tisdag 18 januari 2011
Havet är djupt
Dag 14 - Mina dåliga vanor och laster
Här finns det väl mycket flummig man skulle kunna skriva, dock hinner jag inte göra det nu. Sorry. Det råkar vara så att jag har en massa andra saker som måste prioriteras (jätteviktig tjej här med fullspäckat schema). Nej, men det är väl kanske en av de dåliga vanorna; att man ständigt skjuter upp saker som man egentligen bara måste ta tag i. Det får jag sota för nu. Prov imorgon och jag har inte börjat läsa ännu, vad hände med att jag skulle vara ambitiös och duktig?
Förresten. Det här är en mycket speciellt vecka för vissa... äntligen får jag vara ond igen! Moahaha.
Puss
Här finns det väl mycket flummig man skulle kunna skriva, dock hinner jag inte göra det nu. Sorry. Det råkar vara så att jag har en massa andra saker som måste prioriteras (jätteviktig tjej här med fullspäckat schema). Nej, men det är väl kanske en av de dåliga vanorna; att man ständigt skjuter upp saker som man egentligen bara måste ta tag i. Det får jag sota för nu. Prov imorgon och jag har inte börjat läsa ännu, vad hände med att jag skulle vara ambitiös och duktig?
Förresten. Det här är en mycket speciellt vecka för vissa... äntligen får jag vara ond igen! Moahaha.
Puss
måndag 17 januari 2011
Jack and Diane
Dag 13 - En vanlig dag hemma hos mig
Okej. En dag hemma hos mig? Snackar vi vardag, helg eller kanske rentav lov? Jag tolkar det där "en vanlig dag" som en vardag, fast då är man väl inte så mycket hemma och skrotar? Eller? Jag känner mig en smula förvirrad här. Lite bortkommen sådär, bara lite.
Hemma hos mig spenderar jag mattiderna och sovtiderna, i princip. Annars är man väl för det mesta på vift någon annanstans? När jag är hemma så rullar Spotify ständigt på högvarv, jag tycker inte om när det blir för tyst. Sedan beror det ju lite på vilket hem jag är i, man har ju två stycken liksom. När jag är hemma så vill jag mest bara agera en stor degklump, när jag sedan kliver utanför ytterdörren så slås energin på. Och när jag är hemma så myser jag ofta omkring i en varm och skön filt, gärna den där favoriten med värmeslingor i (usch, då bröt jag min heliga regel att inte börja en mening med "och").
Äh, jag vet inte hur en vanlig dag ser ut. Den bara är; rullar förbi i sin egen takt sådär.
Okej. En dag hemma hos mig? Snackar vi vardag, helg eller kanske rentav lov? Jag tolkar det där "en vanlig dag" som en vardag, fast då är man väl inte så mycket hemma och skrotar? Eller? Jag känner mig en smula förvirrad här. Lite bortkommen sådär, bara lite.
Hemma hos mig spenderar jag mattiderna och sovtiderna, i princip. Annars är man väl för det mesta på vift någon annanstans? När jag är hemma så rullar Spotify ständigt på högvarv, jag tycker inte om när det blir för tyst. Sedan beror det ju lite på vilket hem jag är i, man har ju två stycken liksom. När jag är hemma så vill jag mest bara agera en stor degklump, när jag sedan kliver utanför ytterdörren så slås energin på. Och när jag är hemma så myser jag ofta omkring i en varm och skön filt, gärna den där favoriten med värmeslingor i (usch, då bröt jag min heliga regel att inte börja en mening med "och").
Äh, jag vet inte hur en vanlig dag ser ut. Den bara är; rullar förbi i sin egen takt sådär.
OK baby det är dags att vi ska vinna allt
Jag var egentligen helt ledig idag. Man kan ju inte annat än älska återläsningsdagarna på Skvadern då alla lektioner ställs in. Dock så var jag på skolan till klockan nio ändå, det var den sovmorgonen det. Jag skulle nämligen på ett mycket viktigt möte med studentkommittén, surt? Ja. (Att vi sedan inte kom fram till någonting nytt gjorde ju inte saken bättre).
Jag jobbar på att vara god och glad ändå. Annars hade jag väl bara legat hemma och inte gjort någonting vettigt så det var väl kanske lika bra det. Att det sedan blev en liten sväng till Barista var ju inte heller helt tokigt. (Min smoothie med sommarsmak var helt ruggigt god).
Simon Norrsveden muntar upp min dag, jag har gått och blivit lite förälskad i denna skönsångare. Där har vi något som man kan kalla mysmusik, på riktigt.
Jag jobbar på att vara god och glad ändå. Annars hade jag väl bara legat hemma och inte gjort någonting vettigt så det var väl kanske lika bra det. Att det sedan blev en liten sväng till Barista var ju inte heller helt tokigt. (Min smoothie med sommarsmak var helt ruggigt god).
Simon Norrsveden muntar upp min dag, jag har gått och blivit lite förälskad i denna skönsångare. Där har vi något som man kan kalla mysmusik, på riktigt.
söndag 16 januari 2011
Vid protesfabrikens stängsel
Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig
Detta kan ju bli lite spännande, men jag ska göra mitt bästa för att komma på grejer. Dock så går jag nog inte runt och bär på så mycket hemligheter om mig själv...
1 - När jag var liten så drömde jag om att bli rättsläkare för att stå och obducera döda människor. Normalt?
2 - En vacker dag ska jag slå mig ned och börja skriva en bok, en vacker dag när jag har blivit stor. Frågan är ju när denna vackra dag kommer att infinna sig.
3 - Jag stör mig helt löjligt mycket på stavfel, speciellt särskrivningar.
