American Pie

Borde det inte vara olagligt att tvinga elever att lära in sig hela böcker, från pärm till pärm, inför dessa envisa kursprov? Jag har nu suttit och sammanfattat hela min biologibok i ett word-dokument... och jag har faktiskt lyckats komprimera det till 11 fullspäckade sidor med information (skrivet så kortfattat som det bara går) som jag måste kunna kl 13 idag. Känns det bra? Nja... inte riktigt om man säger så.

Förgyller denna morgon med lite ljuv musik i alla fall. Äntligen är Spotify premium kirrat så att jag åter igen kan låta musiken flöda på utan stopp.

En annan smått positiv grej är jag igår skrev mitt livs sista kemiprov, härmed är både A- och B-kursen avklarad. Jubel på hög nivå!

Underbar

Med handen på hjärtat ber jag om ursäkt för mitt bristande engagemang när det kommer till skrivandet. En underbar liten utvärdering från Frankrike borde ju ha kommit vid det här laget, samt en drös med texter om allt och ingenting. Så som det brukar vara. Jag skyller ifrån mig på mitt fullspäckade schema som knappt verkar ha en ledig minut. Det är nu fyra riktiga skoldagar kvar av detta läsår... jag har ett kemiprov att skriva (möjligtvis två), ett megakursprov i biologi, ett lika stort prov i matte D och tre prov i franska kvar. Sedan kan man ju räkna in alla de där uppgifterna som måste lämnas in också. Ibland undrar man ju om lärarna på allvar tror att vi elever är några slags superhjältar som klarar av precis vad som helst, när vi i själva verket strosar omkring likt sengångare med en energinivå nere på noll.

Trevlig helg på er,

själv kommer jag försvinna in i skolböckernas sagolika värld.

En bild säger mer än tusen ord. Nog med underbara utvärderingar från Frankrike.

(Det var faktiskt en underbar resa).

Åt samma håll

Jag som gick och suktade efter tre timmars extra sömn under tågresan från lilla Sundsvall till huvudstadens Arlanda, men icke sa Nicke. Här sitter man omringad av en grundskoleklass på väg mot en klassresa - och jag har då inte varit med om någon mer surring skara människor på väldigt länge. Hur får man ett gäng virriga små ungdomar att stänga trutarna sina egentligen?

Tack och lov får jag trösta mig med det faktum att ett flygplan så småningom lyfter med oss studenter och tar oss till det underbara landet Frankrike. Så se upp nu alla fransoser, här kommer en helvirrig drös svenska ungdomar - redo att leva loppan en aning!

På återseende,
au revoir!

Published with Blogger-droid v1.6.8

world spins madly on

Dags för ett gästbloggsinlägg av ingen annan mindre en Rebeckas pojkvän!

Imorgon far Rebecka till Frankrike, och jag är nog inte ensam om här hemma att hoppas på att det kommer regna hela veckan, och att vi här hemma kommer ha sol varenda dag, bara för att stilla våra avundsjuka sinnen... nej men nu ska vi inte vara sådär, hon kommer ha superduper roligt, med sol på köpet också förhoppningsvis.
Kommer bli så sjukt tomt här hemma utan henne.. En hel lång vecka utan Rebecka, hur ska man klara sig? Jag vet iallafall att jag inte kommer att klara mig.. Jag har också en känsla av att du Anthonia, om du nu sitter och läser detta inlägg, sitter och tänker exakt samma sak.. hur man ska klara sig utan Rebban!

Dina bruna fängslande ögon
penetrerar mitt hjärta vid syn
ger mig en underbar känsla
som får mig att lyfta till skyn
Dina ögon är min drog

Nu ska jag ta vara på den tiden som jag har med henne innan hon far iväg imorgon!

Ciaaooooo

2 steg från paradise

Jag råkade visst få superdupersnygga solmärken av linnet mitt (ana ironin). Så kan det visst gå när man bestämmer sig för att ta itu med kemiplugget ute i vårsolen istället för inne i mörkret! Men vad gör det? Sommaren är ju äntligen på väg - knappt en liten månad kvar till lov. Helt galet.

Ikväll blir det mys!

Kyss

Firefly

Om åtta dagar är jag på väg till baskernas land tillsammans med den skönaste franskagruppen ever. Där ska romantikens språk talas, viner från dess vackraste gårdar ska smakas och de mysigaste grändes besökas, förhoppningsvis i doft av nybakade baguetter någonstans i Montmartre. Ett skyhögt Eiffeltorn ska bestigas och ett välkänt Champs Elysée ska beskådas. Detta tillsammans med en rad andra upplevelser som bara ligger och väntar på att bli verklighet i Frankrikes varma vårsol. Börjar resfebern smyga sig på nu mån tro?

18 and life

Vissa saker är så bra. Vissa människor är så bra.

Lite som varm choklad och marshmallows i värmestugan vid skidbacken. Eller som att doppa tårna i de svenska sjöarnas nästan varma sommarvatten i juli. Eller också som att plocka sju sorters blommor på midsommarafton, bara för att det är så bra.

Den här dagen är också bra. Trots att jag bara fått tre timmars sömn denna natt, och att skolan tickar som en envis bomb med allt som måste göras. Än så länge går det ju trots allt att ignorera.
Kyss och smek från den tillfälliga optimisten.

Lovers in Japan

Ikväll ska jag jobba igen för första gången efter ett uppehåll på två veckor. Det är till och med så att jag nästan ser fram emot det. Kanske är det för att man lyckats förtränga huvudvärken som kommer smygandes när alla barn hoppar omkring som studsbollar och inte kan vara tysta i mer än två sekunder. Just nu minns jag bara de där gulliga stunderna; när man blir kallad för "fröken" eller när någon lyckas få ihop simtekniken efter att ha kämpat som en dåre så länge. Då blir man lite glad.

Bittersweet symphony

Jag har allt oftare börjar ifrågasätta mig själv om jag någon gång i mitt framtida liv kommer ha användning av någonting alls av det som jag sitter och pluggar in dagarna i ända i skolan. Jag går förjäves steg 5 i franska, bara för att jaga ihop de där meritpoängen och inte direkt för att jag har planerat att bosätta mig i Frankrike. Jag ska visst läsa Matte E, för att liksom väga upp till mardrömmen Fysik B. Men varför?

Det är väl lite som kemiläraren min säger. Visst, vi kommer inte behöva veta hur alla dessa molekyler och atomer kretsar kring varandra och varför de reagerar som de gör - om vi nu inte skulle få för oss att bli kemist på heltid. Ändå lär vi oss det, för att man sedan bara ska förtränga detta krångel.

Tydligen gör vi detta för att visa att vi är kapabla till att lära oss. Men då borde det ju inte spela någon roll vad det är man lär sig. Så då är ju den stora frågan varför man väljer att plugga naturvetenskap.

Nu ska jag fortsätta med mitt hemprov i biologi. Kul det.

Just keep swimming

Jag ska tydligen tävla igen i helgen. Den tanken gör mig lite knäsvag. Men de Norrländska Mästerskapen är ju trots allt en klass för sig och jag kunde inte säga nej till att hoppa in i laget sådär i sista sekund, och liksom ignorera det faktum att det var tre månader sedan jag slutade simma och att jag inte har rört en fena sen dess. Just därför kan ju den här tävlingen bli aningen intressant för min del, dock lär det ju bli hemskt jobbigt att se konkurenterna simma om mig utan att jag har förmågan att simma ikapp. Tack och lov har jag ju inga direkta förväntningar i alla fall. Och hur härlig är inte en rysande lagkapp när hela simhallen vibrerar av spänning och man står där på startpallen, redo att pressa sig till det yttersta?

Men hjälp vad sentimental jag blir av att titta på gamla simmarfoton...