Jag känner mig som en enda stor snöboll. Man tittar ut genom fönstret på morgonen och det först man möts av är ett moln av vitt puder som täcker marken, träden, husen, luften... ja, allt. Sedan ska man bege sig ut i det där kyliga landskapet och innan man har kommit fram till sin destination (skolan i mitt fall) så har man förvandlats från en mänsklig varelse till en snögubbe, genomfrusen från topp till tå. Det är äkta svensk vinter det; bara en massa elände men ack så trevligt på samma gång. Nästa helg bär det nog av till Vemdalen för premiäråk i slalombacken dessutom - inte helt tokigt det?
Dock är jag lite orolig för hur jag ska komma härifrån Haga ner till staden när skoldagen är över denna tisdag. Jag råkar nämligen vara väl medveten om att backen ner är som en enda lång spolad isbana. Kanske är säkrast att helt enkelt sätta sig på rumpan och hoppas på det bästa när man accelerar nerför stadsbacken. Vem vet. Det enda jag vet är att min balans inte brukar vara den bästa.
3 kommentarer:
Ska inte du på sm? Om så är fallet så ska du åka dit med mig och kolla! :))))
Nope, det blir inge sm för mig denna höst! Hade minsann varit trevligt att åka ner till huvudstaden och kika lite på det, dock har jag planerat in en Vemdalenresa den helgen så det blir lite krångligt... :(
Skippa vemdaleeeen!! :D
Skicka en kommentar