4 - Jag har en förmåga att vara extremt pedantisk av mig, fast å andra sidan har jag ju dagar då jag är rena motsatsen till pedantisk också...
5 - Jag lyssnar på Marilyn Manson. (Var inte fördomsfull nu).
6 - Jag förstår mig inte på mänskligheten, över huvud taget. Jag skulle så gärna vilja leva i någon annans huvud för en dag, bara för att få se livet ur ett annat perspektiv.
7 - Jag föddes med en blodsjukdom som var nära på att kosta mig livet, man kan ju inte annat än tacka dagens läkare.
8 - Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag hade levt på 1700- eller 1800-talet istället för i nutid.
9 - Jag är antagligen sämst i Sverige på att ljuga. (Ni ska se mig när jag försöker mig på att spela "bluff" eller liknande).
10 - Jag älskar att vara ensam hemma så att jag kan gå och sjunga med i musiken som spelas på högsta volym.
Detta kan ju bli lite spännande, men jag ska göra mitt bästa för att komma på grejer. Dock så går jag nog inte runt och bär på så mycket hemligheter om mig själv...
1 - När jag var liten så drömde jag om att bli rättsläkare för att stå och obducera döda människor. Normalt?
2 - En vacker dag ska jag slå mig ned och börja skriva en bok, en vacker dag när jag har blivit stor. Frågan är ju när denna vackra dag kommer att infinna sig.
3 - Jag stör mig helt löjligt mycket på stavfel, speciellt särskrivningar.
4 - Jag har en förmåga att vara extremt pedantisk av mig, fast å andra sidan har jag ju dagar då jag är rena motsatsen till pedantisk också...
5 - Jag lyssnar på Marilyn Manson. (Var inte fördomsfull nu).
6 - Jag förstår mig inte på mänskligheten, över huvud taget. Jag skulle så gärna vilja leva i någon annans huvud för en dag, bara för att få se livet ur ett annat perspektiv.
7 - Jag föddes med en blodsjukdom som var nära på att kosta mig livet, man kan ju inte annat än tacka dagens läkare.
8 - Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag hade levt på 1700- eller 1800-talet istället för i nutid.
9 - Jag är antagligen sämst i Sverige på att ljuga. (Ni ska se mig när jag försöker mig på att spela "bluff" eller liknande).
10 - Jag älskar att vara ensam hemma så att jag kan gå och sjunga med i musiken som spelas på högsta volym.
Sweet dreams are made of this
Att åka taxi själv på kvällen måste ju vara bland det läskigaste som finns. Speciellt när chauffören är sådär lagom sliskig och kör i absolut max 40 km/h. Uscha. Är nästan så att jag hellre hade åkt buss, då hade man ju i alla fall inte behövt sitta tre decimeter från chaffören. Som tur var så kom jag ju hem välbehållen ändå.
Imorgon ska jag tydligen tävla, det var inte igår man gjorde det eller. (Kan ju sannerligen bli lite spännande). Därför borde jag kanske ge John Blund en chans, dock är jag görpigg och helt uppe i varv så det lär ju ta ett tag innan ögonlocken ramlar igen...
Dröm sött
Imorgon ska jag tydligen tävla, det var inte igår man gjorde det eller. (Kan ju sannerligen bli lite spännande). Därför borde jag kanske ge John Blund en chans, dock är jag görpigg och helt uppe i varv så det lär ju ta ett tag innan ögonlocken ramlar igen...
Dröm sött
lördag 15 januari 2011
Home
Dag 11 - Mina syskon
Det är gott om tjejer i min familj, det är bara att konstatera. Tre systrar är vi av ätten Bolt; Stephanie, Andréa och så jag då. Vart början man?
Jag kör från början. Storasystern min bär alltså namnet Stephanie och hon är två år äldre än lilla jag. Det är lustigt, för vi har nog aldrig kommit fram till om vi är lika varandra eller icke. Vissa säger att vi är så gott som kopior av varandra medan andra påstår att vi inte har ett enda drag som liknar den andras. Vi själva hör väl till den kategorin som menar på det sistnämnda. Som personer är vi nog i alla fall ytterst olika - det kan antagligen alla som känner oss båda två intyga... vissa vill ju knappt tro på att vi faktiskt kommer från samma familj. Hursomhelst så är vi väl lika på vissa aspekter, båda är vi simmare till exempel och båda är vi vigorister. Bara det säger väl en del. Numera befinner vi oss dock på varsin kontinent då hon har flyttat iväg till USA och Pennsylvania för simningens och skolans skull, så henne får man väl träffa sådär till jul och sommar ungefär.
Andréa då... hon är väl en tvättäkta sladdis skulle man kunna säga. 10 år yngre än vad jag är så landar hon i första klass (ni anar inte hur provocerande det är när hon kommer hem med sina matteläxor samtidigt som jag sliter med mina attans logaritmer). Andréa och jag är nog inte lika varandra någonstans. Jag fårstår inte riktigt hur jag kunde bli brunögd med svarta ögonbryn och ögonfransar och någorlunda mörkt hår - när hon är tokblond med helblåa ögon samt blonda ögonbryn- och fransar. Brevbäraren? Nejdå, gener kan väl spöka lite grand. Andréa kan i vilket fall som helst den där konsten att sprida lite mer glädje i min tillvaro. Jag måste bara lära henne att sluta lyssna på EMD och övergå till lite riktig musik istället.
fredag 14 januari 2011
Africa
Jag insåg nyss hur bitter jag kanske lät i det förra inlägget. Det var inte min avsikt. Därför ska jag göra ett tappert försök till att gottgöra detta! Det är ju trots allt fredag - matte c och franska steg 4 är härmed avklarat (bara att hugga in på matte d och franska steg 5 då).
