Om en stund bär det av mot staden där jag äntligen har en en tid hos frissan - och då menar jag verkligen äntligen. Just nu känns mitt hår som en höstack; spretigt och inte längre så mörkt som jag vill ha det. Så toppar ska kapas och någon mysig brunfärg ska smetas in i kalufsen min. Skönt så skönt. Dock känns det lite surt att det kommer bli kortare, jag som så tappert försöker spara ut till en lång fin frisyr... det går lite trögt om man säger så.
Varför fick jag för mig att klippa kort i åttonde klass? Så revolutionell man skulle vara och kapa av det man sparat ut, dumma flicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar