Det fulaste är ju nästan att när man väl tränar så känns det förjävligt jobbigt och man tror att man ska avlida, ändå är det något som lockar. Något som man inte riktigt kan sätta ord på. Jag överväger, helt på allvar, om jag är clorskadad.
Så just nu skulle jag uppskatta enormt mycket om min kropp, för en gångs skull, kunde lyssna på min vilja och ta och skrämma bort de där baskiluskerna som härjar runt i mig. Det börjar nämligen bli lite, lite jobbigt att hosta var och varannan sekund. Speciellt under lektionstid då man absolut måste hålla sig tyst, så ligger den där hostan i halsen och kittlas som bara tusan. Det känns verkligen som om det sitter en liten (väldigt liten) tomte nere i lungorna med en lång fjäder i handen som han kittlas med när det är som mest olämpligt, bara för att jävlas. Inte okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar