Jag känner mig som en invalid giraff. Den där förbaska muskelbristningen i låret gör nämligen att jag inte kan röra mig som alla andra om man säger så... När jag tappert ska förstöka att promenera frammåt så måste jag liksom ta ett minikliv med högerbenet för att sedan klara av att liksom lyfta upp höften och trixa fram det handikappade vänsterbenet som jag inte klarar av att göja utan att tjuta av smärta, typ. Ingenting funkar som det ska när man har ett skadat ben har jag härmed upptäckt.
Ändå pallrade jag mig ner till simhallen, fast besluten för att träna. Det gick ju som det gick om man säger så. Eftersom jag inte kan spänna benet så kan jag bara ligga och simma med armarna, vilket blir lite kämpigt i längden. Dessutom så är den en omöjlighet att göra en start eller vändning - alltså, varenda gång jag kom fram till kanten så var jag liksom tvungen att slunga runt benen för att kunna börja simma åt det andra hållet igen.
Något hopplöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar