Efter en sådär sjutton år i den här kroppen så har jag börjat komma fram till att jag nog är en tvättäkta morgonmänniska trots allt. Visst är det oslagbart skönt att bara ligga och dra sig i en varm säng, omlindad av ett mjukt och stort täcke. Men av någon skum anledning så tycker jag om att kliva upp på morgonen bara för att göra absolut ingenting, det är tid som går till spillo annars ju.
Hur som helst så ska jag snart fara ut till birsta (undrar när jag var där senast, måste ha varit väldigt länge sedan). Detta för att i alla fall försöka hitta jacka, skor och klänning. Dock är jag mycket väl medveten om att alltid när jag väl är i behov av någonting och bara måste hitta någonting som jag gillar så går det inte. Då hittar jag absolut ingenting, allt är fult och ingenting duger.
När jag är pank och inte kan köpa någonting å andra sidan så hittar jag precis hur mycket fina saker som helst som jag bara vill ta med mig hem.
Typiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar