Hemma igen. Dock med döda armar och ben, två ömma axlar och en hes hals.
Årets Norrländska mästerskap var som en trevlig dans på rosor och vi Sundsvallare tog tillbaka vår värdighet som norrländska mästare. Att det dessutom antagligen var den roligaste tävling som jag någonsin varit på gör inte direkt saken sämre. Så jag klagar inte över min mörbultade kropp. (Bilder från vår finfina - och extrema - utklädsel kommer förhoppningsvis inom kort).
Sedan kan man ju fråga sig hur Packa pappas kappsäck förvandlas till Paxa pappas kex.
Måste säga att det känns tungt att vara tillbaka i verkligheten. Är det konstigt att man gärna stannat kvar där uppe i Skellefteå? Det hade varit helt kanon dels pga vår härliga helg där som gärna fått fortsätta, och dels för att fortsätta skjuta upp tanken på den där fördömda fysiken som jag fortfarande inte har tagit itu med. Prov imorgon - hej misslyckande.
Idag har jag gjort i princip ingenting. Vi hade inga lektioner förutom en kort idrottstimme som jag var tvungen att gå på, ändå har jag inte orkat lära mig några fler fysikformler. Har bara dragit omkring här hemma som ett spöke och kommit på undanflykter för pluggandet. Dessutom har jag ingen träning idag, vilket känns väldigt annorlunda... det är nämligen en återhämtningsdag. Ändå blir jag löjligt rastlös av att inte knata mig till simhallen.
Clorskadad tjej här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar