Just keep swimming

Jag ska tydligen tävla igen i helgen. Den tanken gör mig lite knäsvag. Men de Norrländska Mästerskapen är ju trots allt en klass för sig och jag kunde inte säga nej till att hoppa in i laget sådär i sista sekund, och liksom ignorera det faktum att det var tre månader sedan jag slutade simma och att jag inte har rört en fena sen dess. Just därför kan ju den här tävlingen bli aningen intressant för min del, dock lär det ju bli hemskt jobbigt att se konkurenterna simma om mig utan att jag har förmågan att simma ikapp. Tack och lov har jag ju inga direkta förväntningar i alla fall. Och hur härlig är inte en rysande lagkapp när hela simhallen vibrerar av spänning och man står där på startpallen, redo att pressa sig till det yttersta?

Men hjälp vad sentimental jag blir av att titta på gamla simmarfoton...