En utpustning. Ett leende på läpparna som vittnar om minnen i dess skummaste grad. Det är lugnet efter stormen. När alla intryck av allmänt konstiga händelser sakta med säkert sjunker sig in i medvetandet. Efter ett antal timmars städande är hemmet återställt i dess forna form, dock med en betydligt mer fattig samling glas i köksskåpet. Det får dröja ett tag till innan man kan gå oberört i huset utan att kliva runt på glittrande glassplitter.
I hallen väntar en hög kvarglömda föremål; väskor, nackellack, kam, smink, halsduk och så en karta p-piller. Vems?
Jag tackar och bockar för en underbar kväll tillsammans med vänner som helt klart är obeskrivliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar