Ikväll ska jag jobba igen för första gången efter ett uppehåll på två veckor. Det är till och med så att jag nästan ser fram emot det. Kanske är det för att man lyckats förtränga huvudvärken som kommer smygandes när alla barn hoppar omkring som studsbollar och inte kan vara tysta i mer än två sekunder. Just nu minns jag bara de där gulliga stunderna; när man blir kallad för "fröken" eller när någon lyckas få ihop simtekniken efter att ha kämpat som en dåre så länge. Då blir man lite glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar