Det kanske är svårt att tro, men att stå en hel helg i en liten korvkiosk är grymt krävande. Jag är boktsavligt talat helt utmattad nu. Men vad gör man inte för simsällskapet?
(Nu har jag dock dränkt mitt hår i schampoo i ett försök att bli av med den hopplösa korvstanken...)
Kan ju tillägga att vi (Alex, Amanda och jag) blev "kompisar" med Simon och Thomas. Ja, de där filurerna som åker hem till folk och möblerar om helt och hållet. Känn på den ni. De handlade korv och kaffe av oss!
Sedan sprang Paolo Roberto (eller hur han nu stavar det) förbi vår kiosk en massa gånger. Förresten fick han en liten tillsägelse av vår ena parkeringsvakt för att ha parkerat fel.
Jag undrar varför man blir så till sig av att se en kändis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar