Starstrukk

Nejmen då var det alldeles strax dags då! Om en timme rullar bussen iväg med mig, Anthonia, Anny och Anna (plus alla andra passagerare då) mot kära lilla Vemdalen. Jag gillar att så gott som halva Sundsvalls befolkning ska spendera sina nyårsnätter i denna lilla skidby. Underbart det.

Gott Nytt År förresten, nu försvinner vi in i dimman.

My suitcase full of nothing

Det är jobbigt att packa, den saken kan jag konstatera med säkerhet. Mitt rum fylls just nu upp av tre stora resväskor eftersom jag liksom var tvungen att testa mig fram till rätt storlek, självklart slutade det med den största. Ni anar inte hur mycket den väger. Kan ju tillägga att jag dessutom ska kånka omkring på ett otympligt skidfodral. Känns lite som om jag, ensam, kommer fylla upp halva bagageutrymmet på bussen som ska rulla iväg mot Vemdalen imorgon.

Hur som helst så är det ju ändå betydligt jobbigare att packa upp, så jag ska väl inte klaga än så länge. Jag tog just fram min resväska som jag senast använde under Spanien-resan i somras... där låg visst solhatten, bikinisarna och solglasögonen kvar (tillsammans med lite andra småsaker som jag inte haft användning för efter resan, och som därför blivit kvar där i). Skäms lite över detta.

Only date boys with tattoos

Jag är alldeles pirrig i magen är förväntan. Känns lite som jag har en hel flock med fjärilar som lever loppan inom mig, om nu fjärilar hade levt i flock. Den 24:e februari smäller det fick jag veta för någon minut sedan, klockan 13.00 ska jag befinna mig hos den där tatueraren som jag hört så fina ord om. Galet.

Skrik och panik

Jag som trodde att julen var över efter att julafton gått mot sitt slut, men icke sa Nicke. Strax ska jag tydligen iväg på julmiddag. Blir säkert mumsigt det!

För i övrigt så återvände jag till simbassängen idag för första gången på en sådär en och en halv vecka. Jag kände mig som en dränkt och torterad knubbsäl utan minsta simkunnighet. Härligt det - och kul att man ska klara av att simma jsm om knappt en och en halv månad. Hur ska detta sluta?

Gadd

Gör mig en tidsmaskin, skicka mig två månader fram i tiden och lägg mig under gaddningsnålen. Tack.

Dance so good

Bättre sent än aldrig?
Den lilla tanken slog mig att jag helt och hållet hade förträngt att lägga upp den lovade bilden på årets pepparkakshus à la familjen Bolt. Skåda Empire State Building, en meter hög. Ska bli intressant att störta det där tornet när det gjort sitt... ett litet bombattentat kanske? Ett nytt 11 september i vårt vardagsrum? Vi skulle ju kunna sitta och kasta små flygplan på det tills det rasar. Fast då bör vi nog plocka ner King Kong från toppen först, vill ju inte skada civila.

juletid

Denna juldag har liksom lyckats förflyta förbi utan att jag helt fattat att det faktiskt är jul - det är något konstigt med mig det här året. Då har jag ju till och med firat högtiden två gånger skulle man kunna säga, kunde ju inte utesluta den ena föräldern så for emellan lite grand! Helt okej med dubbel paketöppning och julmys måste jag medge, dock blev det lite tungt med två julmåltider... Känner mig lika rund som självaste jultomten nu jag. Äh, det är ju trots allt bara jul en gång om året.

God jul på er!

Published with Blogger-droid v1.6.3

101224

God Jul?

Even the wrong words seem to rhyme

Aldrig förr har min familj haft traditionen att skriva julklappsrim, men plötsligt tycks alla vara på sina kreativa sidor. Ganska så mysigt måste jag medge, nu får jag liksom hålla mig tillbaka för att inte rimma när jag skriver här.

Sedan kan det ju diskuteras att min moder lyckats rimma "favorit" på "exklusivt". Hum?

När du ingen verklig sådan får inslagen i paket,
får du här något som inte är en get.
Vill du tala med denna får du viska ett "gnägg",
här har du till din samling ett litet tillägg.

Här får du aromer som sinnena vill lura lätt,
detta när du känner att du behöver en liten tvätt.

I julens anda sätter vi oss i grupp,
mottag denna och utbrist sedan; "botten upp!"

Till ett kommande år går startskottet ack så snart,
men med ordning och reda står det mesta glasklart.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord,
här får du presenten som är till hälften hemgjord.

Skulle kunna fortsätta i en evighet...

Like a rolling stone

Dan före dopparedan - det är idag det. Nu har jag äntligen rett ut vilken dag som faktiskt är dopparedagen och det var mycket riktigt som jag trodde; självaste julafton. Älskade Wikipedia hjälpte mig med detta problem. Bra att jag har koll på julens benämningar liksom.

Jag har hur som helst fortfarande inte riktigt fattat att det faktiskt är jul, vi lever i ett vinterland prytt med juleljus från topp till tå... men möjligheterna jag ser med det är endast de fina slalombackarna. Kanske kommer min hjärna fatta vad det är som är på gång imorgon när julmaten ska fixas och ställas fram, kanske inte.

Idag blir det ändå lite uppvärming inför morgondagen. Anthonia och jag ska nämligen ha lite julklappsbyte över en fika på staden (gillar att vi kommer sitta på ett café och öppna presenter), spännande det. (Gillar också att mitt julklappsrim ill henne är en a4-sida lång, blev visst lite överambitiös när jag satt och skrev).

Sleepless

Rekord! Varenda liten julklapp är härmed införskaffad - två dagar innan självaste julafton! Sicken lättnad.

Jag har dessutom köpt ett par nya kängor. Mina gamla gick ju tragiskt nog sönder när jag kom hem från skolan med världens huvudvärk härom dagen och inte orkade stå och krångla med dragkedjan, utan tänkte att med våld går den säkert upp. Visst fick jag ner dragkedjan, dock lossnade den från skon...

Så med en lite nedstämd min letade jag idag efter ett par nya att ersätta mina gamla, självklart hittade jag inga som någonsin skulle bli lika omtyckta som de förra. Jag gick ändå mot kassan med ett par liknande när jag skymtade någonting på en hylla i ett hörn - den gamla modellen fanns kvar! Det var lycka det.

In bloom

Kom just fram till att det bara är två små, snabba, korta månader kvar till självaste 22 februari - min 18:e födelsedag. Är jag verkligen så gammal och grå? Snart kommer väl de där silverfärgade hårstrårna växa fram sakta med säkert... fast först ska man väl hinna med att göra staden osäker med körkort och inträde till krogen. Är så dödligt less på att vara en liten yngling till sjuttonåring, det måste ju vara den mest frustrerande åldern.

Saved by the bell

Jag kan inte helt greppa det faktum att imorgon bitti kommer jag få sova ut. Ingen envis väckarklocka ska stå på ringning - och inget annat ska få väcka mig för den delen heller. En lugn morgon med neddragna rullgardiner väntar. Lov är så underskattade.

Håll ut

Klockan 11 är det dags för mig att rulla iväg mot skolan. Där ska jag sitta i 12 minuter och prata franska (hur sjutton ska man kunna sitta där och babbla på utan en text att läsa?) usch och tvi och blä. Därefter är det dags för grötlunch (dock är gröt ett frukostmål i mina ögon, men det funkar). Sedan blir det pysselverkstad - vad hände med att vi går på gymnasiet? Sist men inte minst ska vi tydligen gå ett fackeltåg upp på Norra Berget, heeeela skolan.

Trumvirvel.....
J U L L O V

Comptine d'un autre été, l'après-midi

Jag gör mitt bästa för att motivera mig själv till att ta itu med franskajobbet. Det går tyvärr inge vidare. Jag försöker intala mig själv att det bara är en liten dag kvar innan lovet tar vid, så lite som en halv dag är det faktiskt. Inte ens det fungerar så bra som en morot. Tanken slår mig att mitt muntliga prov imorgon kan påverka mitt betyg. Ändå prioriteras spotify, fejjan och bloggen mycket högre på min att-göra-lista.

Måste visst lära mig en och en halv datorskriven sida på detta förjävliga språk tills imorgon. Kanonkul att jag knappt minns vad texten handlar om. Är dock så otroligt rebellisk och tuff idag, så jag skiter i detta.

Ibland kan man ju fråga sig själv varför i fridens namn man valde natur på Skvadern.

Shoreline

Jag har varit så effektiv idag. Det känns bra. I tre och en halv timme stod jag, Ulla och Mattias på Clas Ohlson och packade ner kundernas varor i påsar, delade ut tidningar och höll elden där utanför vid liv. Vet inte hur många gånger vi fick höra; "Men oj, vilken service!"

Dock var det nog skönast när en tant utbrast irriterat dig mig; "Hallå, det där är ju mina varor!" Jag som bara var snäll och packade ner dem åt henne...

När dessa tre timmar, efter mycket om och men, äntligen var avklarade så traskade vi genom snöstormen till Birsta city (så fult namn, vill att det fortfarande ska heta Ikano huset). Där spenderade jag och Ulla ytterligare tre timmar till att leta efter julklappar till allt och alla kändes det som. Jag som var så stressad för att jag inte kommit igång med julklappsköpandet - nu har jag bara två små klappar kvar att införskaffa! Tror det är rekord för min del. Kanske inte tvingas yra runt på staden den 23:e i år.

Nu när jag börjar slå in paket så börjar faktiskt den där julkänslan smyga sig på... Älskar min inslagning till lillsyrrans present - man kan ju aboslut inte gissa sig till vad det är!

Söndag, morgon

En klass naturvetare, samlade under ett och samma tak under kvällens timmar. När man sedan traskade hem därifrån så visste man betydligt mer spännande hemlisar om sina kära klasskamrater än innan, den saken var klar. Jag gillar min klass. Den är speciell, ganska så konstig, men sjukt skön.

Nu ska jag bege mig ut till birsta och jobba, vad gör man inte för simsällskapet?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Ovningskora

Gårdagskvällen med de kära flickorna i klassen var grym, såklart. Middag, mys, julklappsbyte, charader, prat och övernattning var det som stod på schemat. Själv fick jag vara mexikanare - det är inte varje dag man är det eller.

Nu gäller det bara att ladda om inför kvällen då även pojkarna i vår naturklass ska få vara med och leka. Äntligen har vi lyckats dra ihop en liten klassfest här, ska bli spännande det...

Gokväll

Jasså jul?

Julstök och bök, hit och dit, fram och tillbaka. Dammsugare i högsta hugg, golvmoppen och dammtrasan strax därpå. En tvättmaskin på högvarv och onödigt skrot som göms undan i lådor och skåp. Sist men inte minst, en julgran som sticks och som vägrar stå rakt i julgransfoten.

Jag skulle helst gömma mig tillsammans med de där skräpsakerna i olika förvarningslösningar, tycker att all den här välkända hysterin kring julen är på tok för hetsig. Jag skulle lätt kunna fira jul genom att låta all vanlig inredning stå kvar, käka lasagne eller typ kyckling och ris till middag istället för gröt och julbord, samt tända vedspisen, slå på lite mysig musik och bara vara. Tror dock att det kan bli lite krångligt att övertala familjen min till detta.

Bastus?

Jag är minst sagt en aning bitter på mig själv denna afton. Jag har nämligen kursprov i franska imorn bitti - och det var inte först för två timmar sedan som tanken slog mig att jag kanske borde plugga i alla fall lite inför detta om jag nu ska behålla mitt betyg. Älskar att sitta såhär kvällen innan och inse hur mycket det är som man bara måste lära sig inom loppet av någon ynka timme, vilket är så gott som omöjligt (något som jag antar att varenda studerande människa kan hålla med om). En sak kan jag konstatera; fransk grammatik är rena rama döden.

På tal om grammatik... Jag har så länge undrat hur man säger "bastu" i plural. Bastus? Bastusar? Bastuer? Allt låter ju helknasigt. Måste nog fråga min svenskalärare om hjälp.

Published with Blogger-droid v1.6.3

If you are a bird, I am a bird.

Julstök

Idag städade jag och min bordsgrupp vårt arbetsrum för första gången denna termin. Man kan säga att det var på tiden... jag vet inte riktigt hur många sopskyfflar som fylldes av allt skräp som täckte golv, bord och hyllor. Resten av medlemmarna i klassen var lika förvånade som vi själva över detta initiativ till städning, en efter en kom det in personer ut utbrast förvånat; "Vad håller ni på med?", "Städar NI?", eller rent utsagt "Haha, jävla nördar".

Nu är det i alla fall skinande rent. Eller någonting i den stilen. Man skulle hursomhelst inte kunna tro att vi hade samma arbetsrum imorse som i eftermiddags, plötsligt kan man faktiskt röra sig normalt där inne, inte tackla sig fram mellan stolar som står huller om buller (vi hade visst tre stolar för mycket där inne av någon okänd anledning).

Huvaligen, vilket ytterst intressant blogginlägg. Ville bara komma fram till att jag nu har lärt mig vart städskrubben ligger.

Rocket Scientist

Jag hittade ett antal rysligt fina bilder från i fredags på min mobil - och eftersom jag inte känner att jag direkt har någonting att klottra om här idag så får fotografierna göra jobbet.

Ärtor och fläsk.....

I bet you look good on the dancefloor

Triste comme un dimanche - och mycket riktigt är franskajobbet lika trist som en söndag. Å andra sidan önskar jag faktiskt att det kunde vara söndag igen, bara för att jag vill slippa ha den där franskalektionen imorgon bitti liggandes framför mig.

Det märkts rätt så tydligt att så gott som varenda elev i den här staden är i ett måttligt behov av lov och ledighet för tillfället. Det var ett bra tag sedan man såg skymten av lite studiemotivation på något håll om man säger så.

Jag har till och med lyckats lura mig själv. På något konstigt vänster så förtränger jag viktiga saker som jag bara måste komma ihåg... det är som om min hjärna kopplar bort allt sådant som den inte orkar ta itu med (kommande prov i olika ämnen till exempel). Jag glömmer bort det helt enkelt, tycker att jag har jättemycket att göra och så inser jag att jag har lika mycket till som jag inte ägnat en tanke åt. Lite tungt sådär.

Kommer jag vila under lovet eller? Icke sa Nicke, fullt schema även då. För jag måste ju trots allt sätta mig ner med körkortsteorin om jag ska tillåtas köra på egen hand om två månader. Sedan har vi ju både matteprov och idrottsteoriprov direkt efter lovet. Plus att jag kommer tvingas träna 20 timmar i veckan.
Jag vill bara gräva ner mig någonstans, gå i ide och komma tillbaka igen lagom till sommarlovet.

Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Dags att retour à la réalité.
Kysss

Lucia

Fan. Fan. Fan.

Jag hatar mig själv för tillfället. Jag behövde inte vara i skolan först klockan tio idag, men jag är här redan nu ändå. En och en halv timme före detta. Bara för att jag hade planerat att vara en flitig elev, komma hit och äntligen skriva klart min på tok försenade sammanfattning i franskan. Jag kommer till skolan, sätter mig vid datorn och upptäcker till min förfäran att jag bara har dokumentet på datorn hemma. Hur lyckas jag?

Det är lucia idag förresten, säger man "glad lucia" eller något i den stilen?

Ambitions

Hela köket är överfullt av pepparkaksdeg och halvfärdiga delar till självaste Empire State Building. Det är lite som att kliva in i ett faktiskt pepparkakshus när man sätter foten innanför dörren där. Plåt efter plåt med väggar, golv och tak skyfflas in i ugnen som har gått på högvarv hela morgonen (och kommer antagligen göra det resten av dagen också). Det blev nog ett lite större projekt än planerat, det där pepparkakshuset. Eller snarare pepparkaksskyskrapan.

Jag tog i alla fall på mig uppdraget att göra King Kong och Ann Darrow som ska pryda toppen av tornet! Tro mig, det blev en hel del pysslande... Skåda resultatet nedan.



Jag vet att han ser ut som ett monster av något slag, men vafan, degen var inte så samarbetsvillig. Skyller på det.

Life in technicolor

När andra familjer (normala sådana) bygger söta pepparkakshus i form av små stugor prydda med färgglada godisar som påminner en om julens högtid - då bygger min familj Empire State Building i pepparkaksform. Fråga mig inte varför, för jag begriper mig verkligen inte på detta påhitt.

Idag har det därför bakats pepparkaksdeg så det står härliga till. Dryga 5 kg mjöl har det gått åt... så nu ligger det en nådig deg nere i matkällaren och väntar in morgondagen då det 1 meter höga tornet ska pusslas ihop.
- Vilket antagligen kommer bli en aning spännande...

Bilder kommer så småning om!
(Sedan måste vi klura ut hur vi ska få till King Kong som ska hänga där i byggnaden).

Idiot

Lördag. Min vilodag. En välförtjänt sådan. Eller?

Gårdagens afton var hursomhelst lyckad - jag tycker bara mer och mer om Vigor ju längre tiden går, en härligare skara människor får man leta efter.

Denna morgon var däremot inte lika fager. Klockan åtta ringde väckarklockan och jag hade inget annat val än att rulla ner mot sporthallen för att lära små ungar att simma - eller i alla fall någonting i den stilen. Jag var dock ständigt orolig för att någon liten krabat plötsligt skulle försvinna ner under ytan för att sedan stanna där utan att någon märker det. Som tur var inträffade det inga olyckor.

Småbarn kan vara ganska hopplösa har jag nu lärt mig, speciellt när de vägrar att lyssna. Dessutom är det ju inte alltför mysigt när de snorar i bassängen och spottar vatten i ansiktet på en. Jag jobbar på min tålmodighet. Tack och lov är de faktiskt väldigt söta större delen av tiden.


Du sprang så fort du kunde för att hinna få ett lyft igen.
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.

Little by little

Jag försöker just nu klura ut vart jag kan hänga upp mina sex stycken ramar som ligger och samlar damm och väntar på att få visa upp lite gamla fotografier. Dock börjar det bli lite ont om plats på min vägg över sängen som pryds av samlingen på ramar - där ingen är den andra lik (förutom ett undantag). Jag börjar ju närma mig ett tjugotal nu menar jag... Vart går den där fina gränsen egentligen?

Jag skulle behöva en superdupermegastor blank vägg att hänga upp allt på, tyvärr så har jag ju inte det. Därför nöjer jag mig med min lilla yta på en sådär tre gånger två meter - och jag skiter i att det blir en aning trångt.

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum. Mitt absoluta favoritordspråk.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Continuous mix

Det är nu den 9:e december, bara två små veckor till självaste julafton år 2010. Jag har noll julkänsla. Jag har liksom inte hunnit greppa att det snart är dags att börja klä julgranen, slå in paket, skriva rim och gå på julbord. Julen är verkligen en konstig högtid i mina ögon (i och för sig är jag lite skeptisk mot de flesta högtiderna).

Hela huset är prytt av julpynt från golv till tak här hemma - förutom mitt rum, där skulle det lika gärna kunna vara midsommar. Speciellt med tanke på att jag vrider upp elementet på högsta värmen, frusen som jag är av mig. På mitt rum kommer det inte in några tomtar, den saken är säker.

Å andra sidan så är ju glögg ruggigt gott, så jag skulle gärna inte byta bort julen trots allt.

P.S. Nu har jag alldeles strax lyssnat klart på en 69 minuter och 53 sekunder lång låt, känn på den ni.

och trotsade Newton i den sviktande betongen

Busa

Mina förhoppningar inför halkbanskörningen var nog lite för låga trots allt. Jag hade liksom hjärntvättats från alla håll att det skulle vara så grymt kul - ändå blev jag uppriktigt sagt förvånad över hur ofattbart roligt det faktiskt var.

Jag var lite som ett barn på julafton där i de isiga svängarna. Undrar om man får åka dit igen, bara för att leka lite...

The Passenger

Klockan 06.45 imorgon bitti ska jag befinna mig på körskolan, och den här gången ska jag inte glömma bort det och försova mig. Väckarklockan för detta ställde jag redan för fyra dagar sedan, så nu är jag redo. Redo att brumma iväg mot Härnösand och halkbanan som befinner sig där. Huvaligen, vad jag ska leka runt där och slira så det bara stänker om det.

Jag är så taggad inför det här efter vad jag hört av alla som redan gjort det. Rena rama lekstugan ska det tydligen vara. Dessutom kommer jag undan franskalektionen, så allt är frid och fröjd.

World Spins Madly on

Jag har börjat inse att jag är ett ytterst osmidig människa, ibland känns det som jag omges av ett enda stort moln av klumpighet. Som tur är så kan man ju se det från den ljusa sidan; det är rätt så roligt att flina åt i efterhand.

Ni vet sådana där stolar som det brukar finnas i värmestugor i fjällen, man kan liksom lyfta på själva stolssitsen och lägga ner vantar, hjälm och annat krimskrams i ett fack där under - mycket smart måste jag medge. Dock har jag numera insett skaderisken med dessa stolar... På något underligt vänster lyckades jag nämligen komma in med mitt finger inunder den där luckan i precis samma ögonblick som jag satte rumpan på stolen. Det resulterade i ett enda stort "AJ" och nu är min ena nagel helt sönderklämd kan man säga.

Fast det var ju trots allt inte så värst farligt.

Inatt däremot, då gick osmidigheten upp på en helt ny nivå. Jag skulle bara smyga ner till undervåningen utan att väcka familjen som lugnt och fin låg och sov, därför undvek jag att tända lampan i trappen eftersom jag är väl medveten om dess jobbiga sken. Det var inte så smart av mig kom jag fram till strax därpå.
Tack vare mörkret fick jag liksom gissa mig fram till vart trappstegen var - tyvärr missbedömde jag avståndet en aning. Handlöst föll jag nerför sådär halva trappen och landade som ett mörbultat skadedjur längst ned på golvet. Min kropp är slagen gul och blå, bokstavligt talat.

Som grädden på moset så vaknade ju folket av allt oväsende som detta medföljde. Om jag ändå hade tänt lampan.

Cold day in the sun

Man kan säga att jag blev en aning less på mig själv när jag upptäckte att jag hade glömt kameran hemma, men man tager vad man haver ju - därför fick mobilen duga denna helg.

Whoville

Hem ljuva hem. Jag ligger utslagen i sängen efter en händelserik helg i lilla Vemdalen, en liten sväng till Björnriket blev det visst också. Jenny och jag kom fram till att man mår helt sinnessjukt bra när man står på ett par skidor, så är det bara. Dock kunde det gärna fått vara lite varmare än 20 minus, det blev lite kyligt där uppe på fjället efter ett tag kan man säga, men vad gör det egentligen?

Vi hann även med att fara runt lite på skotern bland träden där i Vargområdet - och tro det eller ej, men jag klarade faktiskt av att köra själv. Var lite förvånad över mig själv med tanke på mina erfarenheter av fordon såsom moppe, gokart och motorbåt... det brukar inte alltid sluta så bra när det är jag som håller i ratt och pedaler. Kanske har jag lärt mig någonting av att övningsköra trots allt?

Utöver detta så lyckades vi gå vilse, fråga mig inte hur. Plötsligt så var vår stuga "borta" helt enkelt. Det blev en lite längre promenad än planerat bara.

Bastun har vi också invigt. Det var skönt, men fruktansvärt varmt. Antar att det var själva poängen i och för sig.

Det var min helg det, söndagsångesten börjar smyga sig på. Imorgon måste jag lämna in mitt pm om mänskliga rättigheter. Kul att jag inte ens har skrivit halva. Jag kommer ju sova gott inatt...

Come As You Are

Dags att packa väskorna med täckbyxor, pjäxor, hjälm, underställ, vantar och annat som är nödvändigt för en helg bland backarna i Vemdalen. Jag kanske är lite för ivrig inför att komma ut bland liftarna och fara nerför berget på mina kära roxy-skidor... kan bara inte rå för att jag saknat dem så mycket under sommarhalvåret. Kanske blir det lite telemarkåkning dessutom, det var ett tag sen sist nu!

Hursomhelst så är det risk för en liten paus här i min dagbok på nätet, det beror på hur bra täckning jag hittar där borta. Nej, måste återgå till packningen nu, detta i sällskap av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Dave Grohl (eller någon av alla de andra trumslagarna).

Strawberry Swing

Det här är inte min dag, den saken är det bara att konstatera.

Efter min lilla incident med körskolelektionen imorse så har jag gått runt lite som ett spöke resten av dagen och suktat efter att få sova igen. Så idag innan träningen uppmärksammade jag att jag hade cirkus 15 minuter innan jag skulle vara tvungen att knata iväg till bussen... därför tänkte jag bara vila benen lite i soffan under tiden, men det var så ofantligt skönt att jag bara inte kunde motstå frestelsen att vila ögonen i någon sekund också. Dock råkade det bli lite mer än någon sekund.

I panik vaknade jag, tittade på klockan och insåg att bussen skulle börja rulla iväg om fyra minuter. Åter igen fick jag kasta på mig kläderna i en hastighet som jag inte ens trodde var möjlig innan jag fick rusha iväg till hållplatsen.

Självklart var bussen försenad bara för det, så jag fick stå där och vänta i kylan lik förbaskat ändå. Lite glad blev jag trots allt när jag kom ned till simhallen och fick veta att vår bassäng var upptagen, så vi fick "träna" på äventyrsbadet. Inte helt tokigt, i alla fall inte tills jag, Mattias och Emma välte med gummiringen i vattenrutschbanan så att min hand blev fullkomligt mosad.

Morgonchock

Jag var fullkomligt inställd på att äntligen få sova ut den här morgonen. Jag hade riktigt planerat hur jag skulle kunna ligga och dra mig i sängen precis så länge som jag ville, bara krypa ner under täcket och stanna där i en mindre evighet.

...men icke sa Nicke.
Klockan sju väcktes jag ur min skönhetssömn av att telefonen envist ringde, dessutom låg den på laddning på andra sidan av rummet så jag blev tvungen att lämna mitt varma sköna täcke för att sedan inte ens hinna svara. Trött som jag var så orkade jag inte bry mig mer om detta utan kröp tillbaka ner i sängen, strax därpå ringde det dock igen och den gången hann jag komma åt mobilen. Det samtalet förstörde mig morgon, hela min dag faktiskt.

Helvetes-jävla-perke-skit, var de fina orden som ekade i mitt huvud när körskoleläraren undrade vart jag var. Min körlektion hade ju börjat för en halvtimme sedan - och tro mig, den där lektionen var jag i stort behov av, ska ju köra halkbanan på tisdag.

Nu såhär i efterhand är jag ändå ganska nöjd över mig själv, jag tror aldrig förr att jag har kastat på mig kläderna i den hastigheten. Inom loppet av 20 sekunder gick jag från att stå yrvaken i sovtröja, till att låsa ytterdörren och stressa iväg mot staden. Där har vi effektivitet. Sedan hann jag ju i och för sig bara köra i 20 minuter istället för närmare två timmar... bättre sent är aldrig?

Lillördag åtminstonde?

Jag blir lite deprimerad när de visar olw-reklamen på tv, trots att det inte är fredag. Det är inte okej. Jag vill ha fredagsmys nu.

Tjurfia här.

Life is a bitch

Godmorgon

Varför sitter jag och leker med photoshop när jag borde skriva ett pm om mänskliga rättigheter?