Barnasinnet

Är det typiskt Skvadern att halv skolar går runt och "mördar" varandra eller vad? Svar: ja.
Det är tydligen någon lek på gång som går ut på att man får i uppgift att låtsasmörda folk med t.ex. en penna, linjal, gaffel? Fattar inte så mycket, men det var en rad olika spelregler i alla fall. Dock missade jag själva anmälningen så är inte med själv. Hur som helst går alla runt och är på helspänn eftersom de är rädda för att bli dödad vilken sekund som helst... lite småskumt sådär.
Jaja, det är väl kul att folk har kvar barnasinnet i kroppen - vardagen blir liksom lite mer innehållsrik då, eller hur?

Bara så ni vet

Måste bara säga att jag är lite småkär i Daniel i Idol. Han är så gullig. En sådan där pojke som man bara vill krama om - samt att jag inte direkt skulle klaga om han sjöng en drudelutt för mig.

Is och annat kallt

Sitter åter igen trött och frusen efter träning ute i kyliga september, tack och lov att detta är vår sista vecka i utomhusbassängen. Sedan får vi, äntligen, flytta in till värmen. Det är nästan så att det är lite svårt att greppa att vi faktiskt inte längre kommer behöva stå ute i duscharna och frysa som en liten eskimå i sin igloo (när de fryser som allra mest mitt i vintern!)
På tal om kyla så viskade en fågel i mitt öra att den kommande vintern förmodligen kommer bli den kallaste vintern i Sverige på 1000 år! Hör och häpna. Är det meningen att man ska frysa fast vid marken så fort man stannar till eller? Fast å andra sidan så gillar jag vintrar - det är ju då man får chansen att ge sig ut i slalombacken! Och så fyller jag ju år i den snöiga månaden; älskade februari... så blir det 18-årskalas så det bara stänker om det vill jag medge!

Norrsken i Granloholm, och så lite Balto

Det är norrsken ute. Nu. I Sundsvall. Jag som trodde att jag skulle behöva resa till de mest nordligaste delarna av vårt jordklot för att få se ett norrsken någon gång i livet. Men så ikväll inträffade min lilla önskning på hemmaplan - jag fick se mitt livs första norrsken.
(Okej, kanske borde tillägga att det inte direkt var något maffigt norrsken i olika färger som målar upp hela himlavalvet - utan snarare en ljus slinga som skilde sig en aning från den annars svarta skyn.)
Det är bara själva grejen som är stor för mig... svårt att sätta ord på. Men ända sedan jag såg på Balto för första gången när jag var liten så har jag innerligt önskat att få se ett norrsken på riktigt. Nu fick jag i alla fall äntligen uppleva Baltos på egen hand, så jag är nöjd. (Som ett litet ps. så måste jag ju bara säga att Balto spelade en viktig roll i min barndom; helt underbar film det där!)

Förtvivlan?

Varför kan jag inte hitta en tatuerare som kan tänka sig att måla på mig - som faktiskt fyller myndig om cirkus 4 månader - i denna värld? Alla ska minsann vara så noga med att man ska vara 18 år, och inte en dag yngre... eller också verkar det vara något skummisställe som jag inte vill sätta min fot hos. Börjar bli lite deppig här, jag vill ha min tatuering nu. Nu, nu, nu.
Dock verkar det som om jag får vänta till februari ändå. Suck och stön.

Au revoir

Jag är totalt utmattad, mörbultad och dödstrött. Känns som om jag blivit körd genom om stor mangel. Därför ska jag slå mig ner och titta på en underbar film; Au revoir les enfants. Ska bli mysigt.

Mina fingrar orkar inte skriva mer nu. Så adjö.

Tävling

Är totalt utmattad efter en dags tävlande - är det meningen att jag ska klara av en dag till på det? Det blir spännande att se imorn hur min kropp mår efter detta. Lär ju inte kunna vara människa på måndag om man säger så.

Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagen, känns mest som om jag inte helt och hållet minns hur man gör när man tävlar. Tycker mest att det är roligt att heja på alla andra.
Hur som helst blir det till att sova tidigt som bara den ikväll för att jag ska orka pallra mig ur sängen imorn bitti! (Och simma snabbt som attan under dagen)

Pussss och kram

Livet som simmare

Jag försöker vinna tillbaka lite av min kroppsvärme för tillfället. Sitter med lager efter lager med varma kläder, men fryser lik förbaskat ändå. I och för sig är väl inte det så konstigt med tanke på hur äckligt nerkyld man blir av att ligga och simträna utomhus den här tiden på året. Eller ja, själva simmandet går ändå rätt så bra, vattnet är ju någorlunda varmt i alla fall... det är det där momentet efter träningen som är jävligt om man säger så. För några omklädningsrum har vi ju minsann inte - därför får vi gå igenom denn procedur vareviga dag fram till oktober:

När träningen är över tar man ett djupt andetag, laddar och förbereder sig psykiskt för den kommande kylan. Därefter kastar man sig upp ur bassängen, greppar alla träningsredskap och sätter det långa benet framför den andra mot den lilla skrubben där vi får förvara våra grejer. Där gäller det att vara så snabb som det bara går för att inte frysa ihjäl medan man rotar fram handduk, schampoo och balsam ur väskan (samt försöka att inte blöta ner alla andra saker man har där i). Så till den jobbigaste delen; att springa över de iskalla stenplattorna till andra sidan av bassängen där de underbara utedusharna står. Där får man stå och trampa på stället ett bra tag innan varmvattnet äntligen börjar komma så man kan tina en aning. Dock kan jag inte direkt påstå att det är en njutning att duscha ute i regnet i slutet av september, i Norrland. När duschmomentet är avklarat är det bara att kubba tillbaka till den lilla, blöta och "ljuvligt doftande" skrubben för att kasta på sig kläderna i all hast innan man fryser fast i golvet.

Jag ska aldrig mer, i hela mitt liv, underskatta inomhusbassängen och vår älskade bastu som vi inte har tillång till nu. I helgen får vi kom in ändå, faktiskt - för i helgen smäller vi till med tävling! Och inte vilket tävling som helst, det är hemmatävling dessutom! I en inomhusbassäng. Fast efter tävlingen måste vi bege oss tillbaka till utomhusbassängen igen, det kommer bli psykist jobbigt kan jag garantera.

Merde

När jag kom hem från skolan idag så stod sofforna, bordet och övriga möbler inne i ett hörn under tv:n nere i vårt vardagsrum - och i taket var det ett stort uppsågat hål. Tydligen måste vi byta tak och riva ut hela badrummet här på övervåningen, så kan det gå. Kul att göra om, tycker jag... antar att det kommer sluta med att det är jag som sitter och väljer ut inredning, har nämligen redan nu en liten bild i huvudet av hur det skulle kunna se ut i vårt nya badrum... Kan bara inte låta bli att tänka ut vad det skulle kunna vara för dusch, vilket kakel som skulle bli snyggast och om det skulle passa in med ni-vet-sådana-där "skålar till handfat".

Sedan fick jag veta idag att min moder och hennes fästman varit i Vemdalen och shoppat en stuga, så kan det också gå. Förhoppningsvis får jag vara med även där och fixa med design. Snälla låt mig bli arkitekt när jag bli stor/vuxen.

Dock är det så att när jag får dessa tankar i huvudet så kan jag omöjligt koncentrera mig på någonting annat. Därför blir plugget lidande för tillfället... men jag måste ju lära mig den där fördömda franskan tills imorn. Merde - je suis très, très fatiguée.
På tal om skolan igen så har jag idag genomfört mitt livs sämsta matteprov, känns kanonkul, eller så inte. Har aldrig förr på matten inte kunnat svara på alla frågor, idag bröt jag det mönstret. Merde.

Tanken som räknas ändå

Oron smyger sig på, hur ska detta prov gå? (Titta det rimmade till och med! -trött tjej)
Om tre små timmar sitter jag alltså och ska förstå mig på en massa jävliga formler och funktioner inom matematiken - och om sex små timmar är jag äntligen klar, förhoppningsvis.

Jag känner min ändå lite, lite duktig. Vi börjar nämligen inte först halv ett idag, ändå pallrade jag mig ur sängen i ottan för att öva, öva och åter öva inför detta prov. Dock får jag inte så överdrivet mycket gjort tack vare min brist på ambition.
Det är väl tanken som räknas i alla fall?

Förresten; upptäckte att jag fått ett nytt statistikrekord här på lilla bloggen min - hela 29 personer den 21 september... Känner framstegen, typ?

Edith

Det är med sorg jag meddelar att Edith, min lilla blåa fisk, har simmat sina sista rundor i akvariet. Jag kanske inte borde vara ägare till stackars fiskar ändå, lyckas nämligen aldrig hålla dem vid liv särskilt länge. Vad hemsk jag känner mig.
En tyst minut till Edith?

Jahapp?

(kx^a-b)/c=d
=> x^a=((cd+b)/k)^(1/a)

= idioti på en allt för hög nivå. Taggar inför prov.

Lillnörden talar

Alltså, har jag inte blivit ganska duktig på att uppdatera denna blogg? Okej, det är ju en väg från storbloggarna som lägger upp nytt minst tre gånger om dagen - men å andra sidan så satsar jag inte direkt på att bli en av de storbloggarna så.

Hur som helst har jag haft en helt okej dag måste säga. Det enda som egentligen krävdes av mig vara att uthärda en franskalektion som inte var allför långtråkig (jag har ständigt resan till Frankrike i huvudet som en liten morot för att orka läsa vidare detta onödigt krångliga språk som jag antagligen inte kommer ha någon användning av efter min tid bakom skolbänken). Efter den lektionen var jag i alla fall klar för dagen på Skvaderns Gymnasieskola, dock pallrade jag mig inte hem först vid ett-tiden. Frågan är ju varför jag egentligen valde att stanna kvar så pass länge ändå... håller jag på att bli hjärntvättad av Skvadernsyndromet? (Dvs. plugghäst nummer ett).

/Lillnörden

En tanke

Jag skäms en aning över att stå här som en svensk medborgare. Anser att vår befolkning har sjunkit till en på tok för låg nivå, för att se bevis; titta på valresultatet. Jag antar att jag var för naiv då jag trodde att mänsligheten faktiskt började inse vikten i de mänskliga rättigheterna - och att vi tagit steget förbi nynazistiska partier som är inget annat är främlingsfientliga. Ja, jag skäms över beslutet som det svenska folket fattade. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Vart är vårt land påväg egentligen?

Visst är jag väl medveten om att en stor del av deras väljare röstade på partiet i en slags idiotisk protest mot de andra partierna som de tydligen är så missnöjda med - försök styra ett land själv så att alla blir nöjda säger jag. Och visst kräver jag inte att alla ska ha samma värderingar som jag själv, men varför rösta på ett parti bara för att man inte vill rösta på de andra? Då tycker jag hellre att man kan visa sin protest genom att rösta blankt, vara en soffliggare.
Sedan känner jag bara för att tillägga att endast 9 % av Sd's väljare har en högskoleutbildning, tycker att det säger en hel del.

Smakråd?

Slog mig ner igår kväll för att fixa iordning denna lilla skiss - kan ni tänka er den på min högra underarm tro? (Och ser man ens vad det föreställer? Känner inte att min estetiska förmåga är så god som jag önskar att den var...)

Förväntan

Efter en finfin kväll med flickorna igår så är jag härmed dödstrött. Min kropp är visst inte så förtjust i att vara uppe till klockan fyra, men jag kämpar med att härda ut. Man råkar ju nämligen ha orättvist mycket plugg att ta reda på, dock har jag noll energi för det. Därför sitter jag och skissar på min blivande tatuering istället - är så enormt peppad på att göra den nu så jag snart spricker! Bara jag tittar på min handled så ser jag att det är någonting som saknas där, ett tomrum som snart ska fyllas upp. Blir urglad bara av att tänka på det.
En bild på min lilla skiss kommer förmodligen upp här på lillbloggen inom kort, kan ju behöva lite smakråd förstår ni.

Lördag morgon

Jag hade verkligen sett fram emot att få sova ut idag. Jag hade liksom målat upp en bild i min lilla skalle hur otroligt skönt det skulle vara att få vara en tvättäkta sjusovare denna lördag efter en mycket, mycket jobbig vecka. Gick min dröm i uppfyllelse tror ni?
Inte på långa vägar. Sitter ju här och skriver nu, så fick alltså inte min efterlängtade skönhetssömn. Min moder bestämde sig nämligen för att dammsuga klockan halv nio imorse, bra idé av henne va?

När jag ändå var vaken så fick jag för mig att göra en valkompass (snacka om att jag har blivit politiskt engagerad typ över en natt - helt plötsligt tycker jag att det är intressant att titta på debatter, hur fan gick det till liksom?). Hur som helst kan jag inte direkt påstå att jag är direkt nöjd över resultatet... sedan när började jag tänka som Maud Olofsson? No way att jag blir Centerpartist. Som tur var kom Moderaterna på en andraplats.
Efter detta resultat bestämde jag mig för att göra ett till test, bara för att. Där blev dock svaret ännu mer skrämmande - Piratpartiet. Fråga mig inte hur, jag fattar ingenting. En sak kom jag i alla fall fram till - lita inte på valkompasser!

På tal om politik igen så måste jag bara tillägga en sak. Vi hade skolval igår, ni anar inte vilka som vann. Miljöpartiet. Så sjukt typiskt Skvaderns Gymnasieskola att Miljöpartiet ska gå och vinna skolvalet, jag tror att jag går och storknar någonstans.
Okej, det är i alla fall bättre än Västermalm där Sverigedemokraterna kammade hem segern. Men ändå, Miljöpartiet? Dagens ungdom?

Fredag

Nu är det slut på veckan - det är dags för fredagsmyyyyys!

Busschauffören som förgyller Sundsvalls dagar

Jag känner att jag vill dela med mig av en liten händelse som förgyllde min dag...
Klockan tre (uppmärksamma; på eftermiddagen) vandrade jag mot bussen för att ta mig till frisören som ja nämde i föregående blogginlägg. Bussen kom i tid, för en gångs skull, och jag var den första passageraren som steg på.
Busschauffören: Godmorgon!
Jag: Ehmm, godmorgon? (Eftersom jag varit ledig hela dagen så var min tidsuppfattning sisådär och jag tänkte inte så mycket över denna hälsning på eftermiddagen).
Busschauffören: Så du gillar dem du?
Jag: Va?
Busschauffören blickar mot min tröja och jag antar att han menar The Beatles-trycket.
Jag: Jaha, The Beatles. Ja, dem gillar jag!
Lätt förvånad vandrar jag bak i bussen och sätter mig ned. Strax upptäcker jag att vid nästa busstopp står en tjej med en Rolling Stones-tröja... och jag kan inte låta bli att undra om chaffisen ska kommentera även hennes klädsel.
- Godmorgon! utbrister busschauffören igen när hon kliver på.
Tjejen: Hej..?
Busschauffören: Rolling Stones alltså?
Tjejen: Ehm aa.
(Sedan får hon en gratistur eftersom hennes kort strulade - trevlig prick det där.)
Bussen rullar vidare och chauffören fortsätter hälsa med ett glatt "godmorgon" till varenda passagerare. Två tjejer som kliver på lite senare tittar förvånat på varandra och den ena frågar; Sa han "godmorgon"?
Lustigt, ack så lustigt. Lite senare klampar en hel skolklass in och fyller upp bussen - självklart får alla mycket riktigt denna fina hälsning, dock väljer de att svara med ett "goddag" istället.
Så kommer vi till finalen. Fordonen börjar närma sig Navet och chauförren säger i högtalarna: Det är kaptenen som talar. Vi anländer snart till Sundsvalls busstation. Vädret utomhus är för tillfället fint, men det lurar regn i molnen. Så alla flickor, kvinnor, damer och kanske även herrar som inte vill förstöra frisyren bör vara försiktiga så ni inte smälter bort. Nog pratat om vädret. Ha en trevlig dag och hoppas vi ses igen! (Som svar på detta börjar alla passagerare applådera).
Varför finns det inte fler av dessa människor i samhället?

Hårdilemma

Om en stund bär det av mot staden där jag äntligen har en en tid hos frissan - och då menar jag verkligen äntligen. Just nu känns mitt hår som en höstack; spretigt och inte längre så mörkt som jag vill ha det. Så toppar ska kapas och någon mysig brunfärg ska smetas in i kalufsen min. Skönt så skönt. Dock känns det lite surt att det kommer bli kortare, jag som så tappert försöker spara ut till en lång fin frisyr... det går lite trögt om man säger så.
Varför fick jag för mig att klippa kort i åttonde klass? Så revolutionell man skulle vara och kapa av det man sparat ut, dumma flicka.

Så det så.

Jag njuter av ledighet i hela en och en halv dag. Det är skönt. För vad är härligare än inställda lektioner när man känner sig som mest less på att sitta i timme efter timme och lyssna på en massa extremt viktiga saker som man måste lära sig illa kvickt?
Tyvärr finns det en liten, liten hake. Lärarna har inte direkt lämnat oss sysslolösa bara för det. Nej, nej - ett berg av uppgifter ska vi minsann ha ändå i varenda ämne. Det är inte lika skönt kan jag konstatera.
Dock tänker jag njuta av min lilla ledighet ändå. Så det så.

Politik

Valet 2010 närmar sig med stormsteg, spänningen är olidlig. Eller så kanske inte.
Hur som helst är våra samhälleslektionen helt och hållet inspirerade av detta val för en period - och jag måste faktiskt medge att det är rätt så intressant. Surt för mig att jag inte kommer få rösta för jag är 21 bara, lyckades verkligen missa det där med valår. Jag som är så taggad på att rösta nu av någon anledning. Inte för att jag egentligen vet säkert vad jag skulle röstat på, jag vill bara göra min röst hörd ändå här i vår lilla nation liksom.
Det enda valet jag får delta i är skolvalet. Kul.

På tal om politik så ska jag, tillsammans med två av mina klasskamrater, förespråka för Sverigedemokraterna imorgon. Hur bra tror ni det känns på en skala?
Det enda partiet som jag känner ren avsky för ska jag stå och tala gott om. Kommer seriöst bli illamående av att stå och uttala deras åsikter och riktlinjer. Bäst att försöka spela teater så gott det bara går.
Hur kommer sig detta då kan man ju fråga sig..?
Det är nämligen så att vi, i olika grupper, har fått varsitt parti att presentera. Eller okej, vi fick faktiskt välja. Men min lilla grupp var inte så kvick på att haffa åt oss ett trevligt parti, så vi fick i princip välja mellan Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Det sistnämda kändes bara tråkigt så vi gav oss på en utmaning.
Antar att vi får skylla oss själva. Eller också kan man ju göra något roligt, och aningen ironiskt av det hela...

We used to be the luminary ones

Happy hour

Insåg just hur tomt det känns nu när nollningsveckan är över och intagningsfesten är avklarad. Man kan liksom inte få nog av Vigor, speciellt inte när man är sugen på något minst sagt extremt. För evigt världens bästa förening - utan tvekan!

Ikväll blir det återhämtningskväll hemma i soffan i alla fall. Myspys på hög nivå sådär. Sådant är ju också trevligt (även om det inte riktigt slår alla påhitt med Vigor).

Kyss och smek.

Nynallen

Sitter just nu här hemma i ett tappert försök att förstå mig på min nya mobil. Har aldrig förr känt mig såhär otekniskt - den vill helt enkelt inte göra som jag vill att den ska göra. Jag är helt hopplös när det kommer till touchmobiler alltså, tror skärmen är immun mot mina fingrar... Jag trycker fel hela tiden och får börja om minst tre gånger innan jag lyckas med allt vad det är. Förhoppningsvis lär jag mig eftersom, annars kommer det bli jobbigt med denna telefon. Som tur är har den i alla fall ett qwerty-tangentbord som jag känner mig någorlunda säker med, det är min räddning, typ.
Nu gäller det bara för mig att hålla den vid liv... en uppgift som jag anar kommer bli ännu svårare än att förstå funktionerna på den. Ska försöka hålla den borta från vigorister som studsar runt i en ring, den saken är säker.

Kroppssmyckning

I evigheter har jag gått och suktat efter att få tatuera mig, jag vet egentligen inte riktigt varför men tatueringar tilltalar mig grymt mycket av någon anledning. Dock har jag alltid varit väl medveten om att mina små päron inte alls är lika förtjusta i den sortens kroppssmyckning, så jag hade helt enkelt ställt in mig på att vänta till den dag jag äntligen blir myndig för att få göra min efterlängtade tatuering.

Fast häromdagen for den lilla frågan till min moder bara ur munnen på mig... och helt plötsligt är en tatuering väldigt aktuellt för min del, en tidig julklapp som vi säger. Alltså kommer jag få min tatuering i alla fall någon månad innan min 18-årsdag... ju förr desto bättre!
Motivet är inte helt klart ännu, men jag har mina små idéer - en vit sådan på handleden lär det bli som det ser ut. Jag är glad nu.

Godermorgon!
Jag kände mig så duktig när jag klev upp idag, en hel halvtimme innan jag brukar pallra mig ur sängen bara för att ta itu med en dryg idrottsuppgift som ska inlämnas idag. Nu sitter jag här, en halvtimme innan jag ska börja bege mig mot skolan... gör jag uppgiften? Nope.

Jag är redan skolless, det är illa. Hur ska jag orka hela detta år som? Det faktum att alla säger att det andra året är det värsta året gör inte direkt saken bättre.

Munter

Jag är dödstrött, obeskrivligt less på mycket och så saknar jag min mobil som någon jävla galning. Vill bara sova i ett försök att bli på lite bättre humör, men samtidigt så måste jag ju bara se premiären för Lite Sällskap... förhoppningsvis kan Filip och Fredrik muntra upp tillvaron en aning, de brukar ju vara duktiga på det.

Nej, nu får det vara nog med depp här.
Pusselipuss

Fini

Jag funderade ett ögonblick över hur jag skulle börja dagens lilla text och kom fram till att jag antagligen måste börja från första början för att få en någorlunda ordning på allt som ska med. Den "första början" är dock inte helt och hållet den riktigta början, men jag startar i alla fall från igår kväll.

Den sista natten med gänget. Det må kanske låta som ett avsked av något slag, men det kan jag försäkra er om att det verkligen inte är. Det är bara vi små vigorister som passar på att samla det gamla gänget innan vi plockar in lite nytt folk efter denna, minst sagt intensiva, intagningsvecka. Att försöka beskriva det hela vore bara meningslöst, och inte mycket skulle berättas på ett värdigt sätt skulle jag tro. En liten tankeställare är bara hur vi lyckas med allt..?
En hel del uppeldat hår, ett och ett halvt bortrakat ögonbryn, rödvinsfläckar i den vita soffan, en milkshakemaskin som sprutar ut ingredienser över allt och alla, samt det faktum att man kan få plats fyra personer i en enkelsäng. Ja, listan skulle kunna göras lång. Ingenting ligger på en normal nivå när Vigor är i farten, det kan jag i alla fall konstatera.

Efter att ha lyckats sova i 20 minuter den natten var det dags igen. Den sista intagningsdagen, det var idag det. De stackars kandisarna fick städa upp i den Bagdadliknande huset innan det var dags för att köra slut på dem totalt. Att man utsätter sig själv för nollning är ju en gåta som kvarstår, men jag vet ingen som någonsin har ångrat det så vi har väl ett bevis på att det faktiskt är värt det.
Hur som helst har vi nu välkomnat fyra nya vigorister som vi ska fostra så fint. Så skönt att det är över samtidigt som jag känner att jag skulle kunna fortsätta några dagar till och plåga folk, känna makten liksom. Men får tyvärr vänta tills efter jul.

Allt låter som en dans på rosor (det är det dock inte). Dessutom är jag numera mobillös eftersom min lilla älskling ramlade ur fickan och blev fullkomligt mosad av alla vigorister som hoppade runt under insjungningen. Min mobil går inte längre att starta, jag känner mig naken utan den, det är något viktigt som fattas. Så jävla typiskt mig.

Lördag

Börjar tagga till för en kanonkväll nuja. Först en snabbis på 17-årskalas för att sedan dra vidare mot alla kära vigorister - inte fy skam det! Dock hinner jag inte sitta här och skriva mer i lillbloggen min, utan måste fixa och dona lite.
Ha en skojsig lördagkväll nu allihopa!

Dum

Har känt mig så duktig denna eftermiddag för att jag tyckte att jag gjort klart alla dessa uppgifter i skolan i tid. Men tji fick jag då jag nu kom på att imorgon bitti ska en franskatext vara klar som jag inte ens har ägnat en tanke åt, den ligger helt orörd kan jag säga. Dock kan jag inte göra den på egen hand heller eftersom det är en gruppuppgift - så den uppgiften sket sig helt enkelt. Och jag tackar inte nej till en kväll fri från plugg, så nu ska jag fortsätta med att inte tänka på franskan. Så det så.
Men kan ju bara tillägga att jag var och pratade med syon idag och bytte mina individuella val idag. Så på impuls kommer jag nu läsa franska steg 5 istället för psykologi och kreativt skrivande. Är jag dum eller är jag dum? Usch, vad jag kommer ångra mig till våren. Fast ja, den dagen den sorgen för idag var jag otroligt sugen på den resan till Frankrike som medföljer kursen. Jag är dum.

Nej, nu vill jag verkligen inte spekulera mer om sådant som hör till skolan.

Somna in

Tack och lov överlevde jag tältningen i alla fall. Men det var efter att ha sovit på stenhård mark och klampat rätt ut i vattnet så skorna blev plaskblöta. Lite mys var det trots allt när vi satt där allihopa runt lägerelden och lekte barnlekar.
Hur som helst var det knappt så jag var människa när jag kom hem igår, tröttheten var obeskrivlig typ - och inte har man fått sova ut efter det heller. Nope, idag fick jag ändå kliva upp strax efter klockan 6 på morgon för att hinna vara på Hedbergska 07.03 (dock kom jag ändå inte dit först vid halv åtta någon gång). Fast det var ändå lätt värt det, njuter som bara den när jag får håna våra små kandisar... Hela veckan får jag vara en grym människa, moahaha.