Beslutsångest

Det är onsdag idag, vilket innebär, för min del, att skoldagen inte börjar först klockan ett. Grymt skönt måste jag säga. Men jag bestämde mig igår kväll för att vara ambitiös idag, kliva upp tidigt och starta med pluggandet inför mitt prov som äger rum imorn för jag fattar verkligen ingenting av det där. Det är därför jag inte ligger i sängen och har det mysigt just nu. Pluggar jag? Nej. Jag anar att jag är dold världsrekordinnehavare till att skjuta upp uppgifter, speciellt när det kommer till kemi och fysik. Minst en gång om dagen frågar jag mig själv varför i helvete jag går natur när jag hatar alla no-ämnen så mycket det bara går.
Jag kommer ihåg för sådär ett och ett halvt år sedan då man började fundera över vilket gymnasium man skulle välja, jag hade inte en blekaste aning om vart jag ville ta vägen. Men en sak visste jag 100% säkert - jag skulle inte gå natur på Skvadern. Därför slutade det med att jag sökte, och kom in på, samhälle. Kanon tänkte jag. Men sedan på sommarlovet efter nian började andra tankar smyga sig på mig... min dröm att bli arkitekt hade jag just kastat iväg i och med att läsa samhällskunskap. Och jag ville ju faktiskt läsa matte, det enda natur-ämnet jag liksom brinner lite för. Så jag fick en impuls - ringde komunen och frågade om det var möjligt att byta linje någon ynka vecka innan skolstarten. Det fanns en plats kvar på natur, vilket jag såg som ett litet tecken och tog den platsen. Och här sitter jag nu. Med ett berg av kemi- och fysikböcker liggandes på mina axlar. Usch.

Nu har jag ett nytt liknande val framför mig - individuella val. Och jag ska verkligen göra mitt bästa för att inte välja helt konstigt igen. Eller så inte. Jag glömde visst nämna att jag hatar ämnet franska också. Gissa vad jag ska lägga hundra poäng av mina individuella val på att läsa till hösten... franska! Jag är verkligen dum ibland. Men sedan blir det nog även psykologi och kreativt skrivande - lite mer Rebecka style.
Kan någon förklara för mig hur jag tänker?