Jag var fullkomligt inställd på att äntligen få sova ut den här morgonen. Jag hade riktigt planerat hur jag skulle kunna ligga och dra mig i sängen precis så länge som jag ville, bara krypa ner under täcket och stanna där i en mindre evighet.
...men icke sa Nicke.
Klockan sju väcktes jag ur min skönhetssömn av att telefonen envist ringde, dessutom låg den på laddning på andra sidan av rummet så jag blev tvungen att lämna mitt varma sköna täcke för att sedan inte ens hinna svara. Trött som jag var så orkade jag inte bry mig mer om detta utan kröp tillbaka ner i sängen, strax därpå ringde det dock igen och den gången hann jag komma åt mobilen. Det samtalet förstörde mig morgon, hela min dag faktiskt.
Helvetes-jävla-perke-skit, var de fina orden som ekade i mitt huvud när körskoleläraren undrade vart jag var. Min körlektion hade ju börjat för en halvtimme sedan - och tro mig, den där lektionen var jag i stort behov av, ska ju köra halkbanan på tisdag.
Nu såhär i efterhand är jag ändå ganska nöjd över mig själv, jag tror aldrig förr att jag har kastat på mig kläderna i den hastigheten. Inom loppet av 20 sekunder gick jag från att stå yrvaken i sovtröja, till att låsa ytterdörren och stressa iväg mot staden. Där har vi effektivitet. Sedan hann jag ju i och för sig bara köra i 20 minuter istället för närmare två timmar... bättre sent är aldrig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar