Så gott som redo

Efter att ha plockat fram alla friluftsgrejer, packat, varit och handlat mat, lagat maten, packeterat maten, packat ännu mer grejer och slutligen packat om allt på nytt - så kan jag äntligen slappna av en liten aning. Imorgon klockan nio far alltså cirkus 60 naturvetare från Skvadern ut på äventyr (eller någonting i den stilen) mot Borgarsand. Förhoppningsvis kommer i alla fall vädergudarna vara någorlunda nådiga med oss, dock ser det inte allt för ljust ut... Sedan kan jag ju bara hoppas att jag kommer kunna hålla mig på benen med den där onaturligt stora ryggsäcken på axlarna; kommer nog få jobba hårt för att inte tippa baklänges, speciellt med tanke på att jag har ett helt tält där i. Kan inte riktigt fatta att man kan behöva så sjukt mycket saker för att klara sig en ynka natt ute i det fria. Favoritsaken i min packning är i alla fall ficklampan, utan tvekan - det är nämligen min 6-åriga lillasysters rosa ficklampa med Diddle-motiv, mycket snitsigt må jag säga.
Att lärarna dessutom kallar vår lilla tur för en vandring är ju nästan ironiskt med tanke på promenadsträckan som sträcker sig upp till hela fem kilometer, en riktig långtur det där... eller?

Friluftsmänniskan

Idag har jag ställt upp ett av våra tält ute på biluppfarten - var ju tvungen att kika så det var okej innan det ska användas på tisdag! Tack och lov såg tältet ut att må bra, dock är det ett tremannatält som vi ska sova fyra pers i så det kan möjligvis bli en aning trångt (speciellt med tanke på att vi dessutom ska ha varsinn stor väska där inne). Men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Älskar det ordspråket.
I och för sig kanske det bara är bra att vi kommer få ligga trångt med tanke på att det antagligen kommer bli svinkallt och eländigt under natten, men det blir förhoppningsvis skoj ändå. Vi ska ju försöka ha det mysigt där ute på Borgarsand tillsammans med alla naturare på Skvadern; grilla marshmallows, ta ett dopp i sjön och bara umgås. Så typiskt friskolor.
Så någon gång ikväll hade jag tänkt baka någonting gott att ta med till mig och mina tältkamrater, bara för att öka myshetsfaktorn ytterligare. Förhoppningsvis kommer alla andra bli avundsjuka på oss när de ser att vi plockar fram det ena bakverken efter det andra... Vad gör man inte för att sätta lite glans på vardagen?

Den där Edith

Från och med idag är jag ägare till en liten blå fisk, Edith heter hon.
Det blev lite av ett impulsköp när vi bara åkte till djuraffären för att köpa en fisk som sällskap till den lilla guldfisken som simmar omkring alldeles ensam i vårt vardagsrum. Plötsligt satt vi i bilen påväg hem med fem nya fiskar - alla fick vi varsinn. Fiskfamiljen består nu alltså av; Babushka (eller Tingeling) som vi hade sen förut, Edith, Tess, Musse, Kajsa och Chess. Kan hända att det dyker upp en liten bild på det lilla sällskapet imorgon...
Egentligen var jag lite sugen på att införskaffa en mal - ni vet en sådan där krabat som suger sig fast på glasrutan - men den skulle tydligen inte trivas i vår lilla skål. Attans. Den dagen då jag är tillräckligt vuxen för att ha min drömtakvåning i ett gammalt hus ska jag minsann införskaffa mig ett ruggigt stort saltvattenakvarium med en massa tuffa fiskar som jag kan sitta och titta på och tänka på livet. Dock vet jag inte om jag skulle vara särskilt förtjust vid tanken på att rengöra hela schabraket. Fast jag antar att jag får stå ut med det om jag nu ska få min efterlängtade mal.

Nog skrivet om fiskar och framtidsplaner.

Höstgrönt

Förväntansfullt väntar jag nu på mina fina gröna Converse som ska komma på posten om några dagar. Är de inte bara otroligt underbara?

(Dock ville jag egentligen ha ett par mintgröna - men de fanns ju verkligen inte någonstans. Fast blev lite förälskade i de här också så jag är störtnöjd).

Från en sak till en annan så var jag en snabbis på Ica Maxi idag, låter jätteskoj va? Blev bara så fascinerad av folket där... det råkade nämligen vara ett erbjudande på gång som löd: Få 1 kg lösviktsgodis gratis, om du handlar övriga varor för mer än 200 kr. Tror ni det var kaos vid godiset eller? Det var helt galet. Människor i alla åldrar trängdes och knuffades för att få tag i just sina favoriter till godismixen - dessutom stod det personal från Ica där som endast hade uppgiften att fylla på godis så fort det tog slut. Snacka om att vi så gott som lever i en godiskultur.

En bild säger mer än tusen ord

Tänkte att det kanske är dags för lite bildvisning från Spanienresan...







Ja, asså detta är ju då 12 små bilder som jag valde ut av mina över 500 foton från resan... Men det som hände i Nerja, stannar i Nerja - så tyvärr delar jag inte med mig av mer än såhär.

Vaken på natten och drömmer på dagen

För första gången på cirkus tre månader får jag känna den underbara helgkänslan. Man har gått och väntat på ledighet och vila i fem dagar - och så får man det plötsligt sådär på fredag eftermiddagen. Det kanske inte är så dumt att vara tillbaka i vardagen ändå, man liksom uppskattar det där lilla mycket mer då. Eller?
Hur som helst har jag lovat mig själv att ta vara på denna helgkänsla; genom att sova ut och vara en aning spontan. Fick därför en liten impuls att fixa en ny spellista, bara för att, med lite musik som jag annars inte lyssnar på.

Trevlig helg på er

http://open.spotify.com/user/rebeckabolt/playlist/4vfnMUNdyyTqKZ5ud93H9D

Vardag

Den första skoldagen är härmed avklarad... nu är det bara ett antal kvar innan det är dags för lov igen. Dock vet jag inte riktigt om jag kan kalla dagen för en skoldag eftersom vi knappt hann komma dit innan det var dags att kila hem igen, men det klagar jag inte på om man säger så.
Fördriver för tillfället tiden med att titta på Fångarna på Fortet - men det är inte lika bra som det var en gång i tiden måste jag säga. Allt var bättre förr. Ändå blir jag lite smått sentimental av att se programmet igen.

Hualigen

Imorgon klockan ett kommer verkligheten med allvaret tillbaka till mitt liv, dvs skolan brakar igång igen. Hualigen. Visst håller jag med om att det ska bli skönt att träffa alla människor igen såhär efter ett tre månaders sommarlov, men jag har verkligen noll energi till jobbiga uppgifter och tankar på betyg. Jag vill bara vara, typ.

Som man shottar får man dansa

Hemma igen efter tio helt underbara dagar i Spanien tillsammans med Anthonia, Amanda, Anna, Anna och Anny. Jag skulle kunna försöka beskriva vår tid där, men orden skulle inte göra de olika tillfällerna rättvisa. Grymt var det i alla fall, och alla fick vi ångest när det vara dags att fara hem igen. Jag hade gärna stannat bra mycket längre till om man säger så.
Mest roligt hade vi nog tack vara vår stora dumhet och alla helknasiga idéer som dyker upp i våra huvuden. Idiotiska skulle man kunna kalla oss, men det är ju också det som vi vill vara.
Dagarna förflöt i en väldigt fart utan en någon vidare tidsuppfattning från vår sida. Lunch kunde vi äta klockan fem på eftermiddagen, för att sedan börja göra oss i ordning för utgång vid ett-tiden (då en utgång i lilla Sundsvall i vanlig ordning skulle börja lida mot sitt slut). På nätterna levde man loppan, och sov gjorde vi sedan på stranden och bättrade på brännan på samma gång. Så gick det hela runt, runt och runt där i Nerja. Lovely.

Nu är vi dock tillbaka i verkligheten. Vi som hade vant oss vid 36 grader och sol får nu nöja oss med regn, rusk och gråa moln i tråkiga Sverige. Som grädden på moset drar skolan igång igen om två dagar. Fy fan.

Kan hända att det ploppar upp någon bild här i bloggen från resan... får se om jag orkar.

Farväl

Imorn bär det av! Så jag hade bara tänkt förvarna om ett litet uppehåll här i bloggen på sådär tio dagar. Äntligen ska jag få sola tillbaka min brunfärg, känner mig jobbigt vinterblek nu när solen har varit så frånvarande denna sommar i Sverige... Har egentligen inte så mycket mer att tillägga.
Är tillbaka lagom till skolstarten (fast den undviker jag gärna att tänka på).
Hare gött

Two days

Börjar packa lite smått nu, men kan fortfarande inte riktigt greppa att vi faktiskt åker på tisdag. Om två dagar. 06.08 åker tåget från Sundsvalls tågstation mot Stockholm och Arlanda för att vi sedan ska kunna ta flyget vidare mot Spanien, mot Nerja.
Grymt är ordet.

Dock står jag inför samma problem som vanligt... hur fan ska allt få plats i resväskan?

Myror i brallan

Sitter här på morgonkvisten och funderar på vad jag kan tänkas sysselsätta mig med denna dag. Har nämligen inget annat än en träningspass inplanerat - och det känns ju lite klent med påhitt en sådan här fredag på slutet av sommarlovet. Jag blir på tok för rastlös om jag inte kommer på något inom en snar framtid. Känner redan hur jag börjar få myror i brallorna.

Klockrent

Det finns en hemsida som verkligen kan konsten att förgylla dagar för mig.
saltmannen.se Jag erkänner att jag kan sitta i min ensamhet och vika mig av skratt av alla dessa felhörda låttexter som hemsidan bjuder på. Klockrent är ordet.

...

Artist: Traditionell

Riktiga texten var:
Tryggare kan ingen vara,
än guds lilla barnaskara.

Men jag sjöng:
Trygga räkan ingen fara,
i guds lilla barnmascara.

...

Artist: Traditionell

Riktiga texten var:
Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna.

Men jag sjöng:
Staffan var en navelsträng, med taco i sin hjärna.

...

Artist: Elton John

Riktiga texten var:
Don’t let the sun go down on me

Men jag sjöng:
Don’t let your son go down on me

...

Ja, listan kan göras lång. Man kan ju inte annat än att bara älska det.
LOVELY

Redo

Om fem dagar bär det av till Spanien för min del. Detta tillsammans med fem kära vänninor; Anthonia Larsson, Amanda Finell, Anna Schaerström, Anna Zander och Anny Svedin. Jag vill åka nu, nu på en gång. För en gångs skull känns fem dagar som en oändlighet och jag är redan lagom less på lilla Sundsvall såhär efter att ha varit hemma i fyra dagar.
Samtidigt är det lite svårt att greppa att det faktiskt bara är fem dagar kvar eftersom det känns som om det nyss var fem månader kvar tills vi skulle göra oss klara för avfärd.
Tiden går fort. Hoppas bara att dessa fem dagar också kommer gå fort, för nu är jag redo att åka. Bäst för Nerja att den lilla staden är redo för oss också bara...

Bojkott

Nu har jag, för första gången, sett Avatar. Sådär lite efter alla andra.
Det är nämligen så att jag råkar ha en tendens att vilja bojkotta sådana där grejer som det blir så mycket hysterier om. Alla bara älskar filmen, artisten eller vad det nu är frågan om. Då får jag däremot inget annat än avsmak för det, fråga mig inte varför. Dock kunde jag inte hålla mig när min moder kom hem och hade införskaffat filmen. Jag var ju tvungen att se om det verkligen var så underbar som alla påstår.
Och visst, den var faktiskt bra. Men inte så bra.
Ville bara yttra mig om det.

Sand

Volleybollspelandet igår kväll var kanon. Måste säga att det vara skönt att träffa på lite folk igen efter att ha varit bortrest i tre veckor. Sedan vet jag väl inte om jag direkt kan påstå att matchen låg på en särskilt hög nivå, men vad gör det?
Hur som helst verkade det där enda nätet i stan vara rätt så populärt, så det gick ju inte direkt att ha planen för sig själv. Men det var ju i och för sig bara trevligt. Dock vet jag inte om jag gjorde ett särskilt bra intryck på det andra gänget när jag råkade skjuta en stenhård boll rätt i trynet på den ena av dem efter att jag bestämde mig för att ta en onödigt hård serv. Hur fan lyckas jag? Tack och lov verkade han inte ta allt för stor skada av mitt skott.

Och nu har jag så gott som halva volleybollplanen här inne på mitt rum... fattar inte hur så mycket sand kunde följa med mig hem.

Bara för att.

Skönt är det att vara hemma igen, ändå ska jag åka iväg igen snart... den där Spanienresan tillsammans med flickorna närmar sig med stora kliv nu. Bara en dryg vecka kvar, sen bär det av! Det är ju liksom det som jag har gått och väntat på hela sommarlovet, dock innebär det ju samtidigt slutet på sommaren 2010 - något som inte är fullt lika kul om man säger så.
Resten av dagen kommer antagligen spenderas på en volleybollplan, skojskoj det. Men först kanske jag borde ta rätt på den minst sagt enorma resväskan som skriker efter att packas upp, fast å andra sidan kan det nog vänta lite. Bara för att.

Packning

Just nu ligger hela min packning typ överallt. Det är helt galet hur mycket grejer som ska ner i den där väskan... det blir nog till att bruka våld för att det ska funka.
Men sedan får jag i alla fall åka hem. Hem ljuva hem. Jag börjar sakna lilla Sundsvall måste jag säga, och allt som finns där hemma. Det var ju trots allt tre veckor sedan jag var på hemmaplan, så jag får väl se om jag känner igen mig, typ.