Lov är skönt. Man bara är liksom. Nu sitter jag här och bara fördriver tid, samt att jag smaskar i mig en ofattbart god passionsfrukt. Och jag måste inte göra någonting alls idag. Eller jo, träna, men det hör till för min del. Nackdelen är dock att jag måste knata mig upp ur den sköna sängen en aning för tidigt på mornarna då träningarna startar vid åtta-niotiden. Sen måste jag vila upp sig till kvällsträningen, möjligtvis genom en välförtjänt middagsblund.
Men vareviga gång jag suckar djupt och lägger huvudet på kudden möts jag av samma, extremt jobbiga, problem. Mitt rum är helt omöjligt att göra mörkt. Varenda liten solstråle tycks sugas in genom fönstret för att göra mitt vitmöblerade rum ännu mer bländande. Och visst har jag rullgardiner, men tro inte att de hjälper, tji fick jag första gången jag testade dem. För den där fördömda springan mellan själva rullgardinen och väggen släpper in mer ljus än själva fönstret känns det som.
Följden blir att jag ständigt väcks av att solen bränner i ögonen, att blunda hjälper minsann inte. Tror jag ska börja sova med en sådan där mask för ögonen. Men det känns så instängt. Jobbigt dilemma här.
Tro nu inte att jag har någonting emot solen för det har jag verkligen inte. Jag nästintill avgudar solen, den är underbar. Så länge den håller sig borta från mitt sovrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar