Maccarena

Sådana här intensiva dagar har jag inte varit med om på ett bra tag, den saken är säker. Men huvaligen vad tomt det kommer kännas imorgon när man inte längre har två fransmän som håller en sällskap här hemma. Det är ju nu man inser att man kommer sakna de där små prickarna! Jag tröstar mig med att vi får åka och hälsa på dem om ett par veckor i alla fall. Nu har de hur som helst tagit plats i bastun, kvällen till ära. Kan ni fatta att man aldrig har bastat förut? Helt galet om man nu kommer från Norden.

Cobrastyle

Då var det alldeles strax dags att öppna dörrarna för två fransmän som visst ska bo här hemma denna vecka med mig och pappa. Lite nervöst sådär, men ack så trevligt på samma gång. För vem vill inte göra lite nya bekantskaper med folk från främmande länder? Man kanske borde köra lite hjärngympa på franska så att man faktiskt kommer fatta lite av vad de säger på det där ruggigt snabba och otydliga språket... Au revoir mes amis!

Save it for a rainy day

Den här helgen tar nog priset för att vara den absolut lugnaste helgen, någonsin. I alla fall i mitt liv på ett väldigt bra tag. Idag tog jag mig till och med tid till att testa vårt badkar för den allra första gången för min del. Jag har bott här i snart ett år, men det var först idag som jag faktiskt kom på att jag kanske borde utforska badrummet på nedervåningen också.

Jag som älskar att ligga där i skållhett vatten med barnsligt mycket skum tills fingrarna skrynklas ihop till små russin. Så frågan är ju varför jag inte har utnyttjat det där badkaret tidigare egentligen.
Skönt var det i alla fall.

I am a volcano

Jag känner mig lite som en inte allt för duktig boxare som just klivit ut ur ringen - tillbucklad, öm och med kanske några för många slag mot huvudet. Eller också som någon virrig person som just traskat in i en stolpe (i och för sig kanske jag inte ska säga så mycket om just den saken eftersom jag själv har varit med om detta scenario). Med andra ord är inte det här min fagraste dag på ett tag om man säger så. En dag på hemmaplan där man inte behöver röra sig längre än mellan tv-soffan, sängen och kylskåpet.

Kul att man ska gå och bli såhär lagom till den efterlängtade helgen bara. Dock hade jag mina aningar igår kväll när ögonen mina ville ramla ihop redan klockan åtta. För att se det hela från den ljusa sidan så slipper jag ju i alla fall biologilektionen där mina klasskamrater just nu står och dissikerar djur igen!

Pollenchock och stjärnfall

Igår fick jag hem fyra brev från banken. Fyra stycken. Sida efter sida fyllda med konstigt sammansatta siffror och ord som man inte förstår sig på över huvud taget. Det handlade tydligen om mina aktier. Vilka aktier liksom? Är det meningen att jag ska ha koll på allt det där? Borde man veta hur kurserna svänger upp och ned som en annan berg-och-dalbana? Sådant där ska pappa ta hand om i min värld... Det var ju inte direkt det här man satt och längtade efter när 18-årsdagen närmade sig, men det är väl bara att vänja sig. Jag känner mig en smula förvirrad. Hur ska man liksom över en natt, då man fyller myndig, helt plötsligt kunna allt som har med vuxenvärlden att göra? Galet.
Jag är bara en liten student ju.

Great escape

När det kommer till vissa speciella aspekter må jag vara ytterst mesig av mig, höjder är ett sådant exempel. Ett annat exempel är när det kommer till att skära i djur, kött eller vad det nu kan vara. Det funkar bara inte. Bara därför ska världen jävlas lite med mig genom att ge mig biologilektioner som innehåller dissektion av bläckfisk, kräfta, fisk och höna. En fucking jävla höna. Vem klarar av sådant? Är det bara jag som får rysningar i hela kroppen och en hemsk klump i magen av blotta tanken på det? Aldrig i hela mitt liv att jag ställer mig och gräver i ett dött djur, det är ju groteskt.

Igår var det bläckfisken som hade oturen framme. Men jag vägrade ta i den så labpartnern min fick sköta hela jobbet. Eller ja, jag läste instruktioner.

Sture hette vår bläckfisk. Tycker lite synd om honom.

På hal is

Jag har matteprov imorgon bitti. Just därför sitter jag och gör allt annat förutom att stoppa näsan i den där komplicerade boken som är fylld med problem. Till exempel att göra om designen här på bloggen, för det var så mycket viktigare av någon anledning. Jag är lite bitter på mig själv för tillfället just därför... och imorgon lär jag ju hata mig själv för att jag inte har lärt mig hur man ska använda sig av alla de där formlerna.

Den dagen, den sorgen.
Synd bara att den dagen ligger så nära inpå.

Idag känner jag mig mer Bambi än någonsin tror jag. Så mycket ute på hal is.

Do you want to go to the seaside?

Om jag hade haft en aning om att det skulle ta en timme och tio minuter för mig att gå från skolan hem så hade jag nog aldrig fått för mig den där dumma idén att; "Nej men, man kanske ska vara hurtig idag och ta sig en promenad hem! Bra för miljö och kropp - två flugor i en och samma smäll."

Nu är det ju så att jag inte hade en susning om att det skulle ta så fruktansvärt lång tid att gå hem, däför begav jag mig ut för att vara en duktig medborgare när skolan var slut för dagen. Klädd i icke-gåvänliga skor och med en axelväska till bredden fylld med stentunga böcker halkade jag runt på is och snö över det där norra berget. Tro mig, det gör jag inte om i första taget!

Och ja, jag tycker om mina i-landsproblem!

Never say never

Jag gillar starkt den lilla dialogen som jag hade med ett av mina simskolebarn idag...

Barn: Varför har inte du badkläder på dig?
Jag: Jag får inte vara i vattnet idag, så jag kommer hjälpa till från bassängkanten.
Barn: Varför då? Är du förkyld..?
Jag: Nej, men jag har gjort en tatuering på ryggen som inte får bli blöt bara!
Barn: En tatuering? En riktig?!
Jag: Ja..
Barn: En sån skulle jag ALDRIG göra! Det är inge fint.
Jag ler lite halvt.
Barn: Inte ens när jag blir vuxen ska jag göra en sån där. Det är inte bra för cellerna i huden! Nej, någon sådan vill inte jag ha.

Snacka om att barn blir hjärntvättade om att vissa saker helt enkelt är förbjudet område. Jag antar att jag kommer vara det svarta fåret i barnets ögon hädan efter...

Wake me up before you go-go

Det är naglar som ska målas, hår som ska fixas, kläder som ska prövas och ögon som ska färgläggas. Timmarna närmar sig sakta men säkert årets Cocktailparty i Vigors anda - och jag ser så fram emot att få iaktta Sundsvalls ungdomar fylla spegelsalen med sina favoritklännigar, välknutna slipsar, små partyväskor, höga klackar och den där nyinköpta skjortan.

Den stora gåtan är ju hur jag ska hinna med ett 18-årskalas, en vigorförfest, ett cocktailparty och en sjudundrande efterfest... på en och samma kväll.

Fullt ös, men förhoppningsvis inte medvetslös. Puss på er och ha en underbar lördag.

Dancing shoes?

Jag lovade mig själv att aldrig, aldrig, verkligen aldrig lägga ut bilder på nyinköpta kläder eller ställa mig framför spegeln för att visa den ökända "Dagens outfit". Idag måste jag dock få göra ett minimalt undantag, bara för att jag just nu svävar på rosa moln av glädje och förväntan. Jag har införskaffat mig mina drömmars skor. Jag menar, vilken flicka fantiserar inte om att ha en enorm skogarderob fylld från golv till tak? Och hur avundsjuk blir man inte på Carrie i Sex & the City?

Det kommer nog aldrig inträffa för min del, tyvärr. Men nu är jag ett litet steg närmare i skovärlden i alla fall.

Imorgon kväll kommer jag vara 187 cm lång. Se upp pojkar, ni är inte längre längst!

Love spreads

Min skoldag var minst sagt speciell idag, på gott och ont. Det hela gick under temat sesam, dvs. sex och samlevnad. Jag vet inte hur många gånger jag frågade mig själv varför de inte satsar sådant här på typ högstadieungdomar istället. Nu blev vi offer för det där istället, det påminde en aning om den där Tjejmässan som alla flickor drogs iväg till när man gick i åttan.

Så från klockan 9.00 till 16.30 förflyttade man sig mellan en rad olika stationer. Värst var nog kondomstafetten - hur kommer man ens på den idén liksom? Tack och lov hade dagen sina ljuspunkter, bl.a. föreläsningen av självaste mannen från Ligga med P3. Han gick nog hem i allas hjärtan där inne.

Det var dagens utvärdering det.

Swim until you can't see land

När man sitter som en galning och kämpar med den där attans kursen matte D, sliter sig i håret av frustation och suckar tungt av konstigt formulerade frågor. Där är jag nu, stressad till tusen över det faktum att jag råkat skjuta upp arbetet aningen för länge. Som vanligt. Saken blir inte bättre när man förhoppningsfullt bläddrar fram till facitet för att få lite hjälp på traven i en hopplös uppgift, och facit svarar:
Ohyggligt lång uträkning, som slutar 4 sin a cos^3 a - 4 sin^3 a cos a

Tummen upp på den.

Satisfy

Hej, jag heter Rebecka och jag är typ världens lyckligaste flicka just nu. Tackar tatueraren Håcke och rekomenderar honom starkt till alla andra där ute som drömmer om att märka sig för livet!

Puss på er

Sweet dreams are made of this

Skakis i benen och fjärilar i magen. Om två timmar rullar jag iväg mot studion. Dags att testa vad man har för smärttröskel. Jag vill inte riktigt tänka på att det faktiskt är en massa nålar som ska peppra in färg i min hud, det låter så otäckt. Tack och lov slipper jag ju se det eftersom det är på ryggen!

Återkommer i eftermiddag med resultat...

Släng ner nyckeln min fina

Jag frågar mig själv vad sjutton jag gör vaken den här tiden på en söndag, och inte vilken söndag som helst dessutom. Sista dagen på detta lov. Är det inte då man borde passa på att ligga och dra sig under täcket tills eftermiddagstimmarna börjar krypa sig på? Min kropp ville visst inte det idag. Så medan resten av huset ligger och sussar sött, då sitter jag här och lyssnar på lite Hellström. Inte fy skam om jag ska vara ärlig.

Kanske är det nervositeten, som sakta med säkert börjar komma, som väckte mig den här morgonen. Imorgon smäller det nämligen... måndag den 14 mars (ja, det skulle ju egentligen ha varit torsdag den 24 februari men så blev det icke). Gaddning på G.
Crazy?

Leave safety behind. Put your body on the line. Stand before the people you fear and speak your mind, even if your voice shakes. When you least expect it, someone may actually listen to what you have to say. Well-aimed slingshots can topple giants.

Lugnet efter stormen

En utpustning. Ett leende på läpparna som vittnar om minnen i dess skummaste grad. Det är lugnet efter stormen. När alla intryck av allmänt konstiga händelser sakta med säkert sjunker sig in i medvetandet. Efter ett antal timmars städande är hemmet återställt i dess forna form, dock med en betydligt mer fattig samling glas i köksskåpet. Det får dröja ett tag till innan man kan gå oberört i huset utan att kliva runt på glittrande glassplitter.

I hallen väntar en hög kvarglömda föremål; väskor, nackellack, kam, smink, halsduk och så en karta p-piller. Vems?

Jag tackar och bockar för en underbar kväll tillsammans med vänner som helt klart är obeskrivliga.

Ta ner mig på jorden

Jag insåg nyss att jag håller på att få min livs första visdomstand. Jag känner mig plötsligt ytterst gammal och grå. Är det sådant här som händer efter man passerat artonårsdagen? Usch, jag vill ha tillbaka mitt Peter Pan-liv. Fast å andra sidan gör det nog ingenting med tanke på att jag nu är fri som en fågel. Eller ja, nästan i alla fall.

I mitt horoskop i tidningen idag stod det; Bjud hem vänner. En fastighetsaffär kan stå i fokus. Du känner dig glad och lycklig. Livet leker.
Det fick mig att må ruskigt bra imorse när jag satt där, trött som få, med min tekopp och de sedvanliga mackorna. Nu kör vi. Taggad.

It will follow the rain

Vad hände med det här såkallade lovet egentligen? Det känns ju som jag satt bakom skolbänken igår, i princip. Ändå är det bara någon enstaka dag kvar vid det här laget. Mystiskt det där. Hur som helst så får man väl helt enkelt se till att faktiskt göra någon nytta av de återstående dygnen innan helvetet öppnas igen.

Imorn blir det ju grymt i vilket fall. För då är det ju inte vilken dag som helst... "den elftonde febjuari" är här!
- Eller hur var det nu igen?

Nej, förlåt. Inga internskämt var det ju.

Usch, nu trasslade allt bara ihop sig. Hejdå.

Utan personlig insats

Ja. Den där "lilla pausen" blev ju kanske aningen längre än planerat. Det är till och med så att jag måste erkänna att jag glömt bort mitt lilla kryp-in där jag yttrat flummiga tankar och funderingar ett bra tag nu - ändå tills jag fick mig en liten påminnelse om att den där pausen kanske borde börja lida mot sitt slut vid det här laget.

Jag säger inte att jag är tillbaka på heltid, men det är inte omöjligt att det ramlar in en och annan ny flummig fundering här. För jag upptäckte nyss att jag tydligen fortfarande har ett par tappra, och ack så kära, läsare som håller koll. Eloge till er och ert tålamod.

En liten uppdatering om mitt nuläge vore kanske inte helt fel, för det har faktiskt råkat hända en del grejer under min tid som icke-bloggare. För det första så får jag äntligen känna friheten av att inte längre uppfattas som ett barn, tiden som myndig artonåring är här! Lättnad är ordet. För det andra så har jag numera det där som kallas fritid, min tid som elitsimmare är ett minne blott. Jävligt konstigt men likaså sant. Istället har jag gått och blivit simskolelärare åt små söta barn som skriker och snorar (fast lite söta är de ju ändå). Dessutom har min far gått och gift sig, så familjen Bolt har växt en liten aning! Det är ju inte varje dag det inträffar!

Vad mer tro? Jag kanske kommer på någonting så småning om.

Hej igen förresten!