Livet som simmare

Jag försöker vinna tillbaka lite av min kroppsvärme för tillfället. Sitter med lager efter lager med varma kläder, men fryser lik förbaskat ändå. I och för sig är väl inte det så konstigt med tanke på hur äckligt nerkyld man blir av att ligga och simträna utomhus den här tiden på året. Eller ja, själva simmandet går ändå rätt så bra, vattnet är ju någorlunda varmt i alla fall... det är det där momentet efter träningen som är jävligt om man säger så. För några omklädningsrum har vi ju minsann inte - därför får vi gå igenom denn procedur vareviga dag fram till oktober:

När träningen är över tar man ett djupt andetag, laddar och förbereder sig psykiskt för den kommande kylan. Därefter kastar man sig upp ur bassängen, greppar alla träningsredskap och sätter det långa benet framför den andra mot den lilla skrubben där vi får förvara våra grejer. Där gäller det att vara så snabb som det bara går för att inte frysa ihjäl medan man rotar fram handduk, schampoo och balsam ur väskan (samt försöka att inte blöta ner alla andra saker man har där i). Så till den jobbigaste delen; att springa över de iskalla stenplattorna till andra sidan av bassängen där de underbara utedusharna står. Där får man stå och trampa på stället ett bra tag innan varmvattnet äntligen börjar komma så man kan tina en aning. Dock kan jag inte direkt påstå att det är en njutning att duscha ute i regnet i slutet av september, i Norrland. När duschmomentet är avklarat är det bara att kubba tillbaka till den lilla, blöta och "ljuvligt doftande" skrubben för att kasta på sig kläderna i all hast innan man fryser fast i golvet.

Jag ska aldrig mer, i hela mitt liv, underskatta inomhusbassängen och vår älskade bastu som vi inte har tillång till nu. I helgen får vi kom in ändå, faktiskt - för i helgen smäller vi till med tävling! Och inte vilket tävling som helst, det är hemmatävling dessutom! I en inomhusbassäng. Fast efter tävlingen måste vi bege oss tillbaka till utomhusbassängen igen, det kommer bli psykist jobbigt kan jag garantera.