Det känns som det skulle kunna eka här hemma i huset just nu. Så tomt. Helt plötsligt har man inte två små fransisar som gör en sällskap dygnet runt. Stämningen på tågstationen klockan åtta imorse var lite speciell när 27 fransoser skulle skiljas från sina svenska värdar... ett antal rödsprängda ögon, kramar kors och tvärs, för att inte tala om alla dessa kindpussar, och så avskedsfotografier på morgontrötta ungdomar. Det var fint det. Au revoir mes amis - Martin et Paul! À bientôt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar