Sentimental

Dag nummer ett.

Jag satte mig nyss här vid datorn igen och hade totalt glömt bort att jag numera har en blogg att sköta, jag antar att jag inte riktigt har kommit in i det än. Det lär väl sluta med att jag behöver påminnelselappar för att komma ihåg. Såna här saker tycks bara inte fasta i hjärnan på mig. Men som sagt, det är ju bara dag nummer ett ännu. En ganska vanlig kall söndag här uppe i norr, en söndag som jag mest har ägnat mig åt att bli frisk under. Samtidigt har jag drömt mig bort från den skandinaviska kylan och längtat efter en varm och härlig sommar - liksom alla andra. Sen råkade jag hitta en rad gamla bilder från 2008 och den lilla ön Kreta tillsammans med en massa andra simmare. Den tiden är omöjlig att inte sakna säger jag bara. Bilden här ovan gör mig så sentimental att det bara sjunger om det! Iställer ligger mina fysikböcker här på sidan om mig, det känns lite som om de hånler åt mig och påminner om kommande prov som jag inte har ork att plugga inför. Jag skyller på att jag är sjuk, då borde man inte tvingas sitta med näsan i böcker om Newtons lagar, kraftmoment och allt vad det är. Istället har jag suttit djupt inne i andra böcker, bokmal som man är. Men som sagt, jag skyller på min onda hals och krassliga lungor. Imorgon däremot, måndag - ny vecka och ny månad till och med, då vet jag inte riktig vad jag ska skylla ifrån mig på. Men man tycks alltid hitta på andra saker som är så mycket mer intressant än de där böckerna som man egentligen borde sitta och plöja sig igenom. Jag undrar om det finns någon som klarar av att inte skjuta upp på allt sådant i sista sekund? Den personen borde ge ut privatlektioner i såna fall! Jag bokar lätt tid.

Comeback

Den 1 oktober 2008 skrev jag senast i den här bloggen - nu sitter jag här igen, ett och ett halvt år senare. Jag trodde att blogspot skulle ha raderat den här lilla hörnan åt mig eftersom jag struntat i den så pass länge, men icke sa Nicke! Den har liksom legat här i glömskan och väntat på mig, och här sitter jag... inte riktigt samma person som satt här förr - om det där postitivt eller negativt är väl en tolkningsfråga. Dock måste jag erkänna att jag har saknat det här, känslan att få skriva av mig lite grand, så vad sägs om en comeback?
Blottad inför världen igen genom alla dessa texter.

Jag tänker inte ens försöka sammanfatta den gångna tiden, det vore bara krångligt och så skulle jag missa så mycket. Därför börjar jag från noll - jag har just raderat alla de 356 texter som jag hade skrivit här. Dock måste jag erkänna att det högg till i hjärtat när jag blundade och snabbt tryckte på "Ta bort"-knappen innan jag skulle hinna ångra mig. Jag som alltid har haft grova problem med att göra mig av med saker och ting, speciellt texter av någon okänd anledning.

Dock vill jag inte vara en bloggare egentligen, inte nu längre. Det var mycket roligare förut när inte var och varannan människa satt och bloggade minst tre gånger om dagen - så ofta kommer jag aldrig att skriva kan jag med säkerhet klargöra! Men det är liksom lite kul ändå, och jag skiter fullständigt i om jag knappt kommer ha några läsare. Det vore nämligen min mardröm att bli nästa rosa modeblogg späckad med dagens outfit, inge illa menat.

Sedan kan jag ju bara tillägga att jag inte har en blekaste aning om hur länge det här kommer hålla i sig, kanske är det bara en kick som jag har för tillfället. Det blir vi varse om!