Fortfarande bara glada miner! Som grädden på moset så kan jag ju dela med mig av mina morötter inför kommande tider... i vår bär det av till Frankrike (i ett försök att komma underfund med det där flummiga språket tillsammans med vår tappra franskagrupp) och så sist, men inte minst... i höst flyger jag iväg mot drömkontinenten bland safari och hav att utforska med dyktuberna - Afrika. Jag är härmed officiellt lycklig. Efter många år av böner har jag äntligen lyckats övertala min fader om att Kenya visst är ett ställe som bara måste upptäckas!
Fortfarande bara glada miner! Som grädden på moset så kan jag ju dela med mig av mina morötter inför kommande tider... i vår bär det av till Frankrike (i ett försök att komma underfund med det där flummiga språket tillsammans med vår tappra franskagrupp) och så sist, men inte minst... i höst flyger jag iväg mot drömkontinenten bland safari och hav att utforska med dyktuberna - Afrika. Jag är härmed officiellt lycklig. Efter många år av böner har jag äntligen lyckats övertala min fader om att Kenya visst är ett ställe som bara måste upptäckas!
Inte fy skam om jag får uttrycka det själv.
Kärlekens tunga
Dag 10 - Bloggfavoriter
Är det bara jag som tycker att den här kategorin skär sig ganska så rejält till de andra dagarna? Men visst, jag svarar väl på även denna. Kan ju inte lägga av nu när jag kommit en tredjedel på vägen av mina 30 dagar.
Jag kan ju börja med att uttrycka min avsky mot bloggar i allmänhet, ändå har jag en blogg själv. Hur motsägelsefullt är inte det på en skala? Kända bloggar är ännu värre, jag klarar inte av att gå in på de där populära bloggarna bara för att jag inte vill bidra som läsare så att de blir ännu mer kända. Detta kanske är jättetöntigt, men jag satsar på att vara ärlig här i alla fall. Några bloggar brukar jag ändå slå mig ned och ögna igenom, men det är i princip bara mina vänners bloggar. Eller också någon som bara är lite udda och skriver bra grejer, enligt mig. En favorit har jag faktiskt... sök upp tattoologist. Grymt bra.
Nu kan jag ju inte annat än att erkänna en mörk hemlighet. Jag har gått och blivit en ofrivillig läsare till Cimons blogg, bara för att jag en gång råkade hitta den och fann den en smula intressant. Nu är jag fast. Illa.
För i övrigt så är bloglovin en underbart hemsida. Bara så ni vet. Nu ska jag äta äppelpaj!
Är det bara jag som tycker att den här kategorin skär sig ganska så rejält till de andra dagarna? Men visst, jag svarar väl på även denna. Kan ju inte lägga av nu när jag kommit en tredjedel på vägen av mina 30 dagar.
Jag kan ju börja med att uttrycka min avsky mot bloggar i allmänhet, ändå har jag en blogg själv. Hur motsägelsefullt är inte det på en skala? Kända bloggar är ännu värre, jag klarar inte av att gå in på de där populära bloggarna bara för att jag inte vill bidra som läsare så att de blir ännu mer kända. Detta kanske är jättetöntigt, men jag satsar på att vara ärlig här i alla fall. Några bloggar brukar jag ändå slå mig ned och ögna igenom, men det är i princip bara mina vänners bloggar. Eller också någon som bara är lite udda och skriver bra grejer, enligt mig. En favorit har jag faktiskt... sök upp tattoologist. Grymt bra.
Nu kan jag ju inte annat än att erkänna en mörk hemlighet. Jag har gått och blivit en ofrivillig läsare till Cimons blogg, bara för att jag en gång råkade hitta den och fann den en smula intressant. Nu är jag fast. Illa.
För i övrigt så är bloglovin en underbart hemsida. Bara så ni vet. Nu ska jag äta äppelpaj!
torsdag 13 januari 2011
Same mistake
Snart dör min dator i brist på batteri. Sladden ligger här inom räckhåll, dock inte ikopplad. Ändå orkar jag inte kliva upp ur sängen för att stoppa sladdhelvetet i väggen. Så lat är jag just nu... och tro mig, det är fruktansvärt skönt att vara så lat vissa gånger. Därför får jag väl njuta av de sista minuterna av min tid vid datorn, vilket antagligen är lika bra med tanke på plugget inför mitt matteprov som äger rum imorgon (som mitt betyg balanserar omkring på som på en skör tråd).
Attans. Jag har ju visst en franskaredovisning imorgon också, kul att man har skrivit texten till det ännu (och så har man inte det).
Jag själv är inte så populär i mina egna ögon just nu. Vad är felet med att göra saker i tid?
Det löser sig, förhoppningsvis!
Attans. Jag har ju visst en franskaredovisning imorgon också, kul att man har skrivit texten till det ännu (och så har man inte det).
Jag själv är inte så populär i mina egna ögon just nu. Vad är felet med att göra saker i tid?
Det löser sig, förhoppningsvis!
Lucy in the Sky with Diamonds
Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi
Jag är naturvetare. Med andra ord, jag tror snarare på fysikens lagar än en högre makt av något slag. Gudar eller liknande existerar inte i min lilla värld, även om det ibland kanske hade varit skönt med någon som "alltid är där" (eller vad nu gudar är till för). Vissa gånger avundas jag till och med de som är religösa, trots att jag själv aldrig skulle kunna vara det. Hursomhelst har jag valt att leva efter mina egna principer helt enkelt. Även om jag råkar trampa över dessa då och då. En gång är ingen gång, två är lika med noll. Kom och lär dig samvetets ekvation. Björn Rosenström gör det ruskigt bra ibland alltså.
Jag har lite problem med att komma fram till en livsfilosofi... Det är ingenting som jag brukar gå omkring och klura på om man säger så. Jag jobbar på att ta livet med en nypa salt - skit händer och vi kan inte direkt göra någonting för att stoppa det för det allra mesta. Bara att bita i det sura äpplet, dock smakar ju äpplet ganska så sött för det mesta. Tack och lov.
Jag är naturvetare. Med andra ord, jag tror snarare på fysikens lagar än en högre makt av något slag. Gudar eller liknande existerar inte i min lilla värld, även om det ibland kanske hade varit skönt med någon som "alltid är där" (eller vad nu gudar är till för). Vissa gånger avundas jag till och med de som är religösa, trots att jag själv aldrig skulle kunna vara det. Hursomhelst har jag valt att leva efter mina egna principer helt enkelt. Även om jag råkar trampa över dessa då och då. En gång är ingen gång, två är lika med noll. Kom och lär dig samvetets ekvation. Björn Rosenström gör det ruskigt bra ibland alltså.
Jag har lite problem med att komma fram till en livsfilosofi... Det är ingenting som jag brukar gå omkring och klura på om man säger så. Jag jobbar på att ta livet med en nypa salt - skit händer och vi kan inte direkt göra någonting för att stoppa det för det allra mesta. Bara att bita i det sura äpplet, dock smakar ju äpplet ganska så sött för det mesta. Tack och lov.
onsdag 12 januari 2011
Piazza, New York catcher
Dag 8 - Favoritsaker
Jag har verkligen inte tid att sitta och blogga just nu, skrivarglädjen har sprungit och gömt sig och den där fördömda matteboken får mig att må psykist dåligt. Därför är det inte det mest optimala tillfället för mig att sitta och skriva om mina favoritsaker... för stunden är min skål med glass, maränger och chokladsås min allra bästa vän.
Hejdå
Jag har verkligen inte tid att sitta och blogga just nu, skrivarglädjen har sprungit och gömt sig och den där fördömda matteboken får mig att må psykist dåligt. Därför är det inte det mest optimala tillfället för mig att sitta och skriva om mina favoritsaker... för stunden är min skål med glass, maränger och chokladsås min allra bästa vän.
Hejdå
tisdag 11 januari 2011
Nine lives
Jag är måttligt less på logaritmer, exponentialfunktioner, derivata och arimetiska/geometriska talföljder just nu. En gång i tiden tyckte jag att matematik var kul. Sedan gick någonting snett - och nu går allting utför. Matteboken får ligga och ge mig dålig samvete ett litet tag till. Jag lovar, jag ska snart ta tag i det. Snart.
Jag skyller på att det här liksom är uppvärmningen efter lovet. Synd bara att de la in ett matteprov under min uppvärmning, ett avgörande sådant dessutom.
Så kan det gå, om inte haspen är på.
Jag skyller på att det här liksom är uppvärmningen efter lovet. Synd bara att de la in ett matteprov under min uppvärmning, ett avgörande sådant dessutom.
Så kan det gå, om inte haspen är på.
Friends
Dag 7 - Vänner
Jag minns så väl den tiden då man lyckligt travade omkring med halsband formade som avbrutna hjärtan där man kunde skymta ett inristat "Best friends". Att man sedan delade dessa smycken med en hel drös olika människor är ju en annan femma, man fick turas om helt enkelt (bokstavligt talat). Ja, vad är det för värld vi lever i egentligen? Det skulle vara ganska så kul att gå och köpa ett sådant där halsband igen och ge det till någon som känns kul och intressant, så är man plötsligt bästa vänner. Sådär pang boom bara.
Om det ändå vore så.
En vän för mig är någon som man kan säga precis vad som helst till, utan att behöva oroa sig minsta lilla för vad personen i fråga skulle tycka och tänka om det. En vän är också någon som man kan vara med såväl när man mår som bäst, som när man känner sig som pissigast. Så att man bara kan vara, utan att göra minsta lilla skit egentligen. Det är någon som man kan prata med allt om, men också någon som man i själva verket inte behöver yttra ett ord till... för man förstår sig på varandra på något konstigt sätt ändå.
Jag minns så väl den tiden då man lyckligt travade omkring med halsband formade som avbrutna hjärtan där man kunde skymta ett inristat "Best friends". Att man sedan delade dessa smycken med en hel drös olika människor är ju en annan femma, man fick turas om helt enkelt (bokstavligt talat). Ja, vad är det för värld vi lever i egentligen? Det skulle vara ganska så kul att gå och köpa ett sådant där halsband igen och ge det till någon som känns kul och intressant, så är man plötsligt bästa vänner. Sådär pang boom bara.
Om det ändå vore så.
En vän för mig är någon som man kan säga precis vad som helst till, utan att behöva oroa sig minsta lilla för vad personen i fråga skulle tycka och tänka om det. En vän är också någon som man kan vara med såväl när man mår som bäst, som när man känner sig som pissigast. Så att man bara kan vara, utan att göra minsta lilla skit egentligen. Det är någon som man kan prata med allt om, men också någon som man i själva verket inte behöver yttra ett ord till... för man förstår sig på varandra på något konstigt sätt ändå.
måndag 10 januari 2011
Skisser för sommaren
Dag 6 - Om det här vore min sista dag
Jadu, vad fan skulle man sysselsätta sig med då? Det känns ju som ett lite tråkigt svar att säga att man skulle vilja hinna med att vara med alla människor som man tycker om. Dock är det väl just det som man skulle vilja göra, egentligen.
Om jag nu ska bortse från detta så skulla jag vilja hinna med att göra de där sakerna som jag har lovat mig själv att göra innan jag dör. Hoppa fallskärm, tatuera mig och springa nakenrace till exempel. Tyvärr blir det ju lite svårt att hinna med en resa till Afrika eller att skriva en bok över en dag...
Ärligt talat så skulle jag nog inte vilja vara medveten om att min sista dag vore just den allra sista dagen. Jag skulle nog bara vilja leva och låtsas som ingenting - det känns liksom inte sådär jättekul att veta om att man ska gå och dö helt plötsligt ju.
Jadu, vad fan skulle man sysselsätta sig med då? Det känns ju som ett lite tråkigt svar att säga att man skulle vilja hinna med att vara med alla människor som man tycker om. Dock är det väl just det som man skulle vilja göra, egentligen.
Om jag nu ska bortse från detta så skulla jag vilja hinna med att göra de där sakerna som jag har lovat mig själv att göra innan jag dör. Hoppa fallskärm, tatuera mig och springa nakenrace till exempel. Tyvärr blir det ju lite svårt att hinna med en resa till Afrika eller att skriva en bok över en dag...
Ärligt talat så skulle jag nog inte vilja vara medveten om att min sista dag vore just den allra sista dagen. Jag skulle nog bara vilja leva och låtsas som ingenting - det känns liksom inte sådär jättekul att veta om att man ska gå och dö helt plötsligt ju.
Wake me up before you go
Nu är det bara en termin minus en dag kvar till sommarlovet. Känns ytterst uppmuntrande, eller? Kan ju tillägga att mitt halvår kommer bestå av matte D, kemi B, biologi A och franska steg 5 - helt galet hur roligt man kommer ha, någonstans där under alla böcker. Känner hur depressionen väller över mig som en oundviklig våg. Kul att nästa vecka kommer bli grym i alla fall, men det är en hemlis...
söndag 9 januari 2011
Middle of nowhere
Det är nu bara lite mer än 12 timmar kvar att detta ack så omtycka lov, sorgligt. Det där med att gå till skolan, sätta sig och lyssna på lärare som babblar på i evigheter och sedan jobba som någon galning - det känns inte sådär överdrivet lockande för tillfället. Varför ska lovdagar springa förbi i en sådan ofattbar fart, medan andra vardagar sniglar sig förbi och försöker dryga kvar så länge det bara går? Inte rättvist.
Jag vill ta fler hål i öronen. Helst i tragus, ni vet den där lilla grejen som sticker ut, men det får nog vänta lite. Tänkte bara säga det, att bero på ingenting över huvud taget liksom.
Nu ska jag återgå till att nörda One Tree Hill lite såhär på söndagskvällskvisten.
Jag vill ta fler hål i öronen. Helst i tragus, ni vet den där lilla grejen som sticker ut, men det får nog vänta lite. Tänkte bara säga det, att bero på ingenting över huvud taget liksom.
Nu ska jag återgå till att nörda One Tree Hill lite såhär på söndagskvällskvisten.
Chewing gum
Dag 5 - Vad är kärlek?
Är det nu man måste vara djup och gravallvarlig eller? Jag känner att jag inte riktigt är på sådant humör. Dessutom är jag 17 år - vad fan vet jag om kärlek och livet och universum och allt vad det är? Nadaaa (tuff tjej här).
Nej men okej, kärlek för mig är en tvättäkta glädjespridare till hela omgivingen. Det är pirr i magen, blyga blickar men också en störtskön trygghet. Man kan väl komma fram till att kärlek är någonting fint, och rätt så gulligt. Överlag i alla fall.
Är det nu man måste vara djup och gravallvarlig eller? Jag känner att jag inte riktigt är på sådant humör. Dessutom är jag 17 år - vad fan vet jag om kärlek och livet och universum och allt vad det är? Nadaaa (tuff tjej här).
Nej men okej, kärlek för mig är en tvättäkta glädjespridare till hela omgivingen. Det är pirr i magen, blyga blickar men också en störtskön trygghet. Man kan väl komma fram till att kärlek är någonting fint, och rätt så gulligt. Överlag i alla fall.
lördag 8 januari 2011
IQ-testet
Under julgranen för en sådär två veckor sedan låg det tre styckna IQ-test adresserat till Stephanie, Lisa och mig på tre olika nivåer. (Och då jag råkar vara naturvetaren bland oss så åkte jag på nivå fem). Imorse satt jag och svor tyst åt den fjärde nivåns test innan jag, efter mycket om och men, lyckades lösa den - till min stora lättnad. Mitt egna test hade jag inte ens vågat öppna lådan till, kändes lite långt borta då den var märkt med ett "genius".
Dock kunde jag inte låta bli nu - vad ska man annars sysselsätta sig med när alla andra drar ut till skidbacken och man själv inte är tillräckligt kry för det?
Nomadic
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?
Jag är nästan en allätare, men bara nästan. Vissa saker klarar jag bara inte av; ost, lakrits, marsipan, jordnötter och hostmedicin är rätt så bra exempel på mina hatobjekt i förtäringsväg. Annars slinker det allra mesta ned.
Om jag nu ska bjuda på någonting så är det nog i alla fall bäst om det innehåller överflöd av grönsaker av olika slag. Pasta är ju också helt galet gott... lite nybakat bröd, gärna vitlöksbröd (och då ignorerar man det faktum att munnen stinker efteråt). Och så någon sås med grymt god smak, mango chutney står högt upp på listan för tillfället. Sedan kan det ju vara mättande med någonting matigt också, kyckling kanske. Det hela summeras nog till en pastasallad av dess bästa slag - gärna med lite avokado i, eller ganska så mycket rättare sagt.
Efterrätten är tokviktig. Familjen specialare; citronpaj med maräng och grädde blir finfint det!
För tillfället är jag dock mest sugen på lite frukost.
Jag är nästan en allätare, men bara nästan. Vissa saker klarar jag bara inte av; ost, lakrits, marsipan, jordnötter och hostmedicin är rätt så bra exempel på mina hatobjekt i förtäringsväg. Annars slinker det allra mesta ned.
Om jag nu ska bjuda på någonting så är det nog i alla fall bäst om det innehåller överflöd av grönsaker av olika slag. Pasta är ju också helt galet gott... lite nybakat bröd, gärna vitlöksbröd (och då ignorerar man det faktum att munnen stinker efteråt). Och så någon sås med grymt god smak, mango chutney står högt upp på listan för tillfället. Sedan kan det ju vara mättande med någonting matigt också, kyckling kanske. Det hela summeras nog till en pastasallad av dess bästa slag - gärna med lite avokado i, eller ganska så mycket rättare sagt.
Efterrätten är tokviktig. Familjen specialare; citronpaj med maräng och grädde blir finfint det!
För tillfället är jag dock mest sugen på lite frukost.
fredag 7 januari 2011
Jag vill gå hem med dig
Mänskligheten höjdes ett litet snäpp i mina ögon idag. Jag for hem till min moder för att skotta upp hennes tomt en aning (eftersom hon inte varit hemma på två veckor i det här snöovädret). Till min förvåning kom jag fram och upptäckte att tomten redan var skottad. Dock har jag ingen aning om vem som genomfört detta. Snälla grannar man har.
Nu ska jag nog ta och kurera min onda hals med en kopp te.
Nu ska jag nog ta och kurera min onda hals med en kopp te.
Ordinary people
Dag 3 - Mina föräldrar
Jag gillar den lilla historien om hur mina föräldrar träffades. Min mor flydde till Cypern från ett gammalt förhållande på hemmaplan, och så min far som tokigt nog var på semester på samma ställe. De la märke till varandra, hade första träffen vid en groddamm av någon konstig anledning och så fick min far klättra in genom fönstret till min mors hotellrum eftersom man egentligen inte fick ha med sig gäster dit. De kom hem till kalla Norden igen, mamma flyttade från Norge till lilla Sundsvall tillsammans med pappa och gifte sig gjorde de i en kyrka i miniatyr på Island. När prästen slår huvudet i taket på bröllopsfilmen så snackar vi liten kyrka, sedan hör man min farbrors dovda svordomar i bakgrunden eftersom kamerastativet inte fungerade enligt hans vilja.
Tre döttrar fick de alltså, varav jag är den där i mitten. Men efter att ha varit gifta i 19 år tog det hela slut och numera har de båda hittat sina nya. Hursomhelst, modern min är alltså norsk medborgare, så på något konstigt vänster är tydligen vi döttrar också det fick vi veta för ett år sedan ungefär. Så kan det gå. Fadern min å andra sidan, han är halvt holländare, därav efternamnet, så lite sådant blod har jag visst också i mig. Han jobbar överallt, förutom i Sundsvall skulle man kunna säga. Mamma jobbar bara i Sundsvall däremot, båda bor de i alla fall i denna lilla stad. Mer eller mindre.
Ja just det, Kjersti och Peter heter de.
Jag gillar den lilla historien om hur mina föräldrar träffades. Min mor flydde till Cypern från ett gammalt förhållande på hemmaplan, och så min far som tokigt nog var på semester på samma ställe. De la märke till varandra, hade första träffen vid en groddamm av någon konstig anledning och så fick min far klättra in genom fönstret till min mors hotellrum eftersom man egentligen inte fick ha med sig gäster dit. De kom hem till kalla Norden igen, mamma flyttade från Norge till lilla Sundsvall tillsammans med pappa och gifte sig gjorde de i en kyrka i miniatyr på Island. När prästen slår huvudet i taket på bröllopsfilmen så snackar vi liten kyrka, sedan hör man min farbrors dovda svordomar i bakgrunden eftersom kamerastativet inte fungerade enligt hans vilja.
Tre döttrar fick de alltså, varav jag är den där i mitten. Men efter att ha varit gifta i 19 år tog det hela slut och numera har de båda hittat sina nya. Hursomhelst, modern min är alltså norsk medborgare, så på något konstigt vänster är tydligen vi döttrar också det fick vi veta för ett år sedan ungefär. Så kan det gå. Fadern min å andra sidan, han är halvt holländare, därav efternamnet, så lite sådant blod har jag visst också i mig. Han jobbar överallt, förutom i Sundsvall skulle man kunna säga. Mamma jobbar bara i Sundsvall däremot, båda bor de i alla fall i denna lilla stad. Mer eller mindre.
Ja just det, Kjersti och Peter heter de.
torsdag 6 januari 2011
Ziggy stardust
Dag 2 - Min första kärlek
En liten kluring den där, speciellt med tanke på att jag fortfarande har lite svårt för att definera det där mysiga ordet kärlek. Att vara intresserad av någon känns ju lite som vardagsmat, det finns ju alltid någon snygg och intressant jävel som tycks vara helt perfekt för stunden, men det kommer och går i en väldig berg-och-dalbana. Kärlek å andra sidan, det tror jag är någonting som liksom växer fram sådär i sin egen takt. Och nu upptäcker jag att jag börjar gå ifrån ämnet och istället nosar på den femte dagens kategori "vad är kärlek".
Tillbaka till min första kärlek då. Det kopplar jag till mitt första riktiga förhållande, vilket kanske inte är så värst otippat. Jag gick i nionde klass, ni vet den där tiden då allt hände, på en och samma gång. Han var en gammal barndomsvän som jag tappat kontakten med i en väldig massa år. Plötsligt hade vi gemensamma vänner igen och ja, plötsligt var det vi. Vi var vi i nästan ett och ett halvt år, ruggigt hur tiden går fort ibland. Efter detta insåg jag i alla fall att den första kärleken alltid kommer vara just den första kärleken.
Letandet efter Mr Big fortsätter.
En liten kluring den där, speciellt med tanke på att jag fortfarande har lite svårt för att definera det där mysiga ordet kärlek. Att vara intresserad av någon känns ju lite som vardagsmat, det finns ju alltid någon snygg och intressant jävel som tycks vara helt perfekt för stunden, men det kommer och går i en väldig berg-och-dalbana. Kärlek å andra sidan, det tror jag är någonting som liksom växer fram sådär i sin egen takt. Och nu upptäcker jag att jag börjar gå ifrån ämnet och istället nosar på den femte dagens kategori "vad är kärlek".
Tillbaka till min första kärlek då. Det kopplar jag till mitt första riktiga förhållande, vilket kanske inte är så värst otippat. Jag gick i nionde klass, ni vet den där tiden då allt hände, på en och samma gång. Han var en gammal barndomsvän som jag tappat kontakten med i en väldig massa år. Plötsligt hade vi gemensamma vänner igen och ja, plötsligt var det vi. Vi var vi i nästan ett och ett halvt år, ruggigt hur tiden går fort ibland. Efter detta insåg jag i alla fall att den första kärleken alltid kommer vara just den första kärleken.
Letandet efter Mr Big fortsätter.
onsdag 5 januari 2011
World spins madly on
Klockan är strax efter åtta och jag känner mig lite som en sengångare. Kan kanske bero på att jag och Anthonia sov ungefär tre timmar inatt, sedan har jag tränat dubbelt upp under dagen. Sängen ser så tilltalande ut... men jag kan bara inte sjunka så lågt och lägga mig före min 7-åriga lillasyster. Det funkar inte.
Bara att härda.
Jag håller mig uppe med nostalgifoton.
Bara att härda.
Jag håller mig uppe med nostalgifoton.
1990 nånting
Presentera mig själv
Rebecka Beate Bolt var alltså namnet och jag har funnits i denna lilla värld sedan 8 minuter över 12 på dagen den 22:a februari för snart 18 år sedan. Föddes gjorde jag på hospitalet i lilla Sundsvall, och i denna stad har jag blivit kvar sen dess. Dock kommer jag förmodligen fly ifrån den här hålan så fort jag får chansen någon gång i framtiden, förhoppningsvis rätt så snart.
Jag antar att jag så gott som alltid har betraktats som den där lugna flickan med ordning och reda, en smula pedantisk och med en blyghet som med åren började växa bort. Samt med en oförmåga att tycka illa om människor, trots att jag aldrig riktigt förstått mig på mänskligheten och alla konstiga beslut som ideligen tas av oss. Jag klarar heller inte av att göra någonting lite sådär halvdant, ska det vara så ska det vara ordentligt. Punkt slut. Detta leder dock till en hel del slit och mycket jobb när det kommer till skolarbete...
På tal om skola så har jag förflutit mellan Sticksjö skola, Mimerskolan och så nu då, Skvaderns gymnasieskola där jag dränks av uppgifter från den naturvetenskapliga inriktningen. Samtidigt som dessa studier har jag så länge jag kan minnas varit en del av Sporthallsbadet, jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte vet hur en vardag ser ut om man inte ska ligga i bassängen upp till 20 timmar per vecka. Eller någonting i den stilen.
Människor då. Med skilda föräldrar sedan cirkus ett och ett halvt år tillbaka pendlar jag emellan två bostäder i lilla Granloholm, liksom lillasystern min som är en liten sladdis på 7 år. Storasyster däremot har parkerat på andra sidan Atlanten i "möjligheternas land" för simningens och pluggets skull. Vännerna mina är alltet, såklart. En underbar skara människor som pryder vardagen med glitter och skratt från alla möjliga håll; skola, simning, Vigor, barndomsvänner eller allmänt random. Vad vore man utan dem?
Rebecka Beate Bolt var alltså namnet och jag har funnits i denna lilla värld sedan 8 minuter över 12 på dagen den 22:a februari för snart 18 år sedan. Föddes gjorde jag på hospitalet i lilla Sundsvall, och i denna stad har jag blivit kvar sen dess. Dock kommer jag förmodligen fly ifrån den här hålan så fort jag får chansen någon gång i framtiden, förhoppningsvis rätt så snart.
Jag antar att jag så gott som alltid har betraktats som den där lugna flickan med ordning och reda, en smula pedantisk och med en blyghet som med åren började växa bort. Samt med en oförmåga att tycka illa om människor, trots att jag aldrig riktigt förstått mig på mänskligheten och alla konstiga beslut som ideligen tas av oss. Jag klarar heller inte av att göra någonting lite sådär halvdant, ska det vara så ska det vara ordentligt. Punkt slut. Detta leder dock till en hel del slit och mycket jobb när det kommer till skolarbete...
På tal om skola så har jag förflutit mellan Sticksjö skola, Mimerskolan och så nu då, Skvaderns gymnasieskola där jag dränks av uppgifter från den naturvetenskapliga inriktningen. Samtidigt som dessa studier har jag så länge jag kan minnas varit en del av Sporthallsbadet, jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte vet hur en vardag ser ut om man inte ska ligga i bassängen upp till 20 timmar per vecka. Eller någonting i den stilen.
Människor då. Med skilda föräldrar sedan cirkus ett och ett halvt år tillbaka pendlar jag emellan två bostäder i lilla Granloholm, liksom lillasystern min som är en liten sladdis på 7 år. Storasyster däremot har parkerat på andra sidan Atlanten i "möjligheternas land" för simningens och pluggets skull. Vännerna mina är alltet, såklart. En underbar skara människor som pryder vardagen med glitter och skratt från alla möjliga håll; skola, simning, Vigor, barndomsvänner eller allmänt random. Vad vore man utan dem?
tisdag 4 januari 2011
Black Jesus
Jag lovade mig själv att aldrig göra några sådana där listor av olika slag i min blogg, tänkte skona er läsare från det. Dock har jag lite problem med det nu. Det kliar i fingrarna på mig att påbörja den välkända 30-dagarslistan, bara för att. Jag vet inte varför, jag brukar ju hata allt sådant där. Jag går emot mina principer en aning nu...
Jag börjar imorn, för nu bär det av till Anthonia för myskväll!
Dag 1 - Presentera mig själv
Dag 2 - Min första kärlek
Dag 3 - Mina föräldrar
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?
Dag 5 - Vad är kärlek?
Dag 6 - Om det här vore min sista dag
Dag 7 - Vänner
Dag 8 - Favoritsaker
Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 - Bloggfavoriter
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 - En dag hemma hos mig
Dag 14 - Dåliga vanor och laster
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Första kyssen
Dag 17 - Barndomsminne
Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Mina förebilder
Dag 21 - Mina dåliga sidor
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Mitt hem
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - Det här är jag bra på
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Saker jag saknar
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 - 10 dödssynder
Jag är lite bitter på mig själv just för att jag gör detta.
Jag börjar imorn, för nu bär det av till Anthonia för myskväll!
Dag 1 - Presentera mig själv
Dag 2 - Min första kärlek
Dag 3 - Mina föräldrar
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?
Dag 5 - Vad är kärlek?
Dag 6 - Om det här vore min sista dag
Dag 7 - Vänner
Dag 8 - Favoritsaker
Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 - Bloggfavoriter
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 - En dag hemma hos mig
Dag 14 - Dåliga vanor och laster
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Första kyssen
Dag 17 - Barndomsminne
Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Mina förebilder
Dag 21 - Mina dåliga sidor
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Mitt hem
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - Det här är jag bra på
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Saker jag saknar
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 - 10 dödssynder
Jag är lite bitter på mig själv just för att jag gör detta.
Varning för ras
Gå så försiktigt du kanDina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas
Varning för ras
Nostalgi
Sommaren 2006, Folkets Park
Bra kamera man hade...
This is the thing
Lovdagar i livet som simmare är inte alltid särskilt sympatiska. Jag börjar fråga mig själv allt oftare hur jag har orkat hålla på med denna idioti under hela min uppväxt, sedan mellanstadiet har morgonträningar varit en självklarhet i vardagen.
Klockan åtta på morgonen ringer väckarklockan envist, likt en sömngångare ramlar man i vattnet till nioslaget och stannar där i tills de två timmarna har förflutit förbi. Man åker hem, hinner nästintill somna under den ca 5 minuter långa bilresan, äter mat och dunstar tillbaka ner i sängen. Vaknar jag gör man lagom till måltid nummer två innan det rullar iväg mot simhallen igen för att simma omkring där i två timmar till. Efter detta är man nästan inte människa längre, det är dags att fara hem och äta igen innan man däckar igen för natten.
Kul liv.
Godnatt
Klockan åtta på morgonen ringer väckarklockan envist, likt en sömngångare ramlar man i vattnet till nioslaget och stannar där i tills de två timmarna har förflutit förbi. Man åker hem, hinner nästintill somna under den ca 5 minuter långa bilresan, äter mat och dunstar tillbaka ner i sängen. Vaknar jag gör man lagom till måltid nummer två innan det rullar iväg mot simhallen igen för att simma omkring där i två timmar till. Efter detta är man nästan inte människa längre, det är dags att fara hem och äta igen innan man däckar igen för natten.
Kul liv.
Godnatt
måndag 3 januari 2011
Circles
Dum som man är så lät man tröttheten ta över under hemresan och sov så gott som hela tiden. Det resulterade såklart i att jag nu är pigg som bara den, nådigt opepp på att dejta John Blund just nu. Dessutom måste jag ju liksom kompensera de fyra dagar som jag varit bortom civilisationen och Internet. Så nu är man fast här igen. Illa.
Barn av vår tid
Inlägg nummer ett år 2011. Jag är alldeles nyss hemkommen från Vemdalen. Lite halvt mörbultad sådär, men med ett småmysigt flin på läpparna. Nyårsafton var minst sagt speciell, jag försökte komma på ett beskrivande ord för kvällen... dock gick inte det så bra. Jag har i alla fall aldrig förr haft ett nyårslöfte och jag har inte direkt trott att jag någonsin skulle haft ett. Efter en dag i Vemdalen har jag däremot ett löfte som jag flitigt ska försöka hålla, jag ska bli ordningsam igen, så som jag var en gång i en svunnen tid. Typ. Så det så.
2010 var nog ett bra år ändå, jag kommer nog att sakna det en aning innerst inne.
2010 var nog ett bra år ändå, jag kommer nog att sakna det en aning innerst inne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)