Triste comme un dimanche - och mycket riktigt är franskajobbet lika trist som en söndag. Å andra sidan önskar jag faktiskt att det kunde vara söndag igen, bara för att jag vill slippa ha den där franskalektionen imorgon bitti liggandes framför mig.
Det märkts rätt så tydligt att så gott som varenda elev i den här staden är i ett måttligt behov av lov och ledighet för tillfället. Det var ett bra tag sedan man såg skymten av lite studiemotivation på något håll om man säger så.
Jag har till och med lyckats lura mig själv. På något konstigt vänster så förtränger jag viktiga saker som jag bara måste komma ihåg... det är som om min hjärna kopplar bort allt sådant som den inte orkar ta itu med (kommande prov i olika ämnen till exempel). Jag glömmer bort det helt enkelt, tycker att jag har jättemycket att göra och så inser jag att jag har lika mycket till som jag inte ägnat en tanke åt. Lite tungt sådär.
Kommer jag vila under lovet eller? Icke sa Nicke, fullt schema även då. För jag måste ju trots allt sätta mig ner med körkortsteorin om jag ska tillåtas köra på egen hand om två månader. Sedan har vi ju både matteprov och idrottsteoriprov direkt efter lovet. Plus att jag kommer tvingas träna 20 timmar i veckan.
Jag vill bara gräva ner mig någonstans, gå i ide och komma tillbaka igen lagom till sommarlovet.
Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Dags att retour à la réalité.
Kysss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar