Det hela drog igång i fredags kväll då vi packade in oss i bilen och styrde kosan mot Hudiksvall där vi stannade och sov i sisådär en timme innan vi återigen satte oss i Saaben och trängdes hela vägen till Arlanda, dit vi kom strax efter fyra på morgonen - jättemysigt! 06.20 lyfte äntligen planet mot Amsterdam och vi satt där allihopa helt mörbultade, men ändå sömnlösa tack vare en liten ungjävel som satt och skrek hela resan (inge illa menat). Lite senare på morgonen bytte vi plan och åkte mot destinationen Geneve, där vi tacksamt klev in i den nya landet och längtade efter att få lägga oss i en mjuk säng på hotellet. Men tji fick vi, minst sagt. Våra väskor kom nämligen inte, de var borta, gone. 6 av 6 resväskor hade kommit på villovägar, idiotiska flygbolag.
Snart fick vi veta att de stod kvar i Holland, medan vi stod i Schweiz. Passande va?
Så det var bara för oss att börja fara mot Torgon utan vårt kära baggage. Dock visade det sig att vi hade ytterligare en och en halv timmes resa innan vi var framme, men den här gången på räls. Så småning om kom vi i alla fall fram till rätt station! Inte för att någon av oss hade ork till att vara glad för det. Som grädden på moset fick ju inte alla fem plats i en taxi så vi fick stå och vänta cirkus 40 minuter till på en minibuss som skulle ta oss till hotellet. Då fick vi veta att den resan skulle ta en halvtimme till. Gissa vem som var less? Och sjukt kissnödig dessutom - toaletten på tågstationen var nämligen långt ifrån såpass ren att jag skulle kunna tänka mig att använda den om man säger så (utan toaring också - vem vill sitta på en toalett utan toaring??)
Hur som helst började vi fara mot bergen i den lilla minibussen, med en chaufför som inte fattade ett ord av vad vi ville säga han eftersom alla dessa sablans fransmän vägrar lära sig engelska. Och min skolfranska kändes inte riktigt mogen för ett samtal med honom. Men med kroppsspråk gick det till slut. Dock satt vi alla med hjärtat i halsgropen under hela resan - det var seriöst de sjukaste vägarna jag någonsin åkt på! Upp för berget slingrade sig en smal och halkig väg - och brant som satan var det! Jag vågade verkligen inte titta ut, man såg bara rätt ner, rätt ut i luften. Jag började nästan förbereda mig på att dö. Inte blev det bättre av att det stod kors utställda här och var längst vägen... där hade tydligen folk dött. Ja, för inte fanns det några räcken vid stupet. Och fick man sladd där så skulle man utan tvekan vara rökt. (Jag tror inte att jag kommer våga åka nerför där när det är dags att fara hem igen).
Men vi klarade oss helskinnade, annars skulle jag väl inte sitta här. Dock fick vi gå sista biten eftersom bilen inte kunda köra där tack vare halkan - man får inte använda dubbdäck i detta landet, wtf det är Alperna!
Som tur i oturen fick vi i alla fall gå och shoppa en massa gratis kläder eftersom vi stod där utan väskor, så det var ju inte fy skam ändå. Men ingen var på direkt shoppinghumör när vi kom dit helt utsvultna, och någon restaurang var inte det enklaste att hitta mitt ute på fjället. Och när vi till slut hittade en så var den inte ens öppen för servering. Just our luck.
Nog pratat om den dagen, jag blir bara deprimerad. Vi fick mat så småning om och väskorna kom efter en lång väntan. Så idag har vi varit ute i backarna! Äntligen. Och härligt var det, men nu sitter jag här och orkar inte röra en fena. Dock ska jag gå och stoppa i mig lite middag nu så slut på denna text som blev lite längre än väntat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar