Mina kära klasskamrater springer för tillfället runt i skogen och letar efter organga fyrkanter medan jag sitter här på arbetsrummet i min ensamhet tack vare min älskade muskelbristning. Dock måste jag erkänna att orientering inte kändes så överdrivet lockande - så jag kan faktiskt tacka min lilla skada idag!
Däremot känns det otroligt lockande att kila iväg till kiosken och införskaffa någonting att mumsa på. Jag förstår inte riktigt hur jag kan vara så extremt sockerberoende... det är någonting med det där söta som är så fantastiskt helt enkelt. Så gott, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar