Igår uttryckte jag mina känslor för elektrikern som kom hit och stängde av all ström i huset så jag inte kunna göra mig i ordning enligt mina gamla vanor. Jag skulle kunna skriva någonting liknande idag...
Läget idag är så att min franskalärare är sjuk så jag börjar inte först klockan ett, vad gör jag då vaken nu kan man fråga sig. Klockan åtta ringde nämligen min fader och väckte mig för att påminna mig om att rörmokaren kommer nu och ska stänga av allt vatten så han kan dra sina rör.
Satans jävla perkele. Så kände jag. Jag hade ju planerat att kliva upp i lugn och ro, samt hinna tona håret innan det var dags att fara till skolan. Dock är det väldigt svårt att tona håret utan vatten i duschen - och tro mig, den där toningen var verkligen akut.
Jag tror aldrig att jag har varit så snabb upp ur sängen, sedan började mitt lilla maratonlopp i trapporna innan jag fått med mig allt ner till duschen som kan behövas när man ska tona håret (dvs själva hårfärgen, en kam, en plastpåse, plasthandskar, handduk och dylikt). Jag kastade mig in i duschen och slängde hastigt i färgen så att hela badrummet drabbades av bruna fläckar. När jag äntligen lyckats täcka hela kaluffsen med brun sörja så hör jag hur någon vandrar omkring i huset. Fan, jag hann alltså inte, rörmokaren var redan här. Det var bara till att skölja ur färgen igen, vilket endast resulterade i slöseri av min toning och inte något mörkare hår inte.
När jag sedan kommer upp igen så blir jag smått förundrad över det faktum att det faktiskt är tomt i huset. Jag hade alltså inbillat mig de där stegen i trappan som fått mig att tro att han kommit.
En timme senare klampar gubben in.
Jag hade hunnit bli typ platinablond under den tiden om jag så hade velat. Istället går jag fortfarande runt med min otroligt vackra utväxt. Förhoppningsvis hinner jag med ett nytt försök i eftermiddag.
Godmorgon förresten.
Inte för att detta är en god morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar