Goder morgon, goder morgon!
Jag klev upp klockan sju idag helt utan anledning, vad är det för fel på mig? Nu när jag äntligen har sovmorgon ända till klockan ett så bestämmer sig min kropp för att vara superduperpigg på morgonen. Varför kan jag inte vara så vaken när jag faktiskt behöver kliva upp den tiden? Nejnej, för att dagar då jag måste slita mig ur sängen tidigt på morgonkvisten så hade jag utan tvekan kunnat sova fram till lunch om jag bara fått det. Men min kropp gillar tydligen inte att tänka i samma banor som mig.
Som grädden på moset ger kemiboken mig enorma ångestkänslor när den ligger här och lyser med sin närvaro för att ständigt påminna om kommande prov som jag ännu inte ägnat en tanke på. Jag hatar kemi, menar det verkligen. Jag känner ren avsky till det ämnet, kan omöjligt se någonting som kan vara en gnutta intressant inom det. Det kommer som små äckliga rysningar längst ryggraden så fort jag tvingas styra stegen mot kemisalen, huvudvärken smäller ner som en bomb så fort jag ser alla dessa dragskåp, provrör, pipetter, bägare och annat som tar upp hela rummet och tröttheten blir genast ett faktum. Jag hatar kemi. Blä. Usch. Pessimisten här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar