Osammanhängande

Det här är en sådan där idétorkedag. Jag känner mig alldeles ihålig i huvudet, har liksom trallat runt i min egna lilla värld hela denna tisdag. Dock misstänker jag att det är sömnbristen som är boven i dramat, dessutom så har jag varit fullkomligt övertygad om att det inte alls är tisdag idag. Nej, nej, det är måndag i min värld.

Dags att vakna upp. Fast nej, jag ska jag ändå snart vaggas till sömns igen av lite ljuv musik, så det är väl lika bra att förbli osammanhängande och allmänt luddig resten av den här aftonen i alla fall.

I bit my tongue in the awkward conversation.

I don't know why.

I don't know why.

I met you once and I'd fallen for your notions.

I don't know why.

I don't know why.

Do you believe that there's treasures in the ocean?

Did I say I'm just a boy?

- Angus & Julia Stone

Screwdriver

Nervositeten börjar sakta men säkert att smyga sig på... om tre timmar kommer jag stå på en provfilmning. Ja, ni läste rätt. Jag vet ju inte hur man spelar teater, hur man agerar eller hur man ska se ut. Framförallt så har jag inte en blekaste aning om hur det hela kommer gå till. Dessutom är min roll av utländsk härkomst - tur att jag nyss har färgat håret mörkt i alla fall.

Det bådar gott, eller?

Shout it out loud

Lathet i dagens samhälle? Gillar att min pappa sms:ade mig från nedervåningen och frågade om jag skulle se på Beck när han hade kunnat bara höja lite på rösten för att ställa frågan. Så ja, nu sitter jag i tv-soffan istället för att ta itu med tsunamivågen av plugg som väller över mig... Lat är ordet.

Från kylan in i värmen

För tillfället skulle man kunna förväxla mig med en isbit. Jag har försökt återfå värmen med glögg, te, tjocksockar, filt och en värmekudde som jag värmt på i tre omgångar, likt förbaskat är jag iskall ändå. Dessutom måste jag snart bege mig ut i vintervädret igen - huvaligen. Varför ska det vara så förbannat kallt ute just idag?

Som grädden på moset så har min far gått och köpt sig en ipad till sig själv. Jag är avundsjuk.

Burr

Kom just fram till att det faktiskt är första advent idag. Galet hur snabbt tiden går ibland... kanske borde man börja klura på julklappan mån tro. Dock vet jag med mig själv ganska så bra och vet att jag kommer ha julklappspanik den 23:e ändå. Att man aldrig lär sig.

Idag blir det i alla fall till att packa på sig så mycket kläder som det bara går! Sedan ska jag bege mig ut i snön och kylan för att stå och sälja allt mellan himmel och jord på årets julskyltning. Burr, säger jag.

Kom och köp

Ikväll har Amanda och jag kokat knäck i sex omgångar. Tro mig, de där julgodisarna prydde så gott som hela köket. Tokigt blev det dock när knäckformarna tog slut så att vi fick ta fram våra kreativa sidor... det slutade med att vi gjorde knäck i muffinsformar. Det var nog de största knäcken jag någonsin sett. Undrar om folk skulle vilja köpa dem...

Dessutom fick vi paketera 200 påsar med prylar från barnens hus till fiskedammen, så nu står det 4 fulla sopsäckar i vår bil med leksaker. När jag sedan kom hem så var det bara till att börja arbeta med fiskedamm nummer två, skåda det underbara verket nedan. Frågan är ju bara om fiskarna snarare kommer skrämma iväg alla stackars barn. Jag är ändå ganska nöjd över att ha fått en klass med naturare till att sitta och rita små fiskar.

En sak är i alla fall säker - jag ska då aldrig mer engagera mig i några julmarknader på detta vis. Det är ju näst intill som en heltidssysselsättning (som jag inte finner något egentligt intresse i).



Kom och köp imorn alltså! Jag kommer få springa emellan vigoristerna som står utanför Lindex och klassen med bord borta vid Apoteket. Jag vill bara gå och gräva ner mig någonstans just nu istället för att ta itu med min milslånga att-göra-lista.

Önskar att jag varit förnuftig nog och gått på Daniel Adams Ray med alla andra istället, men vad gör man inte för sin kära klass och gymnasieförening?

Jul?

Igår kväll paketerade jag och Anthonia 20 kg godis i 200 godispåsar, det blev en aning enformigt efter ett tag bland alla geléråttor, skumtomtar, svampar, chokladbilar och allt vad det var. Jag kände mig lite smått omringad av allt gelatin, så nu är jag lite avskräckt från godis och kommer antagligen vara det för ett tag framöver. Det var ett nytt sätt att spendera fredagskvällen på i alla fall, fast vi hann ju md lite Dirty Dancing och Skruva den som Beckham också.

Nu har jag precis stått och rullat rullrån så att jag är alldeles snurrig i skallen - finns det någonting tråkigare man kan baka?

Ja, det vankas Julskyltning denna helg, vilket innebär förberedelser så det heter duga. Jag måste lära mig att inte ta allt ansvar, hinner ju inte med att andas här. Om ett tag bär det ut till Alnö för ännu mer bakning dessutom. Snacka om att jag kommer vara less på julen innan den ens har börjat. Eller nej, ska nog gå och smutta på lite glögg med äppel- och kanelsmak nu.

Mon Dieu

Sacrebleu, quel âge n'est-ce pas?!

Jag är mitt uppe i lite läsning av en bok på franska. Därför kunde jag inte motstå frestelsen att slänga in lite av det vackra, men ack så komplicerade, språket här.
Jag råkade ännu en gång hitta en bild från en svunnen tid, eller rättare sagt den gamla goda tiden. Den här bilden är ju till och med så gott som antik - var vi verkligen sådär små?

Blås

Det finns en sak som är oslagbart med Skvadern - om en lektion är inställd så är man ledig minst en halv dag. Detta resulterade i att jag idag har varit en latmask hela dagen lång och inte har jag behövt gå till skolan inte. Sedan kan vi ju undvika att nämna att det var "egen studietid". Det fenomenet måste vara ett väldigt konstigt påhitt av lärare, kanske snarare en ursäkt till att inte hålla i en genomgång. Skönt är det i alla fall. Så jag förblir nöjd.

För övrigt så har jag knatat mig till hospitalet för att göra lite spirometri denna dag. Det är inte så läbbigt som det låter. Faktum är att det känns rätt så komiskt när man sitter där med en näsklämma och tömmer lungorna på så mycket luft som det bara går samtidigt som läkaren står och pushar på en med ett; "Blås! Blås! Kom igen, fortsätt! ...och blåååås!"
Det är nästan så man får hålla sig för skratt. (Astman är hur som helst kvar, suck och stön).

Jaja. Ikväll blir det antagligen till att dejta John Blund tidigt för att återhämta mig efter mördarvattengympan - det återstå att se om jag kommer kunna röra mig imorn. Tur att jag har en lektion inställd även imorn, alltså behöver jag inte komma till skolan först klockan ett. Lucky me, typ.

Lustigt

Det är kanske lite för ofta som jag trillar dit. Jag bara råkar hitta några gamla fotografier, en bortglömt dokument eller kanske rentav något materia som bär på en liten, liten mening. Så blir man sentimental ännu en gång och minns tillbaka på rätt så vardagliga dagar med ett lätt flin på läpparna. Jag kan bara inte låta bli.

Varför i en kundvagn? Hur kommer det sig att den har vält? Hur lyckades det sluta i en buske? Varför var jag blond?

En hel del lustiga frågor - men ännu fler konstiga svar.

Bänkvärmare

Det märks att man går på en typisk friskola när det arrangeras turneringar av alla dess slag titt som tätt. För tillfället är det en Dodgeball-turnering som står på schemat och jag är så glad över det faktum att jag slipper vara med. Dock ska jag väl pallra mig ner till idrottshallen och agera hejarklack åt de andra flickorna i klassen som tappert ställer upp i detta. Eloge till er!

Jag får bara panik av den sporten (kan man ens kalla det en sport, eller är det snarare ett spel, kanske till och med en lek?). Alla blir så hetsiga, det flyger bollar i regnbågens alla färger åt höger och vänster som man måste se upp för, samtidigt som man ska koncentrera sig på att "ta död" på alla motståndare som går in i leken till 100 %. Dessutom är det ju så gott som omöjligt att kasta iväg de där skumgummibollarna som inte går att greppa och som väger typ ett halvt gram, nästan.
Nej, det är ingenting för mig. Jag kan vara bänkvärmare.

En liten betraktelse

Jag känner mig alldeles snurrig i huvudet efter att ha suttit och slitit med mitt referat på engelska om cannabis. Det är ju nästan så att man blir deprimerad själv bara av att läsa om alla konsekvenser som denna lilla drog för med sig. Listan kan minst sagt göras lång med faktorer sådom ångest, sömnlöshet, besatthet, aggressivitet, mani, panik, schizofreni, rädsla för kommande död, psykos, störning av beteende, förlorad känsla av välbefinnande, skälvingar och så mycket mer - låter lockande va?

Jag får en liten vag känsla av att de gör sitt bästa för att skrämma upp läsaren så mycket som det bara går i hopp om att rädda världen och universum från dessa droger av olika slag...

Jag blir mest bara lite fundersam, börjar undra vilka det faktisk är som lägger ned så mycket tid på dessa undersökningar om droger. Kan det vara gamla drogmissbrukare mån tro? För det känns ju trots allt lite konstigt om någon som aldrig testat ska stå och förespråka för att det är så hemskt, rena rama döden liksom. Då har de ju inte upplevt det själv och kanske inte riktigt greppar ämnet så bra som de tror att det gör.

Men det är ju bara en tanke från min hjärna som kanske tänker lite för mycket konstiga tankar vissa gånger.

Vinterland

Jag känner mig som en enda stor snöboll. Man tittar ut genom fönstret på morgonen och det först man möts av är ett moln av vitt puder som täcker marken, träden, husen, luften... ja, allt. Sedan ska man bege sig ut i det där kyliga landskapet och innan man har kommit fram till sin destination (skolan i mitt fall) så har man förvandlats från en mänsklig varelse till en snögubbe, genomfrusen från topp till tå. Det är äkta svensk vinter det; bara en massa elände men ack så trevligt på samma gång. Nästa helg bär det nog av till Vemdalen för premiäråk i slalombacken dessutom - inte helt tokigt det?

Dock är jag lite orolig för hur jag ska komma härifrån Haga ner till staden när skoldagen är över denna tisdag. Jag råkar nämligen vara väl medveten om att backen ner är som en enda lång spolad isbana. Kanske är säkrast att helt enkelt sätta sig på rumpan och hoppas på det bästa när man accelerar nerför stadsbacken. Vem vet. Det enda jag vet är att min balans inte brukar vara den bästa.

Nörd

Dags för min del att njuta av ännu ett avsnitt av Paradise Hotel. Det är hemskt vilken liten nörd jag har gått och blivit av det programmet, det är nästan så att jag skäms en aning. Jag kan ändå bara inte låta bli att titta. Det är ju minst sagt beroendeframkallande.

Verkligheten knackar på

Nu har jag liksom fått upp ögonen för hur helt galet mycket grejer jag har som jag bara måste göra, typ nu, på en gång. Stressen har inte riktigt landat ännu, men sådär lagom till morgondagen lär jag ju vara ett nervvrak av dess högsta grad. Huvaligen. Jag hade inte riktigt insett hur mycket man går miste om när man är hemma i sjuksängen, det här var ju trots allt den första gången under hela min gymnasietid som jag sjukanmälde mig (förutom den gången jag var tvungen att skicka in en sjukanmälan för att jag glömt lämna ledighetslapp - tuff flicka här). Nu är min att-göra-lista på tok för lång i alla fall och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Inte borde jag sitta här och slösa bort en massa tid, men det gör jag ändå för jag är beroende av detta fenomen kallat Internet. Så är det bara.

Kyss på er

Wingardium leviosa

Ikväll blir det lite biomys för hela slanten. Jag ska sitta där i mörkret med popcorn och läsk nära till hands, några vänner bredvid mig, en skärm som täcks upp av Harry, Hermione, Ron och resten av truppen, samt läbbiga ljudeffekter som får en att hoppa till i biostolen. Det blir bra det.

Funderar på om jag ska ta mig lite glögg nu. Det vore i sådana fall årets första lilla mugg med den där underbara juldrycken. Jag tror seriöst att glöggen är min absoluta favorit när det kommer till alla julbestyr. Så gott.

High Class Party

Goder morgon!

Gårdagen var minst sagt lyckad - även fast jag kanske hade det som bäst innan själva eventet drog igång. Nu är jag slutkörd så det heter duga i alla fall, men det kan jag ta. Sitter och funderar om min kropp orkar med att plaska omkring i bassängen lite idag, jag har ju inte tränat på evigheter nu tack vare sjukdomarna mina. Så nu när jag äntligen är på tillfriskningsvägen så känns det helskumt att återgå till det gamla vanliga träna-hela-tiden-dygnet-runt, typ.

Kameran är nog en av mina bästa vänner.
Frågan är ju... vad sysslar Hampus med i buskarna tro?

99 luftballons

Myser till hoppigtoss-musik och taggar till för den kommande kvällen som ska spenderas på Våningen!


Tyckte att den här bilden passade bra för denna dag - Anthonia och jag i 80-talsutstyrsel. Vart kommer alla konstiga idéer ifrån egentligen? Det får mig att dra lite på smilbanden i alla fall, och det är ju bra.

Do you believe in treasures in the ocean?

Efter en sådär sjutton år i den här kroppen så har jag börjat komma fram till att jag nog är en tvättäkta morgonmänniska trots allt. Visst är det oslagbart skönt att bara ligga och dra sig i en varm säng, omlindad av ett mjukt och stort täcke. Men av någon skum anledning så tycker jag om att kliva upp på morgonen bara för att göra absolut ingenting, det är tid som går till spillo annars ju.

Hur som helst så ska jag snart fara ut till birsta (undrar när jag var där senast, måste ha varit väldigt länge sedan). Detta för att i alla fall försöka hitta jacka, skor och klänning. Dock är jag mycket väl medveten om att alltid när jag väl är i behov av någonting och bara måste hitta någonting som jag gillar så går det inte. Då hittar jag absolut ingenting, allt är fult och ingenting duger.

När jag är pank och inte kan köpa någonting å andra sidan så hittar jag precis hur mycket fina saker som helst som jag bara vill ta med mig hem.

Typiskt?

Cold day in the sun

Jag fick en liten impuls att möblera om på bloggen min, det behövdes ett litet lyft från min gamla bokhylla till bakgrund liksom. Det återstår väl att se hur lång tid det tar innan jag tröttnar på dessa träplankor, känns bra för stunden i vilket fall.

Snart ska Dave Grohl få natta mig.

Pour some sugar on me

Jag är nyss hemkommen från Pipeline. Och ja, vad gjorde jag där egentligen... mycket bra fråga. Jag kände mig onekligen måttligt malplacerad, men å andra sidan så var det trots allt helt okej trevligt att bara sitta och lyssna på alla tonåringar som har stora drömmar om att bli det nästa stora bandet, eller de som bara spelar för skojs skull utan något egentligt allvar. Dock hade jag ganska svårt för att relatera till de tappra själar som stod och headbangade framme vid scenen.

Äh, man måste ju vidga sina vyer lite då och då också.

Från det ena till det andra - kommer jag någonsin bli bra på att känna igen folk? Mitt ansiktsminne är helt seriöst katastrofalt, vilket kan leda till en hel del pinsamma ögonblick.

Ikväll ska jag sova så tidigt så. Bara för att vara frisk och kry lagom till morgondagens High Class Party. Spännande det. Puss

It's friday, I'm in love

Veckans absolut bästa dag, utan tvekan. Fredag kammar hem vinsten med glans. Jag bara älskar denna dag. Hela helgen ligger framför en och man glider omkring med ett härligt leende på läpparna, bara för att man är så lättad. Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys.

Fast ja, först måste jag bara genomlida nationella proven i engelska på Komvux (frågan är ju varför vi inte kan vara på skolan som vanligt), samt en liten mattelektion innan jag får slänga skolböckerna i väggen och kila ner på staden för att fira denna lilla dag. Skönt så skönt.

Puss på er

Be yourself, everyone else is already taken

Jag är lika vimsig idag som alla andra dagar den här veckan. Nu när jag satt på bussen på hem från skolan så hade jag inte en tanke på att trycka på stoppknappen innan min busshållplats. Det slutade med lite extra frisk luft på hemvägen från bussen. Så det kan gå.

För övrigt så känner jag bara för att uttrycka lite ilska mot alla bittra busschaufförer. Min dag blev rubbad av en sådan idag - jag som var på så bra humör, och så fick jag världens utskällning för att min mobil inte visar numret som sms-biljetten kommer ifrån. Det tycker jag var lite taskigt.
Jag saknar chauffören som alltid hälsar resenärerna en trevlig dag innan man anländer till navet, sådant gillas.

Förresten, jag har fått tillbaka min hörsel! Lättnaden jag kände imorse när jag vaknade är så gott som obeskrivlig när jag äntligen kunde höra normalt igen. Det var lite som att kliva ut ur en stor resonanslåda efter två-tre dygn. Jag kunde prata utan att min egen röst som ekade i hela huvudet - och jag behövde inte längre vända mitt vänstra öra till folk för att höra vad sjutton de babblade om. Snacka om frihet. Numera ska jag börja vara tacksam och uppskatta min hörsel. Tro mig, den är guld värd.

Fröken svår

Inte konstigt att datorn slocknade på grund av dåligt batteri trots att sladden var ikopplad. Jag tänkte visst inte på att man även ska stoppa i den där andra änden i eluttaget.

Jag har varit så ofattbart virrig de senaste dagarna så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Blir lite smått galen på mig själv med tanke på att jag i vanliga fall är lite överdrivet pedantisk av mig och har koll på precis alla mina grejer hela tiden - utan att jag egentligen behöver tänka på det. Numera råkar jag tydligen ställa in mitt dricksglas i kylskåpet när jag är i farten för att hämta upp någonting annat, sedan får jag springa omkring och leta efter detta glas som något yrväder. Eller också går jag upp på rummet för att hämta en varmare kofta, men kommer ned igen tomhänt, eller med någonting helt annat i näven bara för att jag fått total hjärnsläpp där uppe.
...och så vidare.

Dags att börja använda den där saken man har mellan axlarna kanske?

Morgon

Goder morgon högt ärade läsare! Morsning korsning! Tjillivippen! - Eller någonting i den stilen. Jag kände för att komma med en trevlig hälsning denna dag, men tyvärr så är jag medveten om hur hårt jag failade på den punkten.

Jag känner mig en aning korkad. Varför sitter jag i skolan med en röst som inte funkar på grund av halsfluss, plus en hörsel som är ur funktion tack vare öroninflammationen..? Det enda positiva är att jag faktiskt har käkat penicillin tillräckligt länge för att jag ska vara smittofri, så mina kära klasskamrater ska inte behöva oroa sig. Dock kommer jag väl skrämma upp dem med mitt likbleka ansikte, typ.

Jaja, skönt att det bara är halvdag här på Skvadern idag. Imorn också för den delen, inte helt fel det!

Kyss och smek

Döv

Istället för att plugga som en galning inför mitt muntliga seminarium så väljer jag att skriva ännu ett blogginlägg, det funkar rätt så bra som en bortförklaring till varför jag inte ska stoppa näsan i den oerhört tröttsamma boken om samhällskunskap. Inte nog med att samhällsekonomi och ekonomisk politik inte direkt är det mest intressanta man kan ge sig in på, dessutom sitter jag ju här med feber. Och tro mig, det tar emot att läsa sida efter sida om BNP, prisbildningar, ekonomisk politiska medel, devalvering och liknande när man är en klen liten sjukling.
Känner mig ganska så körd för tillfället.

En lite rolig sak med mina eländigheter är att jag just nu är så gott som döv på mitt högra öra. Det är något av en upplevelse måste jag medge, bara det inte håller i sig för länge.

Nej usch, nu måste jag återgå till ekonomitänket här.

Mannen med dubbla M

Här är bevis på att den här mannen trots allt inte är så värst skrämmande, äcklig och allmänt konstig som alla påstår. Fast nu är det säkert många som inte ens kan identifiera personen på bilden. Släng på en blå-vit lins i hans vänstra öga, en hel den blodrött läppstift på läpparna, kritvit "foundation" i hela ansiktet och mörk ögonskugga så det heter duga.

Jag tror att jag ska läsa hans bok igen, det var ett tag sen sist nu. Den rekommenderas stark till de som vill läsa någonting groteskt, äckligt, fullkomligt sjukt men samtidigt en smula fascinerande. Och ja, han är nog jävligt skrämmande, äcklig och konstig ändå. Är inte så säker på att jag skulle vilja träffa den där Brian Hugh Warner i en mörk gränd.

Sedan kan jag ju tillägga att fotot (snott från älskade google) heter "Marilyn Manson häktad". Det kanske säger en del bara det.

Sysslolös

Parlez votre esprit, même si votre voix tremble.

Godkväll

Jag bara älskar kombinationen av halsfluss och öroninflammation - lovely. Jag kunde inte hålla mig från att jubla när läkarn kom med det underbara beskedet och kunde knappt vänta på att få kila över till apoteket och hämta ut penicillinet. Livet leker.
Ana ironin. Men om 60 kåvepintabletter ska jag tydligen må bättre! Känns bra det.

Man kanske ska slå på en mysig film, krypa upp i soffan och tänka på lite annat?
Surt bara att jag inte har mina kära O.C-boxar tillgängliga för tillfället, de är ju mina absoluta favoriter under dagar som dessa när man bara kan dega och vänta in bättre tider! Ska nog kirra hit dem tills imorn.

Nej, nu ska jag nog fortsätta njuta med mina vindruvor framför en grym tatueringsblogg - är nog lite för taggad för att fylla myndig jag...

In the ghetto

Jag som hade lyckats hålla mig frisk så länge... nu sprack det kan man säga. Inatt har jag sovit max en timme åt gången. Det är inte likt mig på långa vägar, jag brukar ju sova som en stock från det ögonblick jag lägger huvudet på kudden ända tills väckarklockan envist ska ringa. Men inatt hade min hjärna lite fnatt alltså; jag fick nämligen för mig att jag skulle "försova mig" förbi klockan 11 då sjukanmälan senast måste vara skickad till skolan. Därför vaknade jag stup i kvarten och trodde att jag sovit till långt in på eftermiddagen när klockan i själva verket bara visade 4 på morgonen. (Det resulterade dessutom i att jag spökade runt i huset mitt i natten tack vare mitt beroende av te).

Nu har jag i alla fall skickat iväg det där mejlet till skolan - och nu kan jag omöjligt somna om. Som grädden på moset så är jag extremt uttråkad, men inte har jag energi till att göra någonting inte. Känner mig lite bitter.

Pollenchock och stjärnfall

Ja, nu kan man ju fråga sig vad denna storm av Lars Winnerbäck-bilder handlar om... Det råkar bara vara så att en annan Lasse-fantast ville ta del av dem - så ovan kan ni beskåda en liten tidsresa tillbaka till den 6 december 2009 då denna man fyllde Sundsvall med ljuv musik. (Skulle kunna sitta och ladda upp en sådär 100 foton till, men känns som det skulle bli ett ganska jobbigt blogginlägg i sådana fall). Hoppas detta var till någon hjälp!

Sjukstuga

Jag sitter och tycker lite synd om mig själv för tillfället - nu har jag tydligen feber också. Jag vill inte vara sjuk, det är tråkigt, slöseri med tid och bara jävligt eländigt. Jag antar att denna dag kommer glida förbi iklädd i mjukisbyxor, stor stickad tröja och tjocksockor, samt ett stort innehav av ipren och te.

Det sura är att jag är i ett allför stort behov av att avklara en hel hög med plugg som jag varit flitig på att skjuta upp tanken om. Dock är det ju en omöjlighet att koncentrera sig minst lilla när man har ett huvud som är på gränsen till att sprängas och ett par ögon som är på vippen på att trilla ner.

Lite glad blev jag i alla fall när jag pallrade mig upp ur sängen och möttes av nybakade muffins i köket. Det måste ju bara vara den oslagbart bästa huskuren mot jobbiga höstförkylningar. (Eller är det vinter nu kanske? Hur som helst så intalar jag mig själv att det funkar).

Elegi

Det här är en återhämtningskväll för min del. Jag jobbar på att få tillbaka min röst, samt få min hals att sluta förstöra mig. Jag har typ lock för öronen för att min hals är knäpp - låter det logiskt?
Fast å andra sidan så orkar jag inte riktigt bry mig om logikens lagar såhär under helgen. Jag får nog skylla mig själv för det tillstånd som jag befinner mig i. När ska jag lära mig att lyssna på min kropps signaler på att jag lurar på gränsen till sjukdom? Aldrig?

Lars Winnerbäck får mig i alla fall att må lite bätte med sina melodier och texter som jag fortsätter att förundras och fascineras över. Hur gör mannen?

Dagen E

Lördagsmornar är inte alltid så fagra. Nu är det dags för mig att storstäda här hemma efter gårdagen, dricka litervis med te i ett försök att ta hand om min onda hals, samt kanske ta mig en till liten tupplur så att jag inte somnar efter Bolibompa ikväll. Allt detta görs självklart under en massa underbara toner från fina artister.

Förresten... Familjen var grym igår.

Söta drömmar

Inatt blir det väl till att drömma om trängsel vid Familjen.

Godnatt

Huvudet i sanden?

Nejmen, det kanske är dags för mig att lyssna in mig lite på Familjens låtar så att jag inte står som ett fån ikväll under deras lilla spelning, eller vad man nu ska kalla det. Pepp är jag i alla fall, även fast det är långt ifrån min musiksmak!

Biljetterna är äntligen i min hand. Eller ja, de ligger här brevid mig vid datorn och lyser med sin närvaro. Nu gäller det bara att ta sig in där på Stadshuset lite smidigt sådär. Men vadå, vi har ju en plan...
Busigt det där lät. Det är inte så värst busigt egentligen. Det är bara jag som är taggad och lite övertrött här. Hur ska detta sluta?

Pusshej på er, mina få men ack så kära läsare!

Flyt som vanligt

Igår uttryckte jag mina känslor för elektrikern som kom hit och stängde av all ström i huset så jag inte kunna göra mig i ordning enligt mina gamla vanor. Jag skulle kunna skriva någonting liknande idag...

Läget idag är så att min franskalärare är sjuk så jag börjar inte först klockan ett, vad gör jag då vaken nu kan man fråga sig. Klockan åtta ringde nämligen min fader och väckte mig för att påminna mig om att rörmokaren kommer nu och ska stänga av allt vatten så han kan dra sina rör.

Satans jävla perkele. Så kände jag. Jag hade ju planerat att kliva upp i lugn och ro, samt hinna tona håret innan det var dags att fara till skolan. Dock är det väldigt svårt att tona håret utan vatten i duschen - och tro mig, den där toningen var verkligen akut.
Jag tror aldrig att jag har varit så snabb upp ur sängen, sedan började mitt lilla maratonlopp i trapporna innan jag fått med mig allt ner till duschen som kan behövas när man ska tona håret (dvs själva hårfärgen, en kam, en plastpåse, plasthandskar, handduk och dylikt). Jag kastade mig in i duschen och slängde hastigt i färgen så att hela badrummet drabbades av bruna fläckar. När jag äntligen lyckats täcka hela kaluffsen med brun sörja så hör jag hur någon vandrar omkring i huset. Fan, jag hann alltså inte, rörmokaren var redan här. Det var bara till att skölja ur färgen igen, vilket endast resulterade i slöseri av min toning och inte något mörkare hår inte.

När jag sedan kommer upp igen så blir jag smått förundrad över det faktum att det faktiskt är tomt i huset. Jag hade alltså inbillat mig de där stegen i trappan som fått mig att tro att han kommit.
En timme senare klampar gubben in.

Jag hade hunnit bli typ platinablond under den tiden om jag så hade velat. Istället går jag fortfarande runt med min otroligt vackra utväxt. Förhoppningsvis hinner jag med ett nytt försök i eftermiddag.

Godmorgon förresten.
Inte för att detta är en god morgon.

I'd rather dance with you

Jag ber om ursäkt för detta inlägg innan jag ens publicerat det. Jag skyller på att jag lider av extrem tristess och jag känner att jag bara måste sysselsätta mig med någonting innan jag blir på tok för rastlös.

Läget är så att jag, förutom tristessen, även lider av halsont. Så typiskt november så det bara sjunger om det. Följden av halsont är att jag inte får träna - och konsekvensen av en Rebecka som inte tränar är en ofantligt rastlös flicka.

Så jag säger det igen; ursäkta mig.

Trevlig torsdagskväll!

Une vie

Jag gillar den här veckan... endast en dag har jag gått heldag i skolan på grund av en rad olika skäl. Det är inte fy ska det. Dock ligger jag fortfarande begravd under ett berg av uppgifter i ämnen såsom franska, engelska, matte och samhällskunskap. Just nu sitter jag och tar mig sakta men säkert igenom några kapitel av Guy de Maupassants bok Une vie (lite chockerad över det faktum att jag faktiskt förstår den där texten på det hopplösa språket franska). Det verkar till och med vara en bra bok - fast å andra sidan, vilken bok som utspelar sig på 1800-talet tycker jag inte om?

Orkar jag färga håret ikväll mån tro?
Tveksamt...

Nutidens vardag

Byggarbetarna är här igen på morgon och röjer runt i huset, jätteskoj. Dessutom är det elektrikerns tur denna dag - följden av detta är att strömmen i hela huset stängdes av för att han skulle kunna dra alla sladdar hit och dit. Så nu har jag verkligen insett hur sjukt beroende man är av el.

- Det är väldigt krångligt att rosta bröd och koka te utan elektricitet... alltså fick jag bryta mitt fruskostmönster, något som kändes väldigt hårt.
- Att sitta och titta på Vakna med The Voice på tv:n till frukosten var också bara att glömma.
- Eftersom det är badrummet som har ett fönster som renoveras så var jag tvungen att använda badrum nummer två, utan fönster och utan lampor när elen är avstängd. Så jag fick sitta med mobilen som ficklampa där inne.
- Dessutom är det så gott som omöjligt att göra sig iordning i mörker, man ser ju inte vad man sysslar med. Så om jag kommer med konstig sminkning eller håruppsättning idag till skolan så finns det en förklaring till detta!
- Plus att plattången inte går att sätta igång utan el.
- Snart dör väl batteriet på datorn också.
- Och så kan jag inte skriva ut min uppgift eftersom det inte går att starta skrivaren.

Livet är allt eländigt ibland.
Nejdå, jag är faktiskt på väldigt bra humör idag. Det här är nog en ganska så bra dag...

Puss

When mermaids cry

Jag sitter fortfarande och kämpar med att återfå värmen i min kropp. Dock är jag fortfarande nedkyld trots mina försök med en kopp varm choklad, höjd värme på elementen, en mysig filt och varma sockor. Snart tar jag tillbaka min kärlek till vintern - jag hade förträngt hur kallt det faktiskt är! (Och då är det ändå bara den första vinterdagen idag, hur ska detta sluta?)

Jag förstår mig inte riktigt på vädret. För 24 timmar sedan var det inte minsta lilla snöflinga som vilade på marken. Nu kan man inte gå utanför dörren utan att bemöta en vägg av vit och iskall snö som man sedan måste plumsa sig igenom.

Dessutom är jag lite bitter för att jag, Elin och Johanna fick stå och frysa i 25 minuter på busshållsplatsen efter skolan. När jag kom hem efter det så hade jag snö överallt, och då menar jag verkligen överallt. Mina kära converse står fortfarande och försöker att torka. Kanske dags att leta fram lite bättre skor att traska omkring i nu?

Fast innerst inne tycker jag fortfarande att vintern är en mysig årstid.

Den första snön föll inatt

Jahapp. Nu har höstens mörker alltså börjat försvinna - nu blir man väl snarare bländad så fort man kliver utanför dörren. Jag klagar inte, tycker faktiskt att det var på tiden att den första snön kom. Det är ju illa att det snöade i Malmö långt innan det snöade här uppe i Norrland... vart är vår värld på väg egentligen?

Den stora frågan är då - är snön här för att stanna eller kommer den tyna bort inom några dagar i vanlig ordning?

Nej, nu ska jag strax plumsa mig igenom snön till busshållplatsen (tittade precis ut genom fönstret och upptäckte att det är ju fan mycket snö där ute!)
Jag som inte har plockat fram mina vinterkläder ännu...

Burr

Tom and Jerry

Jag sitter och smaskar på några ruggigt goda Tom och Jerry-kex. Hur gott är inte det på en skala? För att inte tala om hur sentimental man blir av dessa små söta kex... vem har inte suttit och ätit Tom och Jerry-kex med ett stort flin på läpparna som liten liksom? Det hör till barndomen, så är det bara.

Dock stoppade jag just i mig den sista kakan ur den där blåa kartongen. Usch, vad glupsk jag känner mig. Kunde bara inte motstå frestelsen.

Det fula är ju dock att de egentligen inte är så värst speciella. Jag menar, det smakar ju inte direkt någonting speciellt. De är bara vanliga små kex som råkar se ut som figurena i den där brutala serien. Det är antagligen utseendet helt enkelt.

Fan vad lättlurade vi är.

Den där katalogen

Nu antar jag att så gott som alla gymnasieelever i denna lilla stad, även känd som Sundsvall, sitter i extas där hemma efter att äntligen fått lägga vantarna på årets upplaga av skolkatalogen. Tyvärr trillade även jag dit och blev en av alla de som inte kan motstå frestelsen att kolla upp varenda kotte, bläddra förbi varje klass, se vem som bytt linje eller vart alla nykomlingar hamnat, kanske till och med känna sig lite smått elak och flina åt någon som lyckas med en konstig grimas... inte för att man ser särksilt mycket bättre ut själv.
Den är rolig den där katalogen, inge snack om saken.

Dock blir franska-, engelska- och samhällsplugget en aning lidande när jag så mycket hellre sitter och tittar en liten stund till på alla klassfoton.

Jag skyller på att man faktiskt behöver en liten mjukstart såhär efter lovet!

En sista dag

Det är nu söndag eftermiddag vecka 44 och jag är en aning deprimerad över det faktum att det här är den absolut sista dagen på novemberlovet för detta år. Eller rättare sagt så är jag väldigt deprimerad över det hela. Imorgon är det dags att återgå till verkligheten igen, vilket känns minst sagt som en allt för tung börda för mina små axlar. Jag minns knappt hur man studerar längre, det känns lite som vi har haft ledigt i en evighet nu och det har varit så hissnande skönt. Jag har inte så mycket som packat upp skolböckerna ur väskan, jag har inte lagt ner minst lilla energi på att sitta och läsa på om en massa information som man egentligen inte finner det minsta intressant.

Ledighet är oslagbart.

Jag tror att jag kommer bli en alldeles utmärkt pensionär när jag blir gammal och grå. Jag känner mig liksom så duktig på att göra absolut ingenting, att bara vara.
Frågan är ju om det är en bra egenskap eller inte?

Det finns liksom inget mellanting i min hjärna. Antingen måste jag vara helt uppe i varv, allt påslaget på 100 %. Eller också ligger jag nere på energinivå 0,0000.
Nu ska jag nog passa på att vara en tvättäkta livsnjutare och göra absolut ingenting vettigt denna sista dag. Kanske ska titta på någon bra film? Baka? Läsa en ruskigt bra bok? Eller kanske rentav ta en middagslur. Vem vet.

Personlighetsförändring?

Vad är det som har hänt med mig?

Jag sitter och lyssnar på sådan musik som jag bara inte klarar av att lyssna på i vanliga fall. Min nya spellista på lilla spottan är hemsk, men jag kan ändå inte låta bli att lyssna på den. Illa.

Ska jobba på att bättra mig. Det är inte okej att jag sitter och nynnar med i Gorillaz och The Teddybears toner...

Dagens lilla fundering är vad som ska hända i mitt liv ikväll. Vår Nv-maskerad har lyckats bli inställd så nu står jag här utan planer, lite surt. Jag som var så pepp på att klä ut mig till tjejen i The Grudge med lång svart peruk, vitmålat ansikte och svarta ögon. Men icke sa Nicke, det blir inget av. Jag är lite bitter över det.

Dags för mig att slå på lite Winnerbäck, Ufo krigarna eller BD igen.

Adjöken!

Bara en tanke

En liten fundering har cirkulerat i mitt huvud så gott som hela dagen...
Kan man blåsa ut genom bara den ena näsborren utan att hålla för den andra, typ?

Ja, jag var ganska uttråkad under morgonträningen så roade mig med tankegångar som dessa. Dock blev jag frustrerad över det faktum att det verkar vara en fysisk omöjlighet, vilket i och för sig nog är rätt så logiskt, men ändå.

Jag tycker att det skulle vara häftigt att liksom kunna andas ut genom den ena näsborren - och in genom den andra. På samma gång. Det skulle ju vara skills på hög nivå, den saken är klar.

Jaja.
Puss och kram från en övertrött flicka som tänker lite för mycket vissa gången, snart blir det myspys med flickorna i klassen. Inte helt fel det.

Fel dygnsrytm

Jag njuter lite av att vara ensam hemma. Då kan jag vira in mig i en filt, ta plats i soffan, spela musik på högsta volym utan att någon klagar och nynna med i melodierna lite smått sådär. Det är mysfaktor det.

Och tro mig, en riktigt hög mysfaktor är väl behövligt för mig när jag tränar tre gånger om dagen. (Nejdå, simning är ingen jobbig sport det).

Ska nog ta mig en liten middagslur ändå.

Godnatt

Fullt ös...

Hoppsan. Jag hade visst råkat förtränga att jag har en blogg som inte fått sin uppdatering. Så kan det gå, om inte haspen är på. I själva verket så är det så att jag inte haft en lugn minut de senaste dagarna så har inte kunnat ägna en tanke åt detta skrivande. Nu är jag här igen i alla fall - och så här trött har jag nog inte varit på en väldigt lång tid. Skulle kunna gå och ide nu och sova resten av detta mörka vinterhalvår.

Jag ska försöka att kortfattat summera vad som hänt. Så håll i er.

Måndag: morgonträning, återhämtning och kvällsträning för att slutligen däcka som en klubbad säl i sängen efter att ha myst med Anthonia och Anny.
Tisdag: morgonträning, direkt till styrketräning, hem till Anthonia för att pynta hela hennes hus med spindelnät, blodiga lakan, dockor i taket och dylikt. Sedan träning igen för att lite senare avsluta kvällen med en maskerad som heter duga. Varför åt jag kattmat? Hur kunde hela huset mer likna ett bombnedslag?
Onsdag: sömnen protesterade mot morgonträning, rensade en toalett som stoppats upp att några ton papper och lite mysig spya (vilket innebar ett översvämmat badrum, äckliga grejer så långt ögat kunde nå och slutligen Linas arm nere i toaletten för att övervinna pappersklumpen som förstörde vår morgon), stressa hem för att vakna till och hastigt äta en liten pajbit trots att tröttheten bidrog till att jag knappt kom ihåg hur man tuggade. En busstur ner till staden där en fyra timmar lång riskutbildning ner i körskolans källare väntade, lite komiskt att denna handlade om trötthet och den-där-förbjudna-drycken, typ. Sedan en promenad i regnet till simhallen, dit jag anlände som en dräkt katt pigg och glad, föutom det sistnämda. Där stod ett helvetiskt fartpass på schemat som jag mirakulöst nog lyckades ta mig igenom med min mage likt ett svart hål som inte fått någon mat.

Till slut fick jag åka hem. Till slut fick jag äta mat. Och nu, nu får jag vara så lat som jag bara vill här i min säng.

Vem har påstått att man kan återhämta sig under loven?



En liten bråkdel av vår kväll får denna bild beskriva. Uppmärksamma Rififi där nere i det högra hörnet.