steg 5 i franska, bara för att jaga ihop de där meritpoängen och inte direkt för att jag har planerat att bosätta mig i Frankrike. Jag ska visst läsa Matte E, för att liksom väga upp till mardrömmen Fysik B. Men varför?

Det är väl lite som kemiläraren min säger. Visst, vi kommer inte behöva veta hur alla dessa molekyler och atomer kretsar kring varandra och varför de reagerar som de gör - om vi nu inte skulle få för oss att bli kemist på heltid. Ändå lär vi oss det, för att man sedan bara ska förtränga detta krångel.

Tydligen gör vi detta för att visa att vi är kapabla till att lära oss. Men då borde det ju inte spela någon roll vad det är man lär sig. Så då är ju den stora frågan varför man väljer att plugga naturvetenskap.

Nu ska jag fortsätta med mitt hemprov i biologi. Kul det.

Just keep swimming

Jag ska tydligen tävla igen i helgen. Den tanken gör mig lite knäsvag. Men de Norrländska Mästerskapen är ju trots allt en klass för sig och jag kunde inte säga nej till att hoppa in i laget sådär i sista sekund, och liksom ignorera det faktum att det var tre månader sedan jag slutade simma och att jag inte har rört en fena sen dess. Just därför kan ju den här tävlingen bli aningen intressant för min del, dock lär det ju bli hemskt jobbigt att se konkurenterna simma om mig utan att jag har förmågan att simma ikapp. Tack och lov har jag ju inga direkta förväntningar i alla fall. Och hur härlig är inte en rysande lagkapp när hela simhallen vibrerar av spänning och man står där på startpallen, redo att pressa sig till det yttersta?

Men hjälp vad sentimental jag blir av att titta på gamla simmarfoton...

Svenska hjärtan

Om det inte vore för att jag är beroende av min mobil så hade jag lätt kastat ut den genom fönstret just nu. Sedan hade jag hoppats att en fågel, helst fiskmås, skulle skita på den och att någon fotgängare skulle råka kliva sönder den. Så mycket tycker jag om min lilla telefon för tillfället. Men det får den ta, för den har orsakat en rad missförstånd det senaste dygnet eftersom den helt plötsligt fått för sig att bojkotta funktionen att ta emot sms. Inte så värst kul. Men jag mår i alla fall lite bra av att min bild är med på Tattoologist's blogg, tokigt det.

Kom änglar

Vila i frid,

bestemor min.

Snurra min värld

Jag blev bara så fruktansvärt sugen på muffins, därför jag var så illa tvungen att ta plats i kökets värme från ugn och spis för att framställa några rejäla kaloribomber. Egentligen skulle de får en sådan där enorm garnering också... dock hade vi inga ägg så det fick duga med björnbär och glasyr. De visade sig vara riktigt livsfarliga de där muffinsarna - det är ju fullkomligt omöjligt att sluta äta!

Vad vore livet utan frosseri?

Dear Rosemary

Foo Fighters nya album rullar på högsta volym och jag sitter här med min nygjorda apelsin- och hallonsmoothie som bara skriker sommar. Jag kände mig som en kossa påväg ut på grönbete när jag klev ut från provsalen i förmiddags; lättnaden vällde över mig som en våg och plötsligt var alla bekymmer som bortblåsta. Sakta med säkert började jag inse att lovet stod ute i farstun. Pricken över i:et kom när jag cyklade hem och bevittnade söta små vitsippor i skogsslänten, det kanske inte är så värst långt kvar till sommaren trots allt.

Sedan måste man ju få skryta lite med att Malin, Lisa, Michelle och jag vann den lilla påskäggsjakten på skolan idag! Tro mig, det var blodigt allvar när vi hetsade från den ena ledtråden till den andra innan vi till slut fick hämta ut det där godisfyllda ägget! Synd bara att jag slutade äta godis för några månader sedan... men fick ju i alla fall lukta på dem.

Learn to fly

Solen bländar mig genom fönstret när jag sitter här och likt förbaskat försöker lära mig skillnaden på aldehyder, karboxylsyror, ketoner, fenoler, estrar och lika många till olika ämnesklassen inom det där ämnet kemi. Det är ju nu man vill sitta där ute i solskenet och bara njuta av den efterlängtade våren som äntligen är kommen. Istället tvingas man sitta inne i skuggan med näsan djupt nedstoppad i skolböcker. Det underbara livet som naturvetare.

Lång dag

Det här är inte okej. Imorse skrev jag mitt livs absolut sämsta matteprov, utan tvekan, hjärnan var i en helt annan värld helt enkelt. Sedan var man tvungen att direkt slå upp kemiboken och börja hetsplugga inför provet som går av stapeln på onsdag morgon. Tro mig, reaktionsmekanismer och nukleofila attacker är inte särskilt intressanta... förutom när läraren jämför det med unga pojkar som är otrogna mot sina stackars flickvänner då.

När man sedan trodde att man stod nere på botten så öppnar jag ett kärt litet mejl av biologiläraren som meddelar om ett hemprov på sjuttioelva sidor som ska vara inne på torsdag. Sedan ska jag tydligen vara klar med den där franskauppgiften tills imorgon också.

Jag tror att jag ska gräva ner mig i en grop och stanna där.

Som grädden på moset ringde min körskolelärare idag och undrade om jag hade gett upp körkortet eftersom jag "försvunnit" från körskolan så länge. Underbart det!

Jag vill bara att den här dagen ska ta slut nu. Tror bestämt att jag vaknade på helt fel sida imorse. Tyvärr kommer ju detta åskmoln av uppgifter förfölja mig även efter denna dag gått mot sitt slut.

Sen har vi ju frågan; varför sitter jag här när jag har så galet många grejer som jag verkligen, verkligen, verkligen måste att ta tag i nu på en gång..?

Ett glädjande besked är ju i alla fall att min och Anthonias planerade resa tillbaka till Spanien äntligen är bokad! En hel månad denna gång dessutom!

Från och med du

Man kan ju inte annat än älska kombination av fyra timmars sömn och ett tre timmar långt skriftligt prov i franska direkt på morgonen efter det. Jag var alldeles vimsig i skallen resten av dagen, så mycket kan jag konstatera. Det kan ju minst sagt bli intressant att se vad jag skrev för konstigheter sen när allt är rättat och klart! Sedan kan det nog bli lika så intressant att se hur tidigt ögonlocken mina kommer ramla igen ikväll. Jag tror att jag ska gå i ide under påsklovet, bara krypa ner under täcket på skärtorsdagen och inte vakna förrän söndagen veckan därpå. Då kanske man skulle vara någorlunda beredd att bemöta de sista veckorna av detta idiotiskt intensiva läsår.

Visst har man hört att andra året på gymnasiet ska vara det värsta... men aldrig i livet att jag trodde att det faktiskt skulle vara det värsta, någonsin typ. Idag satt jag helt seriöst och övervägde att byta linje till estet eller likande, jag är less på logaritmer och kemiska beteckningar just nu. Dock har man ju bara lite mer än en tredjedel kvar nu, så det vore ju lite smått tärt att bara kasta bort allt!

Dags att mysa lite med miniräknaren min.

Puss

För hundar som oss

Se dig för lillebror, här kommer lyckan.

En liten pojke i för stora skor säger, jag skall nog lyckas.

En smäll på käften

Alltså... vad hände med mitt körkort egentligen? Jag som var ute i så god tid. Planerade in hur jag stolt skulle kunna fixa uppkörning och teoriprov samma vecka som man blev 18 år fyllda. Men så blev det inte riktigt så helt enkelt. Teoriböckerna ligger fortfarande så gott som orörda och jag har hälften av mina körlektioner kvar, känns kanon det här! Eller? Jag är så bitter på mig själv nu på grund av den där latheten, och lite bitter är jag också på skolan som dränker en i omöjliga mattetal, obegripliga franska ord, fördömda kemiska formler och biologin som bara är allmänt äcklig med alla dessa dissektioner. Ja, jag behöver nog en smäll på käften för att komma i rätt balans, citerat av mannen med dubbla H:n. Nu tycker jag att den här regniga aprildagen kan övergå till något varmt, klätt med solglasögon och somriga skor. Lite fågelkvitter i bakgrunden och med härliga vårkänslor. Dags att njuta lite av ännu en underbar helg!

Heart full of wine

En annan tolkning av murar. Man kan visst hitta mycket som är kul bland gamla projektarbeten... här har vi då ett försök till estetisk verksamhet av Anton och Bambi! Lite by the way sådär.

Puss

One of us is gonna die young

Det är slutsålt till The Arks spelning på Stadhuset i helgen. Jag är ledsen, kan man säga. De är så galet konstiga och udda att man bara måste älska dem ju. Därför jag kan inte låta bli att vara lite bitter på de där filurerna som ska säga farväl till varandra efter den här turnén. Inte okej. Jag kommer sakna Ola Salos alla uppfinningsrika frisyrer, hans dansmoves som man inte begriper sig på och känslan på Gatufesten när hela publiken blir galen och liksom svävar i det blå. Men nu får det väl räcka med kärleksförklaringar till ett färgglatt svenneband.

Från kylan in i värmen

Min livs första piercing är härmed avklarad! Det känns bara så allmänt konstigt och impulsivt att jag blir lite förvånad när jag ser mig i spegeln och en silvrig liten grej pryder min tragus i örat. Så kan det gå! Och det underbara var... att det inte ens gjorde särskilt ont.

It's friday I'm in love

Att detta är en efterlängtad helg, det är nog en underdrift nummer 1. Dags att hålla balansen på vingliga klackar under en kväll som smakar mint. Frågan är ju vad denna afton har för skandaler att bjussa på... Take care

Echo.. echo

Det känns som det skulle kunna eka här hemma i huset just nu. Så tomt. Helt plötsligt har man inte två små fransisar som gör en sällskap dygnet runt. Stämningen på tågstationen klockan åtta imorse var lite speciell när 27 fransoser skulle skiljas från sina svenska värdar... ett antal rödsprängda ögon, kramar kors och tvärs, för att inte tala om alla dessa kindpussar, och så avskedsfotografier på morgontrötta ungdomar. Det var fint det. Au revoir mes amis - Martin et Paul! À bientôt!

Maccarena

Sådana här intensiva dagar har jag inte varit med om på ett bra tag, den saken är säker. Men huvaligen vad tomt det kommer kännas imorgon när man inte längre har två fransmän som håller en sällskap här hemma. Det är ju nu man inser att man kommer sakna de där små prickarna! Jag tröstar mig med att vi får åka och hälsa på dem om ett par veckor i alla fall. Nu har de hur som helst tagit plats i bastun, kvällen till ära. Kan ni fatta att man aldrig har bastat förut? Helt galet om man nu kommer från Norden.

Cobrastyle

Då var det alldeles strax dags att öppna dörrarna för två fransmän som visst ska bo här hemma denna vecka med mig och pappa. Lite nervöst sådär, men ack så trevligt på samma gång. För vem vill inte göra lite nya bekantskaper med folk från främmande länder? Man kanske borde köra lite hjärngympa på franska så att man faktiskt kommer fatta lite av vad de säger på det där ruggigt snabba och otydliga språket... Au revoir mes amis!

Save it for a rainy day

Den här helgen tar nog priset för att vara den absolut lugnaste helgen, någonsin. I alla fall i mitt liv på ett väldigt bra tag. Idag tog jag mig till och med tid till att testa vårt badkar för den allra första gången för min del. Jag har bott här i snart ett år, men det var först idag som jag faktiskt kom på att jag kanske borde utforska badrummet på nedervåningen också.

Jag som älskar att ligga där i skållhett vatten med barnsligt mycket skum tills fingrarna skrynklas ihop till små russin. Så frågan är ju varför jag inte har utnyttjat det där badkaret tidigare egentligen.
Skönt var det i alla fall.

I am a volcano

Jag känner mig lite som en inte allt för duktig boxare som just klivit ut ur ringen - tillbucklad, öm och med kanske några för många slag mot huvudet. Eller också som någon virrig person som just traskat in i en stolpe (i och för sig kanske jag inte ska säga så mycket om just den saken eftersom jag själv har varit med om detta scenario). Med andra ord är inte det här min fagraste dag på ett tag om man säger så. En dag på hemmaplan där man inte behöver röra sig längre än mellan tv-soffan, sängen och kylskåpet.

Kul att man ska gå och bli såhär lagom till den efterlängtade helgen bara. Dock hade jag mina aningar igår kväll när ögonen mina ville ramla ihop redan klockan åtta. För att se det hela från den ljusa sidan så slipper jag ju i alla fall biologilektionen där mina klasskamrater just nu står och dissikerar djur igen!

Pollenchock och stjärnfall

Igår fick jag hem fyra brev från banken. Fyra stycken. Sida efter sida fyllda med konstigt sammansatta siffror och ord som man inte förstår sig på över huvud taget. Det handlade tydligen om mina aktier. Vilka aktier liksom? Är det meningen att jag ska ha koll på allt det där? Borde man veta hur kurserna svänger upp och ned som en annan berg-och-dalbana? Sådant där ska pappa ta hand om i min värld... Det var ju inte direkt det här man satt och längtade efter när 18-årsdagen närmade sig, men det är väl bara att vänja sig. Jag känner mig en smula förvirrad. Hur ska man liksom över en natt, då man fyller myndig, helt plötsligt kunna allt som har med vuxenvärlden att göra? Galet.
Jag är bara en liten student ju.

Great escape

När det kommer till vissa speciella aspekter må jag vara ytterst mesig av mig, höjder är ett sådant exempel. Ett annat exempel är när det kommer till att skära i djur, kött eller vad det nu kan vara. Det funkar bara inte. Bara därför ska världen jävlas lite med mig genom att ge mig biologilektioner som innehåller dissektion av bläckfisk, kräfta, fisk och höna. En fucking jävla höna. Vem klarar av sådant? Är det bara jag som får rysningar i hela kroppen och en hemsk klump i magen av blotta tanken på det? Aldrig i hela mitt liv att jag ställer mig och gräver i ett dött djur, det är ju groteskt.

Igår var det bläckfisken som hade oturen framme. Men jag vägrade ta i den så labpartnern min fick sköta hela jobbet. Eller ja, jag läste instruktioner.

Sture hette vår bläckfisk. Tycker lite synd om honom.

På hal is

Jag har matteprov imorgon bitti. Just därför sitter jag och gör allt annat förutom att stoppa näsan i den där komplicerade boken som är fylld med problem. Till exempel att göra om designen här på bloggen, för det var så mycket viktigare av någon anledning. Jag är lite bitter på mig själv för tillfället just därför... och imorgon lär jag ju hata mig själv för att jag inte har lärt mig hur man ska använda sig av alla de där formlerna.

Den dagen, den sorgen.
Synd bara att den dagen ligger så nära inpå.

Idag känner jag mig mer Bambi än någonsin tror jag. Så mycket ute på hal is.

Do you want to go to the seaside?

Om jag hade haft en aning om att det skulle ta en timme och tio minuter för mig att gå från skolan hem så hade jag nog aldrig fått för mig den där dumma idén att; "Nej men, man kanske ska vara hurtig idag och ta sig en promenad hem! Bra för miljö och kropp - två flugor i en och samma smäll."

Nu är det ju så att jag inte hade en susning om att det skulle ta så fruktansvärt lång tid att gå hem, däför begav jag mig ut för att vara en duktig medborgare när skolan var slut för dagen. Klädd i icke-gåvänliga skor och med en axelväska till bredden fylld med stentunga böcker halkade jag runt på is och snö över det där norra berget. Tro mig, det gör jag inte om i första taget!

Och ja, jag tycker om mina i-landsproblem!

Never say never

Jag gillar starkt den lilla dialogen som jag hade med ett av mina simskolebarn idag...

Barn: Varför har inte du badkläder på dig?
Jag: Jag får inte vara i vattnet idag, så jag kommer hjälpa till från bassängkanten.
Barn: Varför då? Är du förkyld..?
Jag: Nej, men jag har gjort en tatuering på ryggen som inte får bli blöt bara!
Barn: En tatuering? En riktig?!
Jag: Ja..
Barn: En sån skulle jag ALDRIG göra! Det är inge fint.
Jag ler lite halvt.
Barn: Inte ens när jag blir vuxen ska jag göra en sån där. Det är inte bra för cellerna i huden! Nej, någon sådan vill inte jag ha.

Snacka om att barn blir hjärntvättade om att vissa saker helt enkelt är förbjudet område. Jag antar att jag kommer vara det svarta fåret i barnets ögon hädan efter...

Wake me up before you go-go

Det är naglar som ska målas, hår som ska fixas, kläder som ska prövas och ögon som ska färgläggas. Timmarna närmar sig sakta men säkert årets Cocktailparty i Vigors anda - och jag ser så fram emot att få iaktta Sundsvalls ungdomar fylla spegelsalen med sina favoritklännigar, välknutna slipsar, små partyväskor, höga klackar och den där nyinköpta skjortan.

Den stora gåtan är ju hur jag ska hinna med ett 18-årskalas, en vigorförfest, ett cocktailparty och en sjudundrande efterfest... på en och samma kväll.

Fullt ös, men förhoppningsvis inte medvetslös. Puss på er och ha en underbar lördag.

Dancing shoes?

Jag lovade mig själv att aldrig, aldrig, verkligen aldrig lägga ut bilder på nyinköpta kläder eller ställa mig framför spegeln för att visa den ökända "Dagens outfit". Idag måste jag dock få göra ett minimalt undantag, bara för att jag just nu svävar på rosa moln av glädje och förväntan. Jag har införskaffat mig mina drömmars skor. Jag menar, vilken flicka fantiserar inte om att ha en enorm skogarderob fylld från golv till tak? Och hur avundsjuk blir man inte på Carrie i Sex & the City?

Det kommer nog aldrig inträffa för min del, tyvärr. Men nu är jag ett litet steg närmare i skovärlden i alla fall.

Imorgon kväll kommer jag vara 187 cm lång. Se upp pojkar, ni är inte längre längst!

Love spreads

Min skoldag var minst sagt speciell idag, på gott och ont. Det hela gick under temat sesam, dvs. sex och samlevnad. Jag vet inte hur många gånger jag frågade mig själv varför de inte satsar sådant här på typ högstadieungdomar istället. Nu blev vi offer för det där istället, det påminde en aning om den där Tjejmässan som alla flickor drogs iväg till när man gick i åttan.

Så från klockan 9.00 till 16.30 förflyttade man sig mellan en rad olika stationer. Värst var nog kondomstafetten - hur kommer man ens på den idén liksom? Tack och lov hade dagen sina ljuspunkter, bl.a. föreläsningen av självaste mannen från Ligga med P3. Han gick nog hem i allas hjärtan där inne.

Det var dagens utvärdering det.

Swim until you can't see land

När man sitter som en galning och kämpar med den där attans kursen matte D, sliter sig i håret av frustation och suckar tungt av konstigt formulerade frågor. Där är jag nu, stressad till tusen över det faktum att jag råkat skjuta upp arbetet aningen för länge. Som vanligt. Saken blir inte bättre när man förhoppningsfullt bläddrar fram till facitet för att få lite hjälp på traven i en hopplös uppgift, och facit svarar:
Ohyggligt lång uträkning, som slutar 4 sin a cos^3 a - 4 sin^3 a cos a

Tummen upp på den.

Satisfy

Hej, jag heter Rebecka och jag är typ världens lyckligaste flicka just nu. Tackar tatueraren Håcke och rekomenderar honom starkt till alla andra där ute som drömmer om att märka sig för livet!

Puss på er

Sweet dreams are made of this

Skakis i benen och fjärilar i magen. Om två timmar rullar jag iväg mot studion. Dags att testa vad man har för smärttröskel. Jag vill inte riktigt tänka på att det faktiskt är en massa nålar som ska peppra in färg i min hud, det låter så otäckt. Tack och lov slipper jag ju se det eftersom det är på ryggen!

Återkommer i eftermiddag med resultat...

Släng ner nyckeln min fina

Jag frågar mig själv vad sjutton jag gör vaken den här tiden på en söndag, och inte vilken söndag som helst dessutom. Sista dagen på detta lov. Är det inte då man borde passa på att ligga och dra sig under täcket tills eftermiddagstimmarna börjar krypa sig på? Min kropp ville visst inte det idag. Så medan resten av huset ligger och sussar sött, då sitter jag här och lyssnar på lite Hellström. Inte fy skam om jag ska vara ärlig.

Kanske är det nervositeten, som sakta med säkert börjar komma, som väckte mig den här morgonen. Imorgon smäller det nämligen... måndag den 14 mars (ja, det skulle ju egentligen ha varit torsdag den 24 februari men så blev det icke). Gaddning på G.
Crazy?

Leave safety behind. Put your body on the line. Stand before the people you fear and speak your mind, even if your voice shakes. When you least expect it, someone may actually listen to what you have to say. Well-aimed slingshots can topple giants.

Lugnet efter stormen

En utpustning. Ett leende på läpparna som vittnar om minnen i dess skummaste grad. Det är lugnet efter stormen. När alla intryck av allmänt konstiga händelser sakta med säkert sjunker sig in i medvetandet. Efter ett antal timmars städande är hemmet återställt i dess forna form, dock med en betydligt mer fattig samling glas i köksskåpet. Det får dröja ett tag till innan man kan gå oberört i huset utan att kliva runt på glittrande glassplitter.

I hallen väntar en hög kvarglömda föremål; väskor, nackellack, kam, smink, halsduk och så en karta p-piller. Vems?

Jag tackar och bockar för en underbar kväll tillsammans med vänner som helt klart är obeskrivliga.

Ta ner mig på jorden

Jag insåg nyss att jag håller på att få min livs första visdomstand. Jag känner mig plötsligt ytterst gammal och grå. Är det sådant här som händer efter man passerat artonårsdagen? Usch, jag vill ha tillbaka mitt Peter Pan-liv. Fast å andra sidan gör det nog ingenting med tanke på att jag nu är fri som en fågel. Eller ja, nästan i alla fall.

I mitt horoskop i tidningen idag stod det; Bjud hem vänner. En fastighetsaffär kan stå i fokus. Du känner dig glad och lycklig. Livet leker.
Det fick mig att må ruskigt bra imorse när jag satt där, trött som få, med min tekopp och de sedvanliga mackorna. Nu kör vi. Taggad.

It will follow the rain

Vad hände med det här såkallade lovet egentligen? Det känns ju som jag satt bakom skolbänken igår, i princip. Ändå är det bara någon enstaka dag kvar vid det här laget. Mystiskt det där. Hur som helst så får man väl helt enkelt se till att faktiskt göra någon nytta av de återstående dygnen innan helvetet öppnas igen.

Imorn blir det ju grymt i vilket fall. För då är det ju inte vilken dag som helst... "den elftonde febjuari" är här!
- Eller hur var det nu igen?

Nej, förlåt. Inga internskämt var det ju.

Usch, nu trasslade allt bara ihop sig. Hejdå.

Utan personlig insats

Ja. Den där "lilla pausen" blev ju kanske aningen längre än planerat. Det är till och med så att jag måste erkänna att jag glömt bort mitt lilla kryp-in där jag yttrat flummiga tankar och funderingar ett bra tag nu - ändå tills jag fick mig en liten påminnelse om att den där pausen kanske borde börja lida mot sitt slut vid det här laget.

Jag säger inte att jag är tillbaka på heltid, men det är inte omöjligt att det ramlar in en och annan ny flummig fundering här. För jag upptäckte nyss att jag tydligen fortfarande har ett par tappra, och ack så kära, läsare som håller koll. Eloge till er och ert tålamod.

En liten uppdatering om mitt nuläge vore kanske inte helt fel, för det har faktiskt råkat hända en del grejer under min tid som icke-bloggare. För det första så får jag äntligen känna friheten av att inte längre uppfattas som ett barn, tiden som myndig artonåring är här! Lättnad är ordet. För det andra så har jag numera det där som kallas fritid, min tid som elitsimmare är ett minne blott. Jävligt konstigt men likaså sant. Istället har jag gått och blivit simskolelärare åt små söta barn som skriker och snorar (fast lite söta är de ju ändå). Dessutom har min far gått och gift sig, så familjen Bolt har växt en liten aning! Det är ju inte varje dag det inträffar!

Vad mer tro? Jag kanske kommer på någonting så småning om.

Hej igen förresten!

Jag pausar litegrann, bara så ni vet.

Havet är djupt

Dag 14 - Mina dåliga vanor och laster

Här finns det väl mycket flummig man skulle kunna skriva, dock hinner jag inte göra det nu. Sorry. Det råkar vara så att jag har en massa andra saker som måste prioriteras (jätteviktig tjej här med fullspäckat schema). Nej, men det är väl kanske en av de dåliga vanorna; att man ständigt skjuter upp saker som man egentligen bara måste ta tag i. Det får jag sota för nu. Prov imorgon och jag har inte börjat läsa ännu, vad hände med att jag skulle vara ambitiös och duktig?

Förresten. Det här är en mycket speciellt vecka för vissa... äntligen får jag vara ond igen! Moahaha.

Puss

Jack and Diane

Dag 13 - En vanlig dag hemma hos mig

Okej. En dag hemma hos mig? Snackar vi vardag, helg eller kanske rentav lov? Jag tolkar det där "en vanlig dag" som en vardag, fast då är man väl inte så mycket hemma och skrotar? Eller? Jag känner mig en smula förvirrad här. Lite bortkommen sådär, bara lite.

Hemma hos mig spenderar jag mattiderna och sovtiderna, i princip. Annars är man väl för det mesta på vift någon annanstans? När jag är hemma så rullar Spotify ständigt på högvarv, jag tycker inte om när det blir för tyst. Sedan beror det ju lite på vilket hem jag är i, man har ju två stycken liksom. När jag är hemma så vill jag mest bara agera en stor degklump, när jag sedan kliver utanför ytterdörren så slås energin på. Och när jag är hemma så myser jag ofta omkring i en varm och skön filt, gärna den där favoriten med värmeslingor i (usch, då bröt jag min heliga regel att inte börja en mening med "och").

Äh, jag vet inte hur en vanlig dag ser ut. Den bara är; rullar förbi i sin egen takt sådär.

OK baby det är dags att vi ska vinna allt

Jag var egentligen helt ledig idag. Man kan ju inte annat än älska återläsningsdagarna på Skvadern då alla lektioner ställs in. Dock så var jag på skolan till klockan nio ändå, det var den sovmorgonen det. Jag skulle nämligen på ett mycket viktigt möte med studentkommittén, surt? Ja. (Att vi sedan inte kom fram till någonting nytt gjorde ju inte saken bättre).

Jag jobbar på att vara god och glad ändå. Annars hade jag väl bara legat hemma och inte gjort någonting vettigt så det var väl kanske lika bra det. Att det sedan blev en liten sväng till Barista var ju inte heller helt tokigt. (Min smoothie med sommarsmak var helt ruggigt god).

Simon Norrsveden muntar upp min dag, jag har gått och blivit lite förälskad i denna skönsångare. Där har vi något som man kan kalla mysmusik, på riktigt.

Vid protesfabrikens stängsel

Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig

Detta kan ju bli lite spännande, men jag ska göra mitt bästa för att komma på grejer. Dock så går jag nog inte runt och bär på så mycket hemligheter om mig själv...

1 - När jag var liten så drömde jag om att bli rättsläkare för att stå och obducera döda människor. Normalt?
2 - En vacker dag ska jag slå mig ned och börja skriva en bok, en vacker dag när jag har blivit stor. Frågan är ju när denna vackra dag kommer att infinna sig.
3 - Jag stör mig helt löjligt mycket på stavfel, speciellt särskrivningar.
4 - Jag har en förmåga att vara extremt pedantisk av mig, fast å andra sidan har jag ju dagar då jag är rena motsatsen till pedantisk också...
5 - Jag lyssnar på Marilyn Manson. (Var inte fördomsfull nu).
6 - Jag förstår mig inte på mänskligheten, över huvud taget. Jag skulle så gärna vilja leva i någon annans huvud för en dag, bara för att få se livet ur ett annat perspektiv.
7 - Jag föddes med en blodsjukdom som var nära på att kosta mig livet, man kan ju inte annat än tacka dagens läkare.
8 - Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag hade levt på 1700- eller 1800-talet istället för i nutid.
9 - Jag är antagligen sämst i Sverige på att ljuga. (Ni ska se mig när jag försöker mig på att spela "bluff" eller liknande).
10 - Jag älskar att vara ensam hemma så att jag kan gå och sjunga med i musiken som spelas på högsta volym.

Sweet dreams are made of this

Att åka taxi själv på kvällen måste ju vara bland det läskigaste som finns. Speciellt när chauffören är sådär lagom sliskig och kör i absolut max 40 km/h. Uscha. Är nästan så att jag hellre hade åkt buss, då hade man ju i alla fall inte behövt sitta tre decimeter från chaffören. Som tur var så kom jag ju hem välbehållen ändå.

Imorgon ska jag tydligen tävla, det var inte igår man gjorde det eller. (Kan ju sannerligen bli lite spännande). Därför borde jag kanske ge John Blund en chans, dock är jag görpigg och helt uppe i varv så det lär ju ta ett tag innan ögonlocken ramlar igen...

Dröm sött

Home

Dag 11 - Mina syskon

Det är gott om tjejer i min familj, det är bara att konstatera. Tre systrar är vi av ätten Bolt; Stephanie, Andréa och så jag då. Vart början man?

Jag kör från början. Storasystern min bär alltså namnet Stephanie och hon är två år äldre än lilla jag. Det är lustigt, för vi har nog aldrig kommit fram till om vi är lika varandra eller icke. Vissa säger att vi är så gott som kopior av varandra medan andra påstår att vi inte har ett enda drag som liknar den andras. Vi själva hör väl till den kategorin som menar på det sistnämnda. Som personer är vi nog i alla fall ytterst olika - det kan antagligen alla som känner oss båda två intyga... vissa vill ju knappt tro på att vi faktiskt kommer från samma familj. Hursomhelst så är vi väl lika på vissa aspekter, båda är vi simmare till exempel och båda är vi vigorister. Bara det säger väl en del. Numera befinner vi oss dock på varsin kontinent då hon har flyttat iväg till USA och Pennsylvania för simningens och skolans skull, så henne får man väl träffa sådär till jul och sommar ungefär.

Andréa då... hon är väl en tvättäkta sladdis skulle man kunna säga. 10 år yngre än vad jag är så landar hon i första klass (ni anar inte hur provocerande det är när hon kommer hem med sina matteläxor samtidigt som jag sliter med mina attans logaritmer). Andréa och jag är nog inte lika varandra någonstans. Jag fårstår inte riktigt hur jag kunde bli brunögd med svarta ögonbryn och ögonfransar och någorlunda mörkt hår - när hon är tokblond med helblåa ögon samt blonda ögonbryn- och fransar. Brevbäraren? Nejdå, gener kan väl spöka lite grand. Andréa kan i vilket fall som helst den där konsten att sprida lite mer glädje i min tillvaro. Jag måste bara lära henne att sluta lyssna på EMD och övergå till lite riktig musik istället.

Africa

Jag insåg nyss hur bitter jag kanske lät i det förra inlägget. Det var inte min avsikt. Därför ska jag göra ett tappert försök till att gottgöra detta! Det är ju trots allt fredag - matte c och franska steg 4 är härmed avklarat (bara att hugga in på matte d och franska steg 5 då).

Fortfarande bara glada miner! Som grädden på moset så kan jag ju dela med mig av mina morötter inför kommande tider... i vår bär det av till Frankrike (i ett försök att komma underfund med det där flummiga språket tillsammans med vår tappra franskagrupp) och så sist, men inte minst... i höst flyger jag iväg mot drömkontinenten bland safari och hav att utforska med dyktuberna - Afrika. Jag är härmed officiellt lycklig. Efter många år av böner har jag äntligen lyckats övertala min fader om att Kenya visst är ett ställe som bara måste upptäckas!

Inte fy skam om jag får uttrycka det själv.

Kärlekens tunga

Dag 10 - Bloggfavoriter

Är det bara jag som tycker att den här kategorin skär sig ganska så rejält till de andra dagarna? Men visst, jag svarar väl på även denna. Kan ju inte lägga av nu när jag kommit en tredjedel på vägen av mina 30 dagar.

Jag kan ju börja med att uttrycka min avsky mot bloggar i allmänhet, ändå har jag en blogg själv. Hur motsägelsefullt är inte det på en skala? Kända bloggar är ännu värre, jag klarar inte av att gå in på de där populära bloggarna bara för att jag inte vill bidra som läsare så att de blir ännu mer kända. Detta kanske är jättetöntigt, men jag satsar på att vara ärlig här i alla fall. Några bloggar brukar jag ändå slå mig ned och ögna igenom, men det är i princip bara mina vänners bloggar. Eller också någon som bara är lite udda och skriver bra grejer, enligt mig. En favorit har jag faktiskt... sök upp tattoologist. Grymt bra.

Nu kan jag ju inte annat än att erkänna en mörk hemlighet. Jag har gått och blivit en ofrivillig läsare till Cimons blogg, bara för att jag en gång råkade hitta den och fann den en smula intressant. Nu är jag fast. Illa.

För i övrigt så är bloglovin en underbart hemsida. Bara så ni vet. Nu ska jag äta äppelpaj!

Same mistake

Snart dör min dator i brist på batteri. Sladden ligger här inom räckhåll, dock inte ikopplad. Ändå orkar jag inte kliva upp ur sängen för att stoppa sladdhelvetet i väggen. Så lat är jag just nu... och tro mig, det är fruktansvärt skönt att vara så lat vissa gånger. Därför får jag väl njuta av de sista minuterna av min tid vid datorn, vilket antagligen är lika bra med tanke på plugget inför mitt matteprov som äger rum imorgon (som mitt betyg balanserar omkring på som på en skör tråd).

Attans. Jag har ju visst en franskaredovisning imorgon också, kul att man har skrivit texten till det ännu (och så har man inte det).

Jag själv är inte så populär i mina egna ögon just nu. Vad är felet med att göra saker i tid?

Det löser sig, förhoppningsvis!

Lucy in the Sky with Diamonds

Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi

Jag är naturvetare. Med andra ord, jag tror snarare på fysikens lagar än en högre makt av något slag. Gudar eller liknande existerar inte i min lilla värld, även om det ibland kanske hade varit skönt med någon som "alltid är där" (eller vad nu gudar är till för). Vissa gånger avundas jag till och med de som är religösa, trots att jag själv aldrig skulle kunna vara det. Hursomhelst har jag valt att leva efter mina egna principer helt enkelt. Även om jag råkar trampa över dessa då och då. En gång är ingen gång, två är lika med noll. Kom och lär dig samvetets ekvation. Björn Rosenström gör det ruskigt bra ibland alltså.

Jag har lite problem med att komma fram till en livsfilosofi... Det är ingenting som jag brukar gå omkring och klura på om man säger så. Jag jobbar på att ta livet med en nypa salt - skit händer och vi kan inte direkt göra någonting för att stoppa det för det allra mesta. Bara att bita i det sura äpplet, dock smakar ju äpplet ganska så sött för det mesta. Tack och lov.

Piazza, New York catcher

Dag 8 - Favoritsaker

Jag har verkligen inte tid att sitta och blogga just nu, skrivarglädjen har sprungit och gömt sig och den där fördömda matteboken får mig att må psykist dåligt. Därför är det inte det mest optimala tillfället för mig att sitta och skriva om mina favoritsaker... för stunden är min skål med glass, maränger och chokladsås min allra bästa vän.

Hejdå

Nine lives

Jag är måttligt less på logaritmer, exponentialfunktioner, derivata och arimetiska/geometriska talföljder just nu. En gång i tiden tyckte jag att matematik var kul. Sedan gick någonting snett - och nu går allting utför. Matteboken får ligga och ge mig dålig samvete ett litet tag till. Jag lovar, jag ska snart ta tag i det. Snart.

Jag skyller på att det här liksom är uppvärmningen efter lovet. Synd bara att de la in ett matteprov under min uppvärmning, ett avgörande sådant dessutom.

Så kan det gå, om inte haspen är på.

Friends

Dag 7 - Vänner

Jag minns så väl den tiden då man lyckligt travade omkring med halsband formade som avbrutna hjärtan där man kunde skymta ett inristat "Best friends". Att man sedan delade dessa smycken med en hel drös olika människor är ju en annan femma, man fick turas om helt enkelt (bokstavligt talat). Ja, vad är det för värld vi lever i egentligen? Det skulle vara ganska så kul att gå och köpa ett sådant där halsband igen och ge det till någon som känns kul och intressant, så är man plötsligt bästa vänner. Sådär pang boom bara.

Om det ändå vore så.

En vän för mig är någon som man kan säga precis vad som helst till, utan att behöva oroa sig minsta lilla för vad personen i fråga skulle tycka och tänka om det. En vän är också någon som man kan vara med såväl när man mår som bäst, som när man känner sig som pissigast. Så att man bara kan vara, utan att göra minsta lilla skit egentligen. Det är någon som man kan prata med allt om, men också någon som man i själva verket inte behöver yttra ett ord till... för man förstår sig på varandra på något konstigt sätt ändå.

Skisser för sommaren

Dag 6 - Om det här vore min sista dag

Jadu, vad fan skulle man sysselsätta sig med då? Det känns ju som ett lite tråkigt svar att säga att man skulle vilja hinna med att vara med alla människor som man tycker om. Dock är det väl just det som man skulle vilja göra, egentligen.

Om jag nu ska bortse från detta så skulla jag vilja hinna med att göra de där sakerna som jag har lovat mig själv att göra innan jag dör. Hoppa fallskärm, tatuera mig och springa nakenrace till exempel. Tyvärr blir det ju lite svårt att hinna med en resa till Afrika eller att skriva en bok över en dag...

Ärligt talat så skulle jag nog inte vilja vara medveten om att min sista dag vore just den allra sista dagen. Jag skulle nog bara vilja leva och låtsas som ingenting - det känns liksom inte sådär jättekul att veta om att man ska gå och dö helt plötsligt ju.

Wake me up before you go

Nu är det bara en termin minus en dag kvar till sommarlovet. Känns ytterst uppmuntrande, eller? Kan ju tillägga att mitt halvår kommer bestå av matte D, kemi B, biologi A och franska steg 5 - helt galet hur roligt man kommer ha, någonstans där under alla böcker. Känner hur depressionen väller över mig som en oundviklig våg. Kul att nästa vecka kommer bli grym i alla fall, men det är en hemlis...

Middle of nowhere

Det är nu bara lite mer än 12 timmar kvar att detta ack så omtycka lov, sorgligt. Det där med att gå till skolan, sätta sig och lyssna på lärare som babblar på i evigheter och sedan jobba som någon galning - det känns inte sådär överdrivet lockande för tillfället. Varför ska lovdagar springa förbi i en sådan ofattbar fart, medan andra vardagar sniglar sig förbi och försöker dryga kvar så länge det bara går? Inte rättvist.

Jag vill ta fler hål i öronen. Helst i tragus, ni vet den där lilla grejen som sticker ut, men det får nog vänta lite. Tänkte bara säga det, att bero på ingenting över huvud taget liksom.

Nu ska jag återgå till att nörda One Tree Hill lite såhär på söndagskvällskvisten.

Chewing gum

Dag 5 - Vad är kärlek?

Är det nu man måste vara djup och gravallvarlig eller? Jag känner att jag inte riktigt är på sådant humör. Dessutom är jag 17 år - vad fan vet jag om kärlek och livet och universum och allt vad det är? Nadaaa (tuff tjej här).

Nej men okej, kärlek för mig är en tvättäkta glädjespridare till hela omgivingen. Det är pirr i magen, blyga blickar men också en störtskön trygghet. Man kan väl komma fram till att kärlek är någonting fint, och rätt så gulligt. Överlag i alla fall.

IQ-testet

Under julgranen för en sådär två veckor sedan låg det tre styckna IQ-test adresserat till Stephanie, Lisa och mig på tre olika nivåer. (Och då jag råkar vara naturvetaren bland oss så åkte jag på nivå fem). Imorse satt jag och svor tyst åt den fjärde nivåns test innan jag, efter mycket om och men, lyckades lösa den - till min stora lättnad. Mitt egna test hade jag inte ens vågat öppna lådan till, kändes lite långt borta då den var märkt med ett "genius".

Dock kunde jag inte låta bli nu - vad ska man annars sysselsätta sig med när alla andra drar ut till skidbacken och man själv inte är tillräckligt kry för det?

24 konstigt skurna träbitar som på något jävligt vänster ska ihop till en kub/boll.

...när man sakta men säkert börjar ana logiken.

Pirr i magen.

/Tjejen som gillar att vara nörd.

Vänta du bara Albert, snart är jag ikapp. Ska bara klara av mitt matteprov om logaritmer först...

Nomadic

Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?

Jag är nästan en allätare, men bara nästan. Vissa saker klarar jag bara inte av; ost, lakrits, marsipan, jordnötter och hostmedicin är rätt så bra exempel på mina hatobjekt i förtäringsväg. Annars slinker det allra mesta ned.

Om jag nu ska bjuda på någonting så är det nog i alla fall bäst om det innehåller överflöd av grönsaker av olika slag. Pasta är ju också helt galet gott... lite nybakat bröd, gärna vitlöksbröd (och då ignorerar man det faktum att munnen stinker efteråt). Och så någon sås med grymt god smak, mango chutney står högt upp på listan för tillfället. Sedan kan det ju vara mättande med någonting matigt också, kyckling kanske. Det hela summeras nog till en pastasallad av dess bästa slag - gärna med lite avokado i, eller ganska så mycket rättare sagt.

Efterrätten är tokviktig. Familjen specialare; citronpaj med maräng och grädde blir finfint det!

För tillfället är jag dock mest sugen på lite frukost.

As the snow flies

Jag vill gå hem med dig

Mänskligheten höjdes ett litet snäpp i mina ögon idag. Jag for hem till min moder för att skotta upp hennes tomt en aning (eftersom hon inte varit hemma på två veckor i det här snöovädret). Till min förvåning kom jag fram och upptäckte att tomten redan var skottad. Dock har jag ingen aning om vem som genomfört detta. Snälla grannar man har.

Nu ska jag nog ta och kurera min onda hals med en kopp te.

Ordinary people

Dag 3 - Mina föräldrar

Jag gillar den lilla historien om hur mina föräldrar träffades. Min mor flydde till Cypern från ett gammalt förhållande på hemmaplan, och så min far som tokigt nog var på semester på samma ställe. De la märke till varandra, hade första träffen vid en groddamm av någon konstig anledning och så fick min far klättra in genom fönstret till min mors hotellrum eftersom man egentligen inte fick ha med sig gäster dit. De kom hem till kalla Norden igen, mamma flyttade från Norge till lilla Sundsvall tillsammans med pappa och gifte sig gjorde de i en kyrka i miniatyr på Island. När prästen slår huvudet i taket på bröllopsfilmen så snackar vi liten kyrka, sedan hör man min farbrors dovda svordomar i bakgrunden eftersom kamerastativet inte fungerade enligt hans vilja.

Tre döttrar fick de alltså, varav jag är den där i mitten. Men efter att ha varit gifta i 19 år tog det hela slut och numera har de båda hittat sina nya. Hursomhelst, modern min är alltså norsk medborgare, så på något konstigt vänster är tydligen vi döttrar också det fick vi veta för ett år sedan ungefär. Så kan det gå. Fadern min å andra sidan, han är halvt holländare, därav efternamnet, så lite sådant blod har jag visst också i mig. Han jobbar överallt, förutom i Sundsvall skulle man kunna säga. Mamma jobbar bara i Sundsvall däremot, båda bor de i alla fall i denna lilla stad. Mer eller mindre.

Ja just det, Kjersti och Peter heter de.

Ziggy stardust

Dag 2 - Min första kärlek

En liten kluring den där, speciellt med tanke på att jag fortfarande har lite svårt för att definera det där mysiga ordet kärlek. Att vara intresserad av någon känns ju lite som vardagsmat, det finns ju alltid någon snygg och intressant jävel som tycks vara helt perfekt för stunden, men det kommer och går i en väldig berg-och-dalbana. Kärlek å andra sidan, det tror jag är någonting som liksom växer fram sådär i sin egen takt. Och nu upptäcker jag att jag börjar gå ifrån ämnet och istället nosar på den femte dagens kategori "vad är kärlek".

Tillbaka till min första kärlek då. Det kopplar jag till mitt första riktiga förhållande, vilket kanske inte är så värst otippat. Jag gick i nionde klass, ni vet den där tiden då allt hände, på en och samma gång. Han var en gammal barndomsvän som jag tappat kontakten med i en väldig massa år. Plötsligt hade vi gemensamma vänner igen och ja, plötsligt var det vi. Vi var vi i nästan ett och ett halvt år, ruggigt hur tiden går fort ibland. Efter detta insåg jag i alla fall att den första kärleken alltid kommer vara just den första kärleken.

Letandet efter Mr Big fortsätter.

World spins madly on

Klockan är strax efter åtta och jag känner mig lite som en sengångare. Kan kanske bero på att jag och Anthonia sov ungefär tre timmar inatt, sedan har jag tränat dubbelt upp under dagen. Sängen ser så tilltalande ut... men jag kan bara inte sjunka så lågt och lägga mig före min 7-åriga lillasyster. Det funkar inte.

Bara att härda.



Jag håller mig uppe med nostalgifoton.

1990 nånting

Presentera mig själv

Rebecka Beate Bolt var alltså namnet och jag har funnits i denna lilla värld sedan 8 minuter över 12 på dagen den 22:a februari för snart 18 år sedan. Föddes gjorde jag på hospitalet i lilla Sundsvall, och i denna stad har jag blivit kvar sen dess. Dock kommer jag förmodligen fly ifrån den här hålan så fort jag får chansen någon gång i framtiden, förhoppningsvis rätt så snart.

Jag antar att jag så gott som alltid har betraktats som den där lugna flickan med ordning och reda, en smula pedantisk och med en blyghet som med åren började växa bort. Samt med en oförmåga att tycka illa om människor, trots att jag aldrig riktigt förstått mig på mänskligheten och alla konstiga beslut som ideligen tas av oss. Jag klarar heller inte av att göra någonting lite sådär halvdant, ska det vara så ska det vara ordentligt. Punkt slut. Detta leder dock till en hel del slit och mycket jobb när det kommer till skolarbete...

På tal om skola så har jag förflutit mellan Sticksjö skola, Mimerskolan och så nu då, Skvaderns gymnasieskola där jag dränks av uppgifter från den naturvetenskapliga inriktningen. Samtidigt som dessa studier har jag så länge jag kan minnas varit en del av Sporthallsbadet, jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte vet hur en vardag ser ut om man inte ska ligga i bassängen upp till 20 timmar per vecka. Eller någonting i den stilen.

Människor då. Med skilda föräldrar sedan cirkus ett och ett halvt år tillbaka pendlar jag emellan två bostäder i lilla Granloholm, liksom lillasystern min som är en liten sladdis på 7 år. Storasyster däremot har parkerat på andra sidan Atlanten i "möjligheternas land" för simningens och pluggets skull. Vännerna mina är alltet, såklart. En underbar skara människor som pryder vardagen med glitter och skratt från alla möjliga håll; skola, simning, Vigor, barndomsvänner eller allmänt random. Vad vore man utan dem?

Black Jesus

Jag lovade mig själv att aldrig göra några sådana där listor av olika slag i min blogg, tänkte skona er läsare från det. Dock har jag lite problem med det nu. Det kliar i fingrarna på mig att påbörja den välkända 30-dagarslistan, bara för att. Jag vet inte varför, jag brukar ju hata allt sådant där. Jag går emot mina principer en aning nu...
Jag börjar imorn, för nu bär det av till Anthonia för myskväll!

Dag 1 - Presentera mig själv
Dag 2 - Min första kärlek
Dag 3 - Mina föräldrar
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?
Dag 5 - Vad är kärlek?
Dag 6 - Om det här vore min sista dag
Dag 7 - Vänner
Dag 8 - Favoritsaker
Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 - Bloggfavoriter
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 - En dag hemma hos mig
Dag 14 - Dåliga vanor och laster
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Första kyssen
Dag 17 - Barndomsminne
Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Mina förebilder
Dag 21 - Mina dåliga sidor
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Mitt hem
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - Det här är jag bra på
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Saker jag saknar
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 - 10 dödssynder

Jag är lite bitter på mig själv just för att jag gör detta.

Varning för ras

Gå så försiktigt du kan

Dina ögon kan krossa min värld

Som stenar mot glas

Varning för ras

Nostalgi

Sommaren 2006, Folkets Park

Bra kamera man hade...

This is the thing

Lovdagar i livet som simmare är inte alltid särskilt sympatiska. Jag börjar fråga mig själv allt oftare hur jag har orkat hålla på med denna idioti under hela min uppväxt, sedan mellanstadiet har morgonträningar varit en självklarhet i vardagen.

Klockan åtta på morgonen ringer väckarklockan envist, likt en sömngångare ramlar man i vattnet till nioslaget och stannar där i tills de två timmarna har förflutit förbi. Man åker hem, hinner nästintill somna under den ca 5 minuter långa bilresan, äter mat och dunstar tillbaka ner i sängen. Vaknar jag gör man lagom till måltid nummer två innan det rullar iväg mot simhallen igen för att simma omkring där i två timmar till. Efter detta är man nästan inte människa längre, det är dags att fara hem och äta igen innan man däckar igen för natten.

Kul liv.
Godnatt

You don't realize what you have until you have lost it

Min älskling har ett hjärta av snö

Behöver jag säga någonting mer?

Circles

Dum som man är så lät man tröttheten ta över under hemresan och sov så gott som hela tiden. Det resulterade såklart i att jag nu är pigg som bara den, nådigt opepp på att dejta John Blund just nu. Dessutom måste jag ju liksom kompensera de fyra dagar som jag varit bortom civilisationen och Internet. Så nu är man fast här igen. Illa.

Barn av vår tid

Inlägg nummer ett år 2011. Jag är alldeles nyss hemkommen från Vemdalen. Lite halvt mörbultad sådär, men med ett småmysigt flin på läpparna. Nyårsafton var minst sagt speciell, jag försökte komma på ett beskrivande ord för kvällen... dock gick inte det så bra. Jag har i alla fall aldrig förr haft ett nyårslöfte och jag har inte direkt trott att jag någonsin skulle haft ett. Efter en dag i Vemdalen har jag däremot ett löfte som jag flitigt ska försöka hålla, jag ska bli ordningsam igen, så som jag var en gång i en svunnen tid. Typ. Så det så.

2010 var nog ett bra år ändå, jag kommer nog att sakna det en aning innerst inne.