Det är gott om tjejer i min familj, det är bara att konstatera. Tre systrar är vi av ätten Bolt; Stephanie, Andréa och så jag då. Vart början man?
Jag kör från början. Storasystern min bär alltså namnet Stephanie och hon är två år äldre än lilla jag. Det är lustigt, för vi har nog aldrig kommit fram till om vi är lika varandra eller icke. Vissa säger att vi är så gott som kopior av varandra medan andra påstår att vi inte har ett enda drag som liknar den andras. Vi själva hör väl till den kategorin som menar på det sistnämnda. Som personer är vi nog i alla fall ytterst olika - det kan antagligen alla som känner oss båda två intyga... vissa vill ju knappt tro på att vi faktiskt kommer från samma familj. Hursomhelst så är vi väl lika på vissa aspekter, båda är vi simmare till exempel och båda är vi vigorister. Bara det säger väl en del. Numera befinner vi oss dock på varsin kontinent då hon har flyttat iväg till USA och Pennsylvania för simningens och skolans skull, så henne får man väl träffa sådär till jul och sommar ungefär.
Andréa då... hon är väl en tvättäkta sladdis skulle man kunna säga. 10 år yngre än vad jag är så landar hon i första klass (ni anar inte hur provocerande det är när hon kommer hem med sina matteläxor samtidigt som jag sliter med mina attans logaritmer). Andréa och jag är nog inte lika varandra någonstans. Jag fårstår inte riktigt hur jag kunde bli brunögd med svarta ögonbryn och ögonfransar och någorlunda mörkt hår - när hon är tokblond med helblåa ögon samt blonda ögonbryn- och fransar. Brevbäraren? Nejdå, gener kan väl spöka lite grand. Andréa kan i vilket fall som helst den där konsten att sprida lite mer glädje i min tillvaro. Jag måste bara lära henne att sluta lyssna på EMD och övergå till lite riktig musik istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar