Idag har jag varit lika smidig, och haft lika mycket tur, som vanligt! Resultatet av det blev att jag sitter här med ett lindat lår för att få min kära muskelbristning i ett lite bättre tillstånd. Just my luck.
Jag förstår mig inte riktigt på mig själv alla gånger. Hur lyckas jag med allt liksom? Det är ett mysterium, minst sagt.
Detta fick mig dock att inse hur sjukt beroende man är av sin lårmuskel - jag kan ju inte röra mig minsta lilla millimeter som en normal människa längre, än mindre gå som en. Efter det här ska jag minsann lära mig att uppskatta mina ben... förstår ni hur ofattbart praktiskt det är att kunna promenera egentligen?
Buhu.
Hur som helst måste jag hugga in i samhällsvetenskapen nuja, i övermorgon ska jag nämligen kunna allt om hur vårt land styrs - och det är allt bra invecklat vